Barn av idag.
Så har ännu en dag förflutit i våra liv!
I morse gick genom Slottsparken för att gå vidare till Fiskehoddorna och köpa fisk.
Så vackert höstväder. jag stannade flera gånger och bara såg på allt omkring mig.
Blommorna i djupa höstfärger, träden i alla möjliga dramatiska kulörer, solen, människorna.
Jag blir så lycklig!
Jag har pratat med min dotterdotter i dag igen i telefon. Hon är sju år. En underbar liten människa. Klok! Hon tecknar helt enastående. Jag undrar många gånger hur hon kommer att väljai att leva sitt liv. Hon är så begåvad på flera områden.
" Hej, Momma" svarar hon så mjukt i telefonen, och jag smälter...
Jag frågar vad hon önskar sig i julklapp.
Hon tänker efter en liten stund och säger " Hmm.. ingenting"!!
Nog är det märkligt!
Vad skall man tänka?
Behövs verkligen julklappar i dag, frågar jag mig, när barnen måste anstränga sig för att önska sig något.
Vad tycker Du som läser detta?
Kanske är det så att saker inte längre betyder så mycket som förr ,eftersom man alltid kan köpa sig vad man vill idag.
När min pappa var liten berättade han att hans största önskan var att få en egen falukorv!!
Min pappa var född 1912.
I morse gick genom Slottsparken för att gå vidare till Fiskehoddorna och köpa fisk.
Så vackert höstväder. jag stannade flera gånger och bara såg på allt omkring mig.
Blommorna i djupa höstfärger, träden i alla möjliga dramatiska kulörer, solen, människorna.
Jag blir så lycklig!
Jag har pratat med min dotterdotter i dag igen i telefon. Hon är sju år. En underbar liten människa. Klok! Hon tecknar helt enastående. Jag undrar många gånger hur hon kommer att väljai att leva sitt liv. Hon är så begåvad på flera områden.
" Hej, Momma" svarar hon så mjukt i telefonen, och jag smälter...
Jag frågar vad hon önskar sig i julklapp.
Hon tänker efter en liten stund och säger " Hmm.. ingenting"!!
Nog är det märkligt!
Vad skall man tänka?
Behövs verkligen julklappar i dag, frågar jag mig, när barnen måste anstränga sig för att önska sig något.
Vad tycker Du som läser detta?
Kanske är det så att saker inte längre betyder så mycket som förr ,eftersom man alltid kan köpa sig vad man vill idag.
När min pappa var liten berättade han att hans största önskan var att få en egen falukorv!!
Min pappa var född 1912.
Sextio ung!
Att vara över sextio år känns märkligt.
Livet har varit långt och innehållsrikt. Ser jag bakåt så känns det som jag har levt en evighet med tanke på allt som hänt ute i världen och med mitt eget liv i världen.
Samtidigt är det overkligt att jag är så gammal som över sextio år. Då skall man vara tant, så var det när jag var liten.
Nu är det ju så att fyrtiotalisterna har besegrat detta. Vi vägrar att " tanta " till oss, eller hur?
Vi vill fortfarande vara aktiva inom de flesta områden, hinna uppleva allt, vara delaktiga...men...kroppen är inte den samma som förr och jag blir så arg!
I dag på vattengympan kände jag mig som förr, ung och stark! Det berodde naturligtvis på att jag säkerligen var den yngsta av alla som deltog. Jag kände igen känslan av att synas.. förr var det en självklarhet.. jag visste att jag syntes.
Det är lite av den känslan som jag sä gärna vill behålla trots att åldern tar ut sin rätt.
Jag tror att om våra tankar är goda och våra hjärtan inte hårdnar så syns det utanpå. Det inre kan lysa igenom..
Att vara nyfiken är också en god ingrediens för att hålla sig ung i sinnet.
Kär och galen likaså!!
Det är väl härligast av allt egentligen!
Eller hur?
Jag vill leva trettio år till och fortfarande leva som nu. Tack!
Livet har varit långt och innehållsrikt. Ser jag bakåt så känns det som jag har levt en evighet med tanke på allt som hänt ute i världen och med mitt eget liv i världen.
Samtidigt är det overkligt att jag är så gammal som över sextio år. Då skall man vara tant, så var det när jag var liten.
Nu är det ju så att fyrtiotalisterna har besegrat detta. Vi vägrar att " tanta " till oss, eller hur?
Vi vill fortfarande vara aktiva inom de flesta områden, hinna uppleva allt, vara delaktiga...men...kroppen är inte den samma som förr och jag blir så arg!
I dag på vattengympan kände jag mig som förr, ung och stark! Det berodde naturligtvis på att jag säkerligen var den yngsta av alla som deltog. Jag kände igen känslan av att synas.. förr var det en självklarhet.. jag visste att jag syntes.
Det är lite av den känslan som jag sä gärna vill behålla trots att åldern tar ut sin rätt.
