liveteftersextio

I dag, den 6 oktober dog min svärfar.
Han blev 96 år.
Det känns tomt just nu. Han var en mycket färgstark man på många sätt. Jag kommer att minnas hans dikter, sånger, tavlor.
Han sydde även sina kläder, själv ända fram till för ett par år sedan.
Hans kunskaper och minne var glasklart!
Visst kan man tycka att han var så gammal, att han hade gjort sitt, men en människa lämnar alltid ett stort tomrum efter sig oavsett.
Söndagen den 2 oktober satt många ur familjen tillsammans med honom utomhus och grillade. Trots sjukdom och trötthet så berättade han villigt för de yngre i släkten om hur det var att försvara Sverige under andra världskriget och hur hans framlidna hustru, som var sjuksköterska hade hjälpt judarna som flytt till Sverige med de vita bussarna.
En gång en mycket framgångsrik chef för konfektionsfabriker, på senare år änkling men boende i sitt stora hus där han högg vede och lagade sin mat.
Han bjöd in till fest för oss och grannar, han var m.a.o. en mycket levande och inspirerande själ!
Tack Gunnar, Du vet att jag älskade Dig!