liveteftersextio

Väl hemma i MAlmö! Ja, egentligen är det hemma i SUndsvall också...
Så underbart att träffa alla mina barn och barnbarn. Elian saknades jättemycket förstås men han var kvar hos pappa i Oslo.
Skolavslutningar är alltid mycket speciella. För mig känns det extra mycket att ha två barnbarn i samma skola.
I den skolan har min farfar, min  pappa och hans syskon, jag och josefine också gått. Generation efter generation fyller bänkarna.
Nostalgin flödar inom mig. Tårarna trillar såklart när alla minnen väcks till liv och när perspektivets fönster öppnas!!

I år var det magdans på avslutningen!! Jovisst!! Ungarna får fritt utrymme för sina förmågor.
Det är härligt att se.
Annat var det på min tid.

Mitt äldsta barnbarn gick ur grundskolan och skall flytta till hösten för att gå på Riksidrottsförbundets snowboardgymnasium. Det är inte utan att mormor tycker att det är lite tidigt att flytta hemifrån...

Det är en stor lycka att vara med de sina!!!
Att åka vespa med sin son, är lycka.
Att gå med hästarna i hästhagen och plocka liljekonvaljer hos min dotter, är lycka.
Att läsa godnatt saga för min dotterdotter, är lycka.
Att trösta en liten sonson som gråter för att tiden framför dataspelet inte är längre ,är lycka.
Att se min fyraårige sonson skriva mitt namn ,är lycka.
Att få en nyp i näsan av min yngsta lila dotterdotter ,är lycka. 
Att få massera min femtonårige dottersons fötter, är lycka.

Jag är så tacksam!!!