FLOTTEN på kanalen och hemma på BYN.

I dag har vi varit på 50 års kalas ombord på Flotten som går här på kanalen.
Så fridfullt att äta och dricka gott till skön trubadursång och samtidigt flyta tillsammans i lugn och ro. Det kändes som en meditationsresa ...Ja underbart och vackert va det.

Min man sjöng också solo för Katarina som födelsedagsbarnet heter. Katarinas företag heter SINNESRO SPA, kanske någon känner till det eller t.o.m. har varit där på behandling?
Jag kan rekommendera flyttanken, den är jätteskön! Prova gärna den!

Och så kom då Mikael Persbrandt, äntligen en nära kontakt med en honom.
Här är ditt liv, är alltså tillbaka. Jag gillar program där man hinner skapa sig en slags relation till personen. Jag gillar Persbrandt jättemycket. Mer kärleksfilmer med den mannen. Tack!

Häromdagen pratade jag med en hemmansägare i SUndsvall. Hon berättade att det var sju björnungar synliga hemma på markerna. Vad skall detta betyda? Eftersom björnar i regel endast för 2 -3 ungar måste det ju betyda att det finns några honor plus hanne på markerna.
Björnarna kommer allt närmare befolkningen, det tycker jag inte om eftersom jag älskar att gå ensam i skogen därhemma.
Vargen hade också synts. Lodjur har vi mycket av sedan tidigare. Men älg är det ont om naturligtvis p.g.a. alla de rovdjur som inträtt på arenan.

Undrar vad pappa hade sagt om denna utveckling? Jägare som han var. Han hade ofta åsikter om orsaker till ett och annat. Ja, vad hade han sagt?
Dessa äldre kloka män som växte upp och bodde kvar på sin gårdar hela livet, så som deras förfäder också gjorde.
De som fortsatte sina föräldrars verk, fast på ett lite annorlunda sätt.
De som " läste " naturen och levde utan klocka på armen.
De som ansåg att deras huvuduppgift var att förvalta egendomen.

Hur många finns det kvar i dag?

Hemma på min by finns Arne! Han går fortfarande på sin gård och kör med sin traktor. Han ser till skogen och han håller sina marker öppna. Han sågar sin ved och staplar den överallt därhemma. Så mycket han gör i lugn och ro, utan stress. En riktig människa, ja, inte påverkad till att vara någon annan än sig själv. Han är några år över åttio.

Jag kallar pappa och de andra gamlingarna som nu är döda för byns indianer.
De har lärt mig någonting om livet självt som ingen skola i världen hade kunnat ge mig. Nämligen djupa rötter av sann och äkta tillhörighet i naturens lagar.

Jag känner saknad och vemod! Den tiden har varit och kommer aldrig mer igen. Det är en del av åldrandet att känna så förstår jag så väl. Alla vi som blir äldre går säkert igenom samma faser samtidigt som vi gläds så oerhört över att få leva i nuet med allt.

Att sitta som färdig frukt på ett höstträd känns lite märkligt!
När kärnan inuti känner sig som en kart!

God natt mina läsare, om det nu är några..





Kommentarer
Postat av: Anonym

Kluriga tankar men så bra...nog har du läsare alltid!

2009-09-13 @ 18:10:47
Postat av: Åsa

Hej. Visst jag läser nästan varje dag,tycker du skriver så intressant. Ha en bra höst! Åsa

2009-09-13 @ 19:26:24
Postat av: liveteftersextio

Oj, så glaad jag blir att någon tycker om det jag skriver!

Tack så mycket!

2009-09-13 @ 21:29:04
Postat av: air

Också läst, hemlig läsare här;-) Vaknade i Malmö i morse, nu i Göteborg, imorgon i Stockholm igen. Hoppas allt gott med er, stora kramar!

2009-09-15 @ 18:47:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0