Tro
En underbart vacker höstdag idag, varmt och skönt!
Vi har varit på begravning idag....en trötthetskänsla infinner sig efteråt....
Jag åker därifrån med ännu ett minne. Ett minne av en person som jag alltid kommer att bära inom mig.
Det blir plötsligt så tomt!
Mitt första minne av begravning var när min farmor begravdes. Jag var då 17 år.
Hon var med i pingstkyrkan och hon sa alltid, Gud välsigne Dig, innan jag gick därifrån.
Då förstod jag inte meningen. I dag gör jag det.
Jag har alltid läst godnattbön för barnen när de var små.
I dag gör jag det för mina barnbarn.
Min dotterdotter säger, Momma, kan du inte läsa den där bönen.
Vi har detta tillsammans mina barnbarn och jag. Jag är tacksam att föräldrarna tillåter det.
Det är också ett sätt att skapa en närhet, ett slags tillit till att det finns något som alltid hjälper, tots allt.
Ett lugn och tillförsikt, förhoppningsvis.
Den visdom som de bär med sig är Gudomlig.
Jag vill att de skall veta att jag ser det.
Jag försöker....så gott jag förmår.... för jag vet att det sätter sina spår...
För många är detta trams, det vet jag. Men jag har min dröm och den drömmer jag här på jorden. Livet blir vackert och meningssfullt!
Allt som sker får i.o.m. detta en större mening.
Känn hur hösten doftar jord!!
håller med dig till fullo! så underbart när någon vågar stå upp för sin tro! jag tror verkligen att en godnattbön sätter sina spår mer än vad man tror. Gud välsigne dig med!!
Tack Christine!
Underbart skrivet! Lyckliga barn som får ha en barnatro. Jag håller med dig i varje ord. Det är inget trams. Jag vet eftersom jag är uppfostrad så och har uppfostrat mina tre söner så. Du är en god och djuptänkande människa! Kram på dig!
Kram på dig själv Mimmi!
Vilken fin blogg!! Jag älskade att sova hos min mormor och morfar när jag var liten. Ett underbart minne är när vi läste "Gud som haver barnen kär" tillsammans på kvällen.
Mia, det var väl det jag trodde ang. gadnattbönens kraft.Hur gammal är Du idag?
Oj, missade din kommentar. Jag är 36 år idag och har tyvärr inte min älskade mormor kvar i livet. Hon finns förstås med ändå, hennes värme och ständigt öppna famn har format oss barnbarn till dem vi är idag. Det ska jag tänka på den dagen då jag förhoppningsvis blir farmor. Hur viktig den generationen är för barn.
