Ung och gammal?
Ja, visst kan det klinga lite falskt i andra småbarnföräldrars öron. Men, jag har insett att allting tar faktiskt mycket längre att göra än förr.
Bara att böja på knäna för att ta på sig skorna känns.
I dag på kören diskuterades just detta att bli äldre. Det är en svår balansgång att inse att framtiden är kortare än förr. Tiden är begränsad....jag har svårt att acceptera....Jag älskar ju livet!!!
Nu skall jag resa till lille Ella som skall döpas. Ännu en liten människa som jag önskar all lycka i världen!!
Häromdagen hittade jag mitt gamla fotoalbum sedan jag var liten baby. Det är väl för märkligt att den lilla på bilderna är både farmor och mormor. Hon har levt ett väldigt omväxlande liv, den lilla flickan som nu är jag.
Mina föräldrar lever med mig även om de varit borta seda 1996 och 1997. För mig var deras grav en plats att hälsa på dem när det blev för tungt. Jag sa att jag skulle åka till mamma och pappa.
Jag brukar undra om mina barn tycker att jag skall ligga i någon grav som de har ansvar att sköta+
Är det inte konstiga funderingar man har?
Men det är onekligen så att ju äldre jag blir så tänker jag på detta, jag avslutar eller knyter i hop.
Nu kom min man här och undrar vad han skall köpa till mig på vår bröllopsdag. Är det inte rart?
Här sitter jag och skriver om djupa funderingar och så vips får jag en puss, så blev allt glatt igen!
Tack min underbara gubbe!
Nu skall vi sova gott!
Ha, ha, skrattar lite åt det du skriver att det känns tungt att böja knäna osv. Jag känner igen mig och hur jag uppfattar tiden nu. Det mesta har blivit "omständigt". Jag arbetar med äldre och de säger att dagarna går väldigt fort, fastän de nästan inget gör. Och de lilla de gör, tar tid! Tack för din fina blogg och vettiga inlägg.
Ha, ha, skrattar lite åt det du skriver att det känns tungt att böja knäna osv. Jag känner igen mig och hur jag uppfattar tiden nu. Det mesta har blivit "omständigt". Jag arbetar med äldre och de säger att dagarna går väldigt fort, fastän de nästan inget gör. Och de lilla de gör, tar tid! Tack för din fina blogg och vettiga inlägg.
Oj, jag som "bara" är 46 år tycker att allt redan nu tar längre tid !! Jag tycker inte dina funderingar är konstiga, bara väldigt sunda,faktiskt! Mina föräldrar börjar bli gamla och snart är det dags för dem att lämna jordelivet. Visst vill jag ha en plats dit jag kan gå och minnas....Livet rusar iväg, bäst att ta vara på guldkornen :-).
I bland undrar jag om vi verkligen kan visa att vi uppskattar guldkornen i livet. Kan vi säga "Jippie jag är så oerhört tacksam och glad över att jag är jag i dag " eller är det alltid något som oroar ?
