liveteftersextio

Varför bloggar jag?

I går kväll kom svaret!
Förr skrev jag alltid dagbok, nu skriver jag av mig liite i bloggen.
Jag skulle vilja berätta mer men det känns inte så bra att lämna ut miig.
Detta med bloggande är måhända lite av Speakers Corner.

Det bästa är att jag kan följa mina barnbarn som inte bor nära mig-
Jag kan se varje dag hur de växer. I bland kan jag bara sitta och SE på de små,länge, länge.

Då kommer många tankar och funderingar över de val jag gjort i livet.
T.ex. mitt val att flytta hit till min man.
Långt bort från de stora barnen som bor kvar därhemma.
Det är inga lätta val att göra!!

Det värker många gånger av längtan efter dem.
Tänk om de bara ringde på dörren och sa: "Nu vill vi ha lite saft!"
Och sedan cykla i väg hem igen...ja, det är bara en dröm!

Att få besök av de små är det bästa som finns. Att fara och hälsa på likaså. Men, det finns ett men.
Jag behöver mer lugn och ro i dag för att orka med.

Jag och min man pratade i går om begreppet kvalitetstid. När jag var barn fanns mina föräldrar hemma dygnet om, att växa upp på en bondgård innebär att man växer upp med många vuxna i hemmet.

Jag har inga semesterminnen tillsammans med mina föräldrar eftersom de aldrig hade semester.

Många år efter att de avlidit fann jag ett brev som min mamma skrivit till sin mamma.

Hