Civilkurage?

Det finns många frågor inom oss var och en, eller hur?
Hur väljer vi att ställa dessa frågor?
Pratar vi endast med de vi känner, om det som vi tycker är fel.
Väljer vi att inte, ventilera våra åsikter över huvud taget ,
med rädsla för att bli provocerade?

Att våga...
Ja det är mycket viktigt!
Jag är den jag är ,sa en gång en man som sedemera blev korsfäst, för just de orden.

Det är oerhört provocerande att inte gå till attack!
Det är då som motståndarens självkänsla visar sig.
Är den då svag blir motståndaren fientligt inställd....
Kanske det är mobbningens ursprung ,att den med dålig självkänsla inte orkar se sig själv och sin  egen inkapslade  rädsla, hos den som väljer att inte  försvara sig.

Hur skall vi få ungdomar som idag gör andra illa p.g.a. att de själva mår så illa ?
Jag tror på kärlelens budskap!
Ge de kärlek och förståelse så att de känner sig älskade som de små törstande  de innerst inne är!
När jag ser ungdomar som visar sin rädsla med rakade huvuden osv. skulle jag väldigt gärna vilja sätta mig ner med dem och fråga hur de verkligen mår.
Krama varandra när det är svårt att prata! Håll om!!
Känslans språk behöver inte ord... den kan visa sig med en blick av samförstånd eller genom att försvara någon som blir orättvist behandlad genom att säga : " Jag håller inte med ".
Hur är det med vårt civilkurage idagens samhälle tycker Du?

Kommentarer
Postat av: Josefine

Jag tycker att överlag så är väldigt många människor idag fega. de vågar t-

.ex inte gå fram till någon som ser ut att må dåligt på stan och liknande. Visst är det ett hårdare samhälle nu, men vi måste ändå tro varandra om gott och unte vara så rädda!

2009-01-19 @ 09:44:09
URL: http://blaeld.blogg.se/
Postat av: liveteftersextio

Hej Josefine, visst är det så.Kram på dig!

2009-01-19 @ 19:47:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0