liveteftersextio

 Februari månad är en enda lång färdsträcka, tycker jag. Fast det känns bättre här i Malmö, än i Sundsvall.
Jag hörde att det var 23grader kallt och jättemycket snö där.
Här i Malmö njuter jag av att slippa halka omkring. Men jag saknar solen! Var är den?

Jag tänker på hur det var när jag som barn var ute och lekte i snön ,hemma på gården om vinterkvällarna.
Det luktade så gott av röken ur skorstenen.
Kylan, mörkret, brolampan och spisröken
Det är underbara minnen av vintern.
Luften var hög och klar.
Inne i köket fanns mamma och pappa, det lyste så tryggt från fönstret.
Ja det var oftast så att det var i köket som alla fanns.
Det var där som det eldades i spisen och i vedpannan.
Senare eldade vi med kocks. Vi hade en speciell kockshink.

I dag läser jag att det är farligt att elda. Det får mig att fundera lite...man levde farligt tydligen. Men så var tillvaron på den tiden.
Det var skönt att komma in i värmen när fötter och händer var frusna. Mamma öppnade vedspisens ugnslucka, där lade hon ett par vedträn. Så var det bara att lägga upp fötterna på dem och få värmen  ifrån ugnen.
Ett annat sätt att värma sina förfrusna fingrar var att borra i dem i hundens päls.Det fungerade!

I dag behöver vi inte frysa. Det finns så fantastiskt fina vinterkläder för alla. VI har det varmt inomhus.
 
I skolan hade vi vedkaminer som vaktmästaren fick elda upp på morgonen för att vi skulle få värme.
För övrigt så gällde det att ha tjocka kläder, ofta stickade,  som kliade och stack.  Fy, vad jag vantrivdes med dessa kläder!
Speciellt långstrumporna som hölls uppe med strumpeband. Fy vale!!!

Dagens alla barn och ungdomar: Ni vet inte hur bra ni har det!

Jag med har det bra, så det så.

F.ö. så ringde min äldsta dotter och berättade att hon blivit bjuden på lunch nästa vecka av Maud Olofsson.
En stolt mamma är jag också.