Jag tror att om våra tankar är goda och våra hjärtan inte hårdnar så syns det utanpå. Det inre kan lysa igenom..
Att vara nyfiken är också en god ingrediens för att hålla sig ung i sinnet.
Kär och galen likaså!!
Det är väl härligast av allt egentligen!
Eller hur?
Jag vill leva trettio år till och fortfarande leva som nu. Tack!
Hemma igen
God Morgon!
Ja , nu är jag åter i malmö efter Oslobesöket.
Det tar lite tid för mig att landa ner i vardagen igen, så jag har haft en låång skön morgon med tidningsläsning.
Sedan ringde jag min kusin i Sundsvall. Det blev ett jättelångt samtal!
Vi har vuxit upp i samma by, hon och jag. Vi pratade om barndomsminnen.....ja, om jag skulle berätta för mina barn om den tiden skulle de knappt tro sina öron.
Det var en helt annan tid då.
Efterkrigstiden satte sina spår i människors själar och gav djupa sår som fick oerhörda konsekvenser.
Våra barndomsminnen var många och skräckfyllda!
Mina minnen från Oslo besöket var däremot helt underbart ljuvliga!
Tänk att bli pussad och kramad av en underbar liten kille som säger: "Jag älkar mormor "! Ohh, vad det känns i hjärteroten.
Tänk att få den stora äran att " natta ", läsa bön, sjunga vyssan lull, känna lillhanden i sin...det är värt såå mycket.
Att få så mycket kärlek gör livet till ett värdigt liv att leva.
Jag är så tacksam för alla mina fem barnbarn som jag har förmånen att älska. Vilken gåva!!!
RÄDSLA= DRAR SAMMAN
KÄRLEK= SKAPAR
Låt oss hellre se det goda inom var och en inom oss, än att se felen hos varandra!
Att erkänna sin ofullkomlighet är en väg till kärlek till sig själv och till andra.
Jag har lärt mig mycket av att lyssna på mina barn och vad de anser om mig och mina fel. Visst, det gör ont men va då?
De älskar mig och jag älskar dem.
De man älskar bryr man sig om, eller hur?
Vi är här på jorden för att skapa kärlek.
Men jag tror att det är den svåraste utmaningen vi fått som människa.
Det är vårt enda ansvar. Det innebär kärlek till ALLT, som tex. djur.
För många är sedan skrev jag en dikt som heter
RÄDSLA
BLI FÖDD TILL ODLINGSDJUR ...ÄR INGET LIV
NÄR INGET LIV...DE VÅRDAR
VAD ÄR EN DJURSKYDDSLAG...I VÅRA DAGAR
NÄR DE SOM FÅR BETALT...ÄR DE SOM PLÅGAR
Som bondjänta lider jag med alla djur som finns i s.k. djurfabriker. Var är kärleken till dem som vi sen äter upp? Vi skövlar deras rätt till ett värdigt liv!
Gör som Manne, ett av mina barnbarn, " se myran " och följ den...du kan trampa på den utan vidare eller se den!
Ja , nu är jag åter i malmö efter Oslobesöket.
Det tar lite tid för mig att landa ner i vardagen igen, så jag har haft en låång skön morgon med tidningsläsning.
Sedan ringde jag min kusin i Sundsvall. Det blev ett jättelångt samtal!
Vi har vuxit upp i samma by, hon och jag. Vi pratade om barndomsminnen.....ja, om jag skulle berätta för mina barn om den tiden skulle de knappt tro sina öron.
Det var en helt annan tid då.
Efterkrigstiden satte sina spår i människors själar och gav djupa sår som fick oerhörda konsekvenser.
Våra barndomsminnen var många och skräckfyllda!
Mina minnen från Oslo besöket var däremot helt underbart ljuvliga!
Tänk att bli pussad och kramad av en underbar liten kille som säger: "Jag älkar mormor "! Ohh, vad det känns i hjärteroten.
Tänk att få den stora äran att " natta ", läsa bön, sjunga vyssan lull, känna lillhanden i sin...det är värt såå mycket.
Att få så mycket kärlek gör livet till ett värdigt liv att leva.
Jag är så tacksam för alla mina fem barnbarn som jag har förmånen att älska. Vilken gåva!!!
RÄDSLA= DRAR SAMMAN
KÄRLEK= SKAPAR
Låt oss hellre se det goda inom var och en inom oss, än att se felen hos varandra!
Att erkänna sin ofullkomlighet är en väg till kärlek till sig själv och till andra.
Jag har lärt mig mycket av att lyssna på mina barn och vad de anser om mig och mina fel. Visst, det gör ont men va då?
De älskar mig och jag älskar dem.
De man älskar bryr man sig om, eller hur?
Vi är här på jorden för att skapa kärlek.
Men jag tror att det är den svåraste utmaningen vi fått som människa.
Det är vårt enda ansvar. Det innebär kärlek till ALLT, som tex. djur.
