Back in malmö
Back in Malmö!
Det tar lite tid innan jag hinner ställa om mig.
Först idag ar jag packat upp! Det är stor omställning att resa ifrån de sina uppe i Sundsvall.
Det känns i hjärteroten...
Men, jag skall inte klaga, jag börjar acklimatisera mig för tillvaron utan barn och barnbarn.
Det stod vackra rosor på bordet när jag kom hem. Han är bra go min gubbe som tänker till.
Att vara 65 år och känna att mannen längtar när jag är borta, är ju inte fel. När han mötte mig vid stationen fick jag höra att han tyckte att jag såg yngre ut.
Han blev mer kär än vanligt. Det blir jag ju glad över så klart!
Förresten så tyckte även jag att han såg väldigt bra ut, så attraktionen består.
Jag minns att min pappa alltid uppmuntrade min mamma, klappade henne på rumpan och så pussades dem.
Det är ju så att man vill minnas det goda i livet, eller hur? Min barndom var inte rosenröd, men jag plockar fram det som har varit gott. Det andra ligger bara och skrotar, det för inget gott med sig.
Jag har gjort en släkttavla med ett släktträd till barnen. Det var så roligt att se att Martin hade tagit fram den.
Jag fick en sked av min mammas farfar när jag fyllde 1 år, den skulle ärvas vidare till min förstfödde, således Martin..den skall ärvas vidare till Martins förstfödde nämligen Manne.
Den är idag över 230 år!!
Det är otroligt att jag har känt honom och kallat honom för " vafa ", jag minns honom inte men mamma har berättat att jag ofta satt i hans knä.
När jag tänker på det så inser jag att jag har levt länge!
Min farfar föddes 1871, honom minns jag lite eftersom han dog när jag var 4 år.
Begravningsbilen som var stor och svart med gardiner för fönstren, stannade nere på vägen så att jag kunde klistra fast en bokmärkesängel på kistan. Jag minns att det var en liten kerub med blomsterkrans.
Pappa hade en hög svart hatt, svart lång rock och vita handskar.
Jag hade också nyligen blivit storasyster.
Det är som om alla minnen startar från den tiden...
Min minnen är livets bankfack. Jag har de i säkert förvar och kan plocka fram de när jag helst vill.
Det tar lite tid innan jag hinner ställa om mig.
Först idag ar jag packat upp! Det är stor omställning att resa ifrån de sina uppe i Sundsvall.
Det känns i hjärteroten...
Men, jag skall inte klaga, jag börjar acklimatisera mig för tillvaron utan barn och barnbarn.
Det stod vackra rosor på bordet när jag kom hem. Han är bra go min gubbe som tänker till.
Att vara 65 år och känna att mannen längtar när jag är borta, är ju inte fel. När han mötte mig vid stationen fick jag höra att han tyckte att jag såg yngre ut.
Han blev mer kär än vanligt. Det blir jag ju glad över så klart!
Förresten så tyckte även jag att han såg väldigt bra ut, så attraktionen består.
Jag minns att min pappa alltid uppmuntrade min mamma, klappade henne på rumpan och så pussades dem.
Det är ju så att man vill minnas det goda i livet, eller hur? Min barndom var inte rosenröd, men jag plockar fram det som har varit gott. Det andra ligger bara och skrotar, det för inget gott med sig.
Jag har gjort en släkttavla med ett släktträd till barnen. Det var så roligt att se att Martin hade tagit fram den.
Jag fick en sked av min mammas farfar när jag fyllde 1 år, den skulle ärvas vidare till min förstfödde, således Martin..den skall ärvas vidare till Martins förstfödde nämligen Manne.
Den är idag över 230 år!!
Det är otroligt att jag har känt honom och kallat honom för " vafa ", jag minns honom inte men mamma har berättat att jag ofta satt i hans knä.
När jag tänker på det så inser jag att jag har levt länge!
Min farfar föddes 1871, honom minns jag lite eftersom han dog när jag var 4 år.
Begravningsbilen som var stor och svart med gardiner för fönstren, stannade nere på vägen så att jag kunde klistra fast en bokmärkesängel på kistan. Jag minns att det var en liten kerub med blomsterkrans.
Pappa hade en hög svart hatt, svart lång rock och vita handskar.
Jag hade också nyligen blivit storasyster.
Det är som om alla minnen startar från den tiden...
Min minnen är livets bankfack. Jag har de i säkert förvar och kan plocka fram de när jag helst vill.
Kommentarer
Postat av: Åsa
Det är så intressant att läsa det du skriver.Ha det bra.
Postat av: Anonym
Så glad jag blir Åsa. Tack!
Trackback
