Per Morbergs matlagningsprogram
Jag skriver nu i kväll, för i morgon skall jag fort i väg på SPA behandling som jag fått i julklapp av min man.
Därefter skall vi gå på Operan.
Såg på TV när Per Morberg lagade biff a la rydberg, blev jättesugen att laga den rätten.
Han har ett underbart kök därhemma. Ett sådant kök skulle jag gärna vilja laga mat i.
Han får mig att minnas mammas matlagningskonst. Hon var fantastisk att huhålla och laga mat med tanke på årstiderna.
Kalvar slaktades och det styckades gris hemma hos oss, jag fick vispa blod efter slakten m.m. Eftersom pappa jagade hade vi alltid även vilt kött hemma. Likaså fågel och hare. Notdragning hörde också till, så ädelfisk var det gott om hemma.
Mamma odlade grönsaker, potatis odlades i mängder för hela året.Mjölk och ägg fick vi av våra djur.
Vilket fantastisk matkultur jag växte upp med. Allt gjordes hemma. Bär och svamp plockades också rikligt.
Allt detta kan jag verkligen längta tillbaka till. Det var alltid god och näringsrik mat hemma.
Därför känns Per Morbergs matlagningsprogram ända in i min själ!
Fortsätt Per!!!!
Jag lärde mig att skumma grädde, separera grädden, göra riktig filbunke m.m. det som idag säljs färdigt i förpackningar i butiken.
Hur gammal är jag egentligen? Eller har utvecklingen sprungit fortare än vi har hunnit med?
Har vi tappat något på vägen?
Det är lite av sådana tankar jag vill förmedla.
Många tycker att jag bara skriver om förr i tiden, men det just därför som jag skriver.
Tyck gärna till i frågan!
Hej!
Jag är i samma ålder som du. När jag var barn minns jag hur mamma och pappa satt och pratade om hur det var när dom var barn. Vad dom fick göra och inte fick göra. Ibland var det spännande men när jag blev äldre tyckte jag det blev tjatigt. Jag skulle minsann aldrig sitta med mina barn och prata om tider som flytt på detta sätt. Nu har jag barn och barnbarn och sitter sannolikt på samma sätt. Jag tycker om att minnas det roliga och fantastiska liv jag levde på 50-och 60-talet och vill berätta. Jag tror att vi har en viktig uppgift som traditions- och historiebärare. Fortsätt med detta. Det finns alltför många bloggar av
Håller absolut med Margareta, det är en sak att läsa en historiebok en annan att höra direkt från den som upplevt det hela. Ex-makens farmor är 80 år och det är helt fantastiskt att höra om hennes barndom och ungdomsår under andra världskriget, en värld som är så olik den idag. Så fortsätt gärna med att berätta. =))Kramz Nicki
Visst har utvecklingen gått oerhört snabbt. Jag är "bara" 46 år men då jag var liten, sådär en 5-6 år så gick vi ca. 1 km till min farmor och farfar varje dag för att hämta mjölk från deras 7-8 kossor. Vi bar hem mjölken i en plåtkanna! Det är alltså inte mer än ca. 40 år sedan. Det känns som "stenålders" när jag tänker på det.
Jag håller med de andra som svarat. Jag gillar att läsa sånt du varit med om. De som inte gillar det kan ju bara låta bli att läsa, eller hur?
Era kommentarer gör mig väldigt glad!!! Visst är det så att vi behövs som historieberättare. Allt har ju sin tid och som är värd att berättas. Kram på Er!
Det är spännande att höra om livet förr. Samhällets utveckling under 1900-talet liknar ju inget annat, den har varit galen. Livet förr är visserligen kul, men mer intressant är att höra DIN historia, för det är ju vad du förmedlar mycket genom din blogg. Hur din barndom såg ut. Så fortsätt med det, men jag uppskattar dina reflektioner av samtiden väldigt mycket.
//Anna
Jag är en trogen läsare av din dotters blogg, och har varit sen innan Elian föddes. Jag fastnade totalt och tittar in hos henne flera gånger varje dag. Även om jag bara är 20 år så är det såå roligt att läsa om Josefines liv.
Det jag egentligen ville säga var att jag ibland halkar in på din blogg också. Och även om du skriver "om förr i tiden" så är det jätteroligt att läsa. Du har ju erfarenhet som många andra inte har. Fortsätt skriva, för du skriver väldigt fint, precis som Josefine! Ni verkar vara en väldigt fin familj och jag blir glad av att läsa både din och hennes blogg! Hoppas du fick en fin dag på SPA!
Kram Sofia!
Tack åter igen! Så glad jag blir.
Kram!!