För många är sedan skrev jag en dikt som heter
RÄDSLA
BLI FÖDD TILL ODLINGSDJUR ...ÄR INGET LIV
NÄR INGET LIV...DE VÅRDAR
VAD ÄR EN DJURSKYDDSLAG...I VÅRA DAGAR
NÄR DE SOM FÅR BETALT...ÄR DE SOM PLÅGAR
Som bondjänta lider jag med alla djur som finns i s.k. djurfabriker. Var är kärleken till dem som vi sen äter upp? Vi skövlar deras rätt till ett värdigt liv!
Gör som Manne, ett av mina barnbarn, " se myran " och följ den...du kan trampa på den utan vidare eller se den!
Hej Oslo!
I morgon reser jag till barn och barnbarn i Oslo!!
Det är två långa månader sen sist och jag längtar otroligt mycket!
Jag packar ner min sångbok så jag kan sjunga lite med mitt barnbarn. Jag har spelat och sjungit för alla mina barn och barnbarn.
Jag började spela piano redan som sjuåring hos Lampert Föllingers musikskola i Sundsvall.
När jag var barn fann det inga kommunala musikskolor, så mina föräldrar fick betala.
Min pianofröken hette Majbritt och var snäll och söt.
Vi fick spela upp för professorn själv, sen skrev han i betyget i spelboken.
Efter det var det speluppvisning inför publik i Betlehemskyrkan. Vi blev rescencerade i tidningen minns jag. Jag fick fina lovord, men tyckte aldrig om att uppträda och bli bedömd vid så tidig ålder.
Alla mina tre barn har börjat att spela div. instrument, men ingen sv dem har fortsatt.
Min yngsta var med i körer redan under dagistiden, hon fortsatte i Aspiranterna och sist Flickkören i Sundsvall.
Jag älskade att lyssna på deras uppträdanden, de var så duktiga.
Men så hade de en fantastisk körledare också , nämligen den nu avlidna Elisabeth Moden Hallgren.
Det var i den kören som Helene Sjöholm började sin bana!
Det är två långa månader sen sist och jag längtar otroligt mycket!
Jag packar ner min sångbok så jag kan sjunga lite med mitt barnbarn. Jag har spelat och sjungit för alla mina barn och barnbarn.
Jag började spela piano redan som sjuåring hos Lampert Föllingers musikskola i Sundsvall.
När jag var barn fann det inga kommunala musikskolor, så mina föräldrar fick betala.
Min pianofröken hette Majbritt och var snäll och söt.
Vi fick spela upp för professorn själv, sen skrev han i betyget i spelboken.
Efter det var det speluppvisning inför publik i Betlehemskyrkan. Vi blev rescencerade i tidningen minns jag. Jag fick fina lovord, men tyckte aldrig om att uppträda och bli bedömd vid så tidig ålder.
Alla mina tre barn har börjat att spela div. instrument, men ingen sv dem har fortsatt.
Min yngsta var med i körer redan under dagistiden, hon fortsatte i Aspiranterna och sist Flickkören i Sundsvall.
Jag älskade att lyssna på deras uppträdanden, de var så duktiga.
Men så hade de en fantastisk körledare också , nämligen den nu avlidna Elisabeth Moden Hallgren.
Det var i den kören som Helene Sjöholm började sin bana!
Matakuten
Har nyss sett på Matakuten.
Jag undrar om någon har hunnit uppfatta att kockarna har olika arbetssätt?
Det skulle vara intressant att höra vad ni tycker.
Vem av dem tre skulle ni helst vilja samarbetaa med?
En liten kvällsfundering från mig till Dig.
Jag undrar om någon har hunnit uppfatta att kockarna har olika arbetssätt?
Det skulle vara intressant att höra vad ni tycker.
Vem av dem tre skulle ni helst vilja samarbetaa med?
En liten kvällsfundering från mig till Dig.
Just nu vill jag leva!
Måste bara skriva ner denna morgons upplevelse.
Min man och jag var nere i båthamnen tidigt för att båten skulle lyftas upp.
När det var klart gick jag ensam hem, min man stannade kvar för att högtryckstvätta båten .m.m.
Vilken underbar promenad jag fick!
Jag gick från Lagunen över vidunderliga gröna gäsytor, tusenskönorna blommade och jag sjöng för full hals " jag trivs bäst i öppna landskap "...vinden blåste varm så jag sökte mig närmare havskanten.
På sandstranden låg en enda kilometerlång driva av tång som var jätteskön att gå på.
Vågorna slog mot land och jag såg ut över det långgrunda vattnet och tänkte på sommaren som varit...
Minnen spolades fram och jag log för mig själv och tackade för att jag får känna sådan lycka onom mig.
Tankar om nästa sommar spirade.Kanske jag kan gå här på den kilometer långa sandstranden med något eller några av mina barnbarn??
Därefter vandrade jag hemåt genom Slottsparken osh njöt av alla de vackra höstblommorna i alla dess färger.
Solrosorna var flera meter höga.
Fiskare stod på bryggan med sina fiskespön, familjer satt och fikade ute i solen..
De gulnade bladen från de majestätiska träden hade blåst sig sammam i små täta högar.
Det doftade jord!
forts. på hur min man o. jag möttes...
Jag satte mig upp i sängen och sa till mig själv "Nu eller aldrig".
Så gick jag och ringde till min väninna i Skåne.
Hon trodde inte sina öron när jag berättade att jag skulle resa trots mina problem.
Jag sa till henne att jag kommer på onsdag. Hon trodde inte på vad jag sa.
Efter att ha ringt till SJ och beställt biljetten så kändes allt mer hoppingivande.
Det var verkligen sant att jag skulle resa!
Jippi!!
Min väninna blev återigen uppringd och jag sa att jag kommer på onsdag.
Snabba ryck med planering och packning ,för jag skulle resa om två dagar.
Hemma var det ingen som trodde att jag skulle klara resan, men det gjorde jag!!!!
Min väninna tog så väl hand om mig. Hon och hennes man visade mig runt. Jag tyckte det fanns hur mycket som helst att upptäcka, hann inte med alla intryck.
På söndag var det underbart väder, det var den 31 juli.
Min väninna väckte mig tidigt. Pigg och glad!
" Har du hört talas om Ven ", frågade hon.
" Ja, men vad är det "? frågade jag.Jag fick veta lite om att det var en speciell Ö.
Fort var det gjort!
Hennes man skjutsade oss till färjan som tog oss till Ven.
Eftersom min väninna är fotoentusiast så fotade hon mig from jag steg på färjan tills dagen var slut.
Hela denna fantastiska dag har hon dokumenterat, allt utan att veta att den dagen skulle bli en av de viktigaste i mitt liv!
forts. följer
En kortis
Fredagen har varit en riktig städdag! Det känns såå skönt!
Skall skriva mer ingående när jag får tid.
Men tänkte att jag skulle införa en liten kul grej, nämligen:
" Dagens Kändis på stan."
I dag var Ewa Fröling ,på Handelsbanken, Stora torget.
O onsdags var Joe Labero ,på Lilla torg.
Ha det bra så hörs vi !
Se dig omkring, det finns alltid någon du kan ge ditt leende....
Skall skriva mer ingående när jag får tid.
Men tänkte att jag skulle införa en liten kul grej, nämligen:
" Dagens Kändis på stan."
I dag var Ewa Fröling ,på Handelsbanken, Stora torget.
O onsdags var Joe Labero ,på Lilla torg.
Ha det bra så hörs vi !
Se dig omkring, det finns alltid någon du kan ge ditt leende....
Hur min man o. jag möttes.....
I dag känner jag att jag vill berätta om hur min man och jag träffades.
Kanske för att jag känner att jag älskar honom mer och mer för var dag som går...
Hur som helst, jag hade varit frånskild i 9 år!
Hade sålt radhuset som jag flyttade till efter skilsmässan.
Hade flyttat in i en underbar lägenhet. Reparerat den helt efter min egen stil.
Ja, jag satt i princip bara och myste och njöt varenda stund.
Tyckte att livet var toppen.
Jag hade allt!
Nu hör det till saken att jag har en väninna sedan 17 årsåldern som bodde i Skåne.
Vi båda marinlottor på den tiden och träffades på KA4, sedan dess har vi hållit kontakt med varandra.
Så bestämde vi att jag äntligen skulle komma ner till Skåne och hälsa på henne.
Men då ville " någon " att jag skulle få en kotförskjutning och hamnade därför på sjukhuset.
Väl hemkommen därifrån gick jag med s.k. " gåstol " en tid...
Jag ringde återbud till min väninna.
Det var sommar och jag började längta efter gemenskap, en manlig gemenskap.
En dag ringde jag till Skåne och sa: " Nu kommer jag! "
Min väninna blev mycket förvånad, hon visste ju hur svårt jag hade att gå.
Men, jag hade bestämt mig, efter att efter en natt vaknat av att " något " inom mig sa: " Åk "!
Fortsättning följer....
Kanske för att jag känner att jag älskar honom mer och mer för var dag som går...
Hur som helst, jag hade varit frånskild i 9 år!
Hade sålt radhuset som jag flyttade till efter skilsmässan.
Hade flyttat in i en underbar lägenhet. Reparerat den helt efter min egen stil.
Ja, jag satt i princip bara och myste och njöt varenda stund.
Tyckte att livet var toppen.
Jag hade allt!
Nu hör det till saken att jag har en väninna sedan 17 årsåldern som bodde i Skåne.
Vi båda marinlottor på den tiden och träffades på KA4, sedan dess har vi hållit kontakt med varandra.
Så bestämde vi att jag äntligen skulle komma ner till Skåne och hälsa på henne.
Men då ville " någon " att jag skulle få en kotförskjutning och hamnade därför på sjukhuset.
Väl hemkommen därifrån gick jag med s.k. " gåstol " en tid...
Jag ringde återbud till min väninna.
Det var sommar och jag började längta efter gemenskap, en manlig gemenskap.
En dag ringde jag till Skåne och sa: " Nu kommer jag! "
Min väninna blev mycket förvånad, hon visste ju hur svårt jag hade att gå.
Men, jag hade bestämt mig, efter att efter en natt vaknat av att " något " inom mig sa: " Åk "!
Fortsättning följer....
Bröllopsdagen!
Vi sitter och lyssnar på ännu ett bröllopstal.Min mans far är 93 år,han sitter till höger om mig i bilden. Han sjöng sin egen sång för oss.
Matakuten
Måndagkväll.
Jag ser Matakuten på TV.
Eftersom jag arbetat över 35 år i skolan så är det intressant att skolmaten tas upp.
När jag började som lärare lagades maten på varje skola.
Den var jättegod!!
Det var lugn och ro i matsalen.
Eleverna fick maten upplagd på tallriken av mattanterna.
Sedan satt de vid ett bord som var reserverat för varje klass.
Jag satt tillsammans med eleverna vid ett bord. Alla satt tillsammans. Vi hade tid att samtala med varandra,inget skrik!!
Maten var höjdpunkten för oss alla.
Vi väntade på varandra.
Detta för att elever äter olika snabbt och olika mycket.
Det blev ingen stress p.gpa. detta.
Efter några år kom andra rutiner. Vi fick skolvärdinnor som skulle gå omkring och vakta eleverna i matsalen och se till att de åt.
Nackdelen med detta var, anser jag, att de åt lite mat och jättefort för att först komma ut på rasten.
En ny ide var, att maten skulle stå framme i skålar, på olika bord så att eleverna själva skulle hämta mer mat till skålarna om det tog slut .
Detta blev också en anledning till att inte äta så mycket .
Bordsvärden ( eleven ) ville ju inte komma för sent till rasten.
Resultatet : Äta fort och lite!
Så kom maten i kantiner tillbaks, men nu skulle varje eleven ta sin portion själv redan från första klass!!
Ingen tillsyn längre om eleven fick i sig någonting!!!
Dessutom storköksproduktion, inga kök på varje skola.
Maten var helt smaklös.
Jag har suttit i kommunens nämndsammanträde och påpekat att matsalen är en jobbig plats att vistas i.
Högljudd, stressig,smaklös mat som dessutom slängs av eleverna.
Elever som inte orkar med skoldagen p.g.a. detta, o.s.v.
Men, de som inte höll med mig var av en yngre generation och de hade ingen erfarehet av en skola som erbjöd hemlagad mat som doftade och smakade mat.
Jag hurrar för denna TV- serie!!
Äntligen, säger jag så tänker man lyfta fram maten i skolan!!!!
Hoppas att svenska föräldrar ser programmet, vaknar upp och engagerar sig på respektive skola.
Mat betyder hälsa!
Ge vårt uppväxande släkte rätt mat, i riktiga produkter sitter näringen som de så väl behöve
Rusta upp skolmaten!
Rusta upp äldrematen!
Gå tillbaka till de mindre köken!
Skrota matindustrierna som sänker äldre och barn !
Det visar vad vi prioriterar i vårt samhälle...
Jag blir såå arg att ingenting görs åt detta!
God natt!
Jag ser Matakuten på TV.
Eftersom jag arbetat över 35 år i skolan så är det intressant att skolmaten tas upp.
När jag började som lärare lagades maten på varje skola.
Den var jättegod!!
Det var lugn och ro i matsalen.
Eleverna fick maten upplagd på tallriken av mattanterna.
Sedan satt de vid ett bord som var reserverat för varje klass.
Jag satt tillsammans med eleverna vid ett bord. Alla satt tillsammans. Vi hade tid att samtala med varandra,inget skrik!!
Maten var höjdpunkten för oss alla.
Vi väntade på varandra.
Detta för att elever äter olika snabbt och olika mycket.
Det blev ingen stress p.gpa. detta.
Efter några år kom andra rutiner. Vi fick skolvärdinnor som skulle gå omkring och vakta eleverna i matsalen och se till att de åt.
Nackdelen med detta var, anser jag, att de åt lite mat och jättefort för att först komma ut på rasten.
En ny ide var, att maten skulle stå framme i skålar, på olika bord så att eleverna själva skulle hämta mer mat till skålarna om det tog slut .
Detta blev också en anledning till att inte äta så mycket .
Bordsvärden ( eleven ) ville ju inte komma för sent till rasten.
Resultatet : Äta fort och lite!
Så kom maten i kantiner tillbaks, men nu skulle varje eleven ta sin portion själv redan från första klass!!
Ingen tillsyn längre om eleven fick i sig någonting!!!
Dessutom storköksproduktion, inga kök på varje skola.
Maten var helt smaklös.
Jag har suttit i kommunens nämndsammanträde och påpekat att matsalen är en jobbig plats att vistas i.
Högljudd, stressig,smaklös mat som dessutom slängs av eleverna.
Elever som inte orkar med skoldagen p.g.a. detta, o.s.v.
Men, de som inte höll med mig var av en yngre generation och de hade ingen erfarehet av en skola som erbjöd hemlagad mat som doftade och smakade mat.
Jag hurrar för denna TV- serie!!
Äntligen, säger jag så tänker man lyfta fram maten i skolan!!!!
Hoppas att svenska föräldrar ser programmet, vaknar upp och engagerar sig på respektive skola.
Mat betyder hälsa!
Ge vårt uppväxande släkte rätt mat, i riktiga produkter sitter näringen som de så väl behöve
Rusta upp skolmaten!
Rusta upp äldrematen!
Gå tillbaka till de mindre köken!
Skrota matindustrierna som sänker äldre och barn !
Det visar vad vi prioriterar i vårt samhälle...
Jag blir såå arg att ingenting görs åt detta!
God natt!
Min man och bröllopsvittnen
bättre
Jag MÅSTE bara skriva nu!
Min promenad till Fiskehoddorna var underbar!!
Löven som föll var såå underbart vackra,,, solen värmde.. Kungsparken gav mig en kick.
På vägen hem gick jag genom Slottsparken.
Känslan att gå bland alla dessa högväxande blåa, lila, mörkröda växter ...jag säger bara: NATUREN ÄR LÄKANDE FÖR SINNET!
Jag som är uppväxt på en bondgård saknar naturen oerhört mycket. Van att ha den inpå " knuten ".
Jag har insett att jag har det nu också, fast på ett annat sätt.
Vi bor ju alldeles invid Parken....den kan också ge..
På en av parkbänkarne halvlåg en kvinna och läste en bok samtidigt som hon åt sin medtagna mat. SÅ lugnt och fridfullt det såg ut.Härligt att se att någon kan njuta så...
Ja det var flera andra som satt på bänkar och njöt i och för sig.
F.ö.saknar jag saknar att kunna lägga in mina upplevelser i form av bilder i bloggen. Hoppas vi får hjälp i morgon med detta att öppna våra bilder.
I morgon blir det strömming och potatismos!
Ett litet filmtips: Gå och se PATRIK 1,5
Den är så härligt go´.
Min promenad till Fiskehoddorna var underbar!!
Löven som föll var såå underbart vackra,,, solen värmde.. Kungsparken gav mig en kick.
På vägen hem gick jag genom Slottsparken.
Känslan att gå bland alla dessa högväxande blåa, lila, mörkröda växter ...jag säger bara: NATUREN ÄR LÄKANDE FÖR SINNET!
Jag som är uppväxt på en bondgård saknar naturen oerhört mycket. Van att ha den inpå " knuten ".
Jag har insett att jag har det nu också, fast på ett annat sätt.
Vi bor ju alldeles invid Parken....den kan också ge..
På en av parkbänkarne halvlåg en kvinna och läste en bok samtidigt som hon åt sin medtagna mat. SÅ lugnt och fridfullt det såg ut.Härligt att se att någon kan njuta så...
Ja det var flera andra som satt på bänkar och njöt i och för sig.
F.ö.saknar jag saknar att kunna lägga in mina upplevelser i form av bilder i bloggen. Hoppas vi får hjälp i morgon med detta att öppna våra bilder.
I morgon blir det strömming och potatismos!
Ett litet filmtips: Gå och se PATRIK 1,5
Den är så härligt go´.
Ont
I går var jag på gympa i varmvattenbassäng.
Idag har jag onr i nacken
Så är det så fort jag gör någonting med armarna.
Blir så less på att få ont, men en whiplashskada är som en ond följetong.
Nu har jag tagit två Panodil och två Ipren såsom läkaren ordinerat.
Därefter är det bara att ta det lugnt och inse att dagen inte blir så rolig som jag tänkt mig.
Men, jag behöver inte längre ligga till sängs längre, det gjorde jag förr.
Nu ringer min goa väninna....
Det är hon som är orsaken tlll att jag träffade min man.
Hon har ont i höften och skall opereras snart. Det är deprimerande att gå och vänta...
Vi är många som går omkring och värker i vår ålder, tyvärr.
Nu skall jag gå och handla fisk inför morgondagen, då kommer min mans dotter och hjälper oss med datorn.
Hon är vegetarian nämligen.
Ha en fin fredag!!!!!!!!
Idag har jag onr i nacken
Så är det så fort jag gör någonting med armarna.
Blir så less på att få ont, men en whiplashskada är som en ond följetong.
Nu har jag tagit två Panodil och två Ipren såsom läkaren ordinerat.
Därefter är det bara att ta det lugnt och inse att dagen inte blir så rolig som jag tänkt mig.
Men, jag behöver inte längre ligga till sängs längre, det gjorde jag förr.
Nu ringer min goa väninna....
Det är hon som är orsaken tlll att jag träffade min man.
Hon har ont i höften och skall opereras snart. Det är deprimerande att gå och vänta...
Vi är många som går omkring och värker i vår ålder, tyvärr.
Nu skall jag gå och handla fisk inför morgondagen, då kommer min mans dotter och hjälper oss med datorn.
Hon är vegetarian nämligen.
Ha en fin fredag!!!!!!!!
KRISEN
God Morgon!
Krisen som verkligen kan kallas för kris är här.
Att plötsligt förlora det man har byggt upp under många år kan skapa nya kriser!
Är det någon i samhället som har tänkt på det?
Vem träder in och erbjuder råd och stöd? Finns det överhuvudtager s.k. krisrådgivning?
Jag tror det är dags för att starta upp samhälleliga punkt insatser i god tid.
För det kommer att behövas!!!
Det kommer att löna sig på sikt.
Världen upplever ett trauma som kommer att sätta sina spår i människors själar.
För att hjälpa medborgarna och för att de inte skall lida posttraumatisk stress (PTS) borde Debreifing ges kostnadsfritt
till dem som drabbas av penningkrisen.
Alla medier som skriker ut rädslor borde även skrika på hjälp till offren!!
Magkänslan har sagt mig länge att detta har varit på gång, men inte har jag lyssnat till den! Nej, mer vill ha mer, så är det.för de flesta av oss.
Jag måste verkligen lyssna till min inre röst som säger mig sanningen.
Intuitionen är verkligen min bästa vän, jag borde lyssna till den mer.
Det gäller i alla situationer.
Kroppens behov t.ex.
Tron kan försätta berg, det har jag själv upplevt
För många år sedan fick jag diagnosen Hypofystumör.
En lång historia, men eftersom jag är Reiki utbildad lät jag min Reiki lärare och hennes distanshealinggrupp utföra healing på mig.
I dag är jag friskförklarad
Nu skall jag ta emot dagen!
Krisen som verkligen kan kallas för kris är här.
Att plötsligt förlora det man har byggt upp under många år kan skapa nya kriser!
Är det någon i samhället som har tänkt på det?
Vem träder in och erbjuder råd och stöd? Finns det överhuvudtager s.k. krisrådgivning?
Jag tror det är dags för att starta upp samhälleliga punkt insatser i god tid.
För det kommer att behövas!!!
Det kommer att löna sig på sikt.
Världen upplever ett trauma som kommer att sätta sina spår i människors själar.
För att hjälpa medborgarna och för att de inte skall lida posttraumatisk stress (PTS) borde Debreifing ges kostnadsfritt
till dem som drabbas av penningkrisen.
Alla medier som skriker ut rädslor borde även skrika på hjälp till offren!!
Magkänslan har sagt mig länge att detta har varit på gång, men inte har jag lyssnat till den! Nej, mer vill ha mer, så är det.för de flesta av oss.
Jag måste verkligen lyssna till min inre röst som säger mig sanningen.
Intuitionen är verkligen min bästa vän, jag borde lyssna till den mer.
Det gäller i alla situationer.
Kroppens behov t.ex.
Tron kan försätta berg, det har jag själv upplevt
För många år sedan fick jag diagnosen Hypofystumör.
En lång historia, men eftersom jag är Reiki utbildad lät jag min Reiki lärare och hennes distanshealinggrupp utföra healing på mig.
I dag är jag friskförklarad
Nu skall jag ta emot dagen!
Gokväll!
Mörkret har inträtt efter ännu en underbar höstdag.
Vi har börjat att tömma båten, tagit ner segel och mast.
Det är en undebar stämning i hamnen, alla hjälps åt när det behövs.
Våra vänner bjöd oss på bruna bönor och fläsk, mums så gott....att sitta ute i solen, härligt!
Min man fick dyka i kallt vatten för att hämta upp en grej som föll i vattnet. Det var bra gjort tycker jag.
Dagens kommentar kommer frän min man när vi såg ett gäng dagisbarn med fröknar på väg till parken i sina självlysande västar. # Där går de som har det mest värdefulla jobbet #
Det är så sant eller hur.....
Ge och du skall få.
Vi har börjat att tömma båten, tagit ner segel och mast.
Det är en undebar stämning i hamnen, alla hjälps åt när det behövs.
Våra vänner bjöd oss på bruna bönor och fläsk, mums så gott....att sitta ute i solen, härligt!
Min man fick dyka i kallt vatten för att hämta upp en grej som föll i vattnet. Det var bra gjort tycker jag.
Dagens kommentar kommer frän min man när vi såg ett gäng dagisbarn med fröknar på väg till parken i sina självlysande västar. # Där går de som har det mest värdefulla jobbet #
Det är så sant eller hur.....
Ge och du skall få.
nattvakt i båthamnen
lite om min historia
Kanske jag skall berätta lite om varför jag slutade arbeta.
På mitt arbete blev jag knuffad bakifrån, helt oväntat av en elev med funktionshinder.
Fick en s.k. Whiplashskada p.g.a. detta men ingen ersättning från AFA.
Det var ett långt rehabiliteringsår och därefter sjukskrivning i flera år.
Allt känns bara såå hemskt att prata om, men efter den händelsen har jag inte arbetat.
Mer orkar jag inte berätta nu...
Skall föreläsa om mitt arbetssätt Individuellt Inre Bildarbete för Afasiföreningen i november.
Jag har läst bildterapi i Umeå för många år sedan.
Har även gått i Konst och Miljöskola, så det föll sig naturligt att skapa ett nytt arbetssätt för eleverna på särskolan.
Detta innebär avslappning, målning på stort papper och samtal därefter.
Har gjort en film om detta som finns att hyra på AV-Centralen. TV- programmet Livslust har också visat mitt arbetssätt.
Det är mycket helande att bli sedd.
Man kan med en pensel röra vid sitt innersta dit orden inte når.
Jag samarbetar med Studieförbundet Vuxenskolan i Malmö och hoppas att det blir några som anmäler sig till våren för att gå på kursen " att kommunicera via sina inre bilder ".
Inga som helst målarkunskaper behövs, desto bättre nästan.
Välkommen Du som bor i Malmö!
Bara lite nyfikenhet!
På mitt arbete blev jag knuffad bakifrån, helt oväntat av en elev med funktionshinder.
Fick en s.k. Whiplashskada p.g.a. detta men ingen ersättning från AFA.
Det var ett långt rehabiliteringsår och därefter sjukskrivning i flera år.
Allt känns bara såå hemskt att prata om, men efter den händelsen har jag inte arbetat.
Mer orkar jag inte berätta nu...
Skall föreläsa om mitt arbetssätt Individuellt Inre Bildarbete för Afasiföreningen i november.
Jag har läst bildterapi i Umeå för många år sedan.
Har även gått i Konst och Miljöskola, så det föll sig naturligt att skapa ett nytt arbetssätt för eleverna på särskolan.
Detta innebär avslappning, målning på stort papper och samtal därefter.
Har gjort en film om detta som finns att hyra på AV-Centralen. TV- programmet Livslust har också visat mitt arbetssätt.
Det är mycket helande att bli sedd.
Man kan med en pensel röra vid sitt innersta dit orden inte når.
Jag samarbetar med Studieförbundet Vuxenskolan i Malmö och hoppas att det blir några som anmäler sig till våren för att gå på kursen " att kommunicera via sina inre bilder ".
Inga som helst målarkunskaper behövs, desto bättre nästan.
Välkommen Du som bor i Malmö!
Bara lite nyfikenhet!
Start!
I morgon börjar jag med bassängträning efter två års uppehåll.När man är pensionär och slutat att stressa går man lätt upp i vikt, hu...
Min man som arbetar har också lite som måste bort, men kvällsmackorna är ett elände.
Idag har jag köpt varit på Panduro och köpt säckväv. Jag skall nämligen göra en trolldräkt till mitt tvååriga barnbarn.
Undrar vad han tycker om att bli ett litet troll..?
Som speciallärare i särskolan har jag mycket erfarenhet av skapande. Där gällde det att alltid vara flexibel och använda olika arbetsmetoder för att nå framgång. Den tiden var helt underbar! Vi var ett härligt nyskapande gäng som en stor familj. En mycket kreativ arbetsmiljö som gav mycket stimulans. Särskolan integrerades med kommunen och efter det blev ingenting sig likt.
Ja det finns mycket att berätta om detta, men inte nu.
Jag har även arbetat med miljön i min hemstad. En väninna och jag startade en grupp vid namn ROS-gruppen som betydde Rädda Oss Själva. Detta var i början på 1970-talet. Det var mycket skriverier i dags och kvällspress. Även mycket radio och TV.
Tänker ofta på att jag även hade två barn i 6 och 7 årsåldern och var frånskild. Byggde dessutom hus!! Arbetade heltid.
Var också med Kvinnor för Fred och gick Fredsmarschen i Paris.
På det hela taget aktiv!!!!
Läs: Ufo, Kristna Fredsrörelsen, Framtiden i våra händer,Mot kärnkraften m.m.
Hur hann jag?
Jag hann, men hur mådde jag?
Inte lärde jag mig något av det heller utan jag fortsatte och fortsatte ända tills allt omkring mig bara rasade!
Nu lever jag ett helt annorlunda liv, jag är förvånad över att jag kan leva så här, men det är nödvändigt för min hälsa.
Visst, jag skall starta upp nu med träning.Jag flåsar nu för tiden och det känns inte bra.
Allting går inte lika fort som tidigare och det är bra. Man måste ju tänka innan man handlar eller hur?
Jag har alltid varit väldigt impulsiv men nu har jag en man som försöket lära mig tricket att vänta....
Har idag fått 1.6 miljonerklubbens tidning och i morgon skall jag gå på deras s.k. Salong.
God natt!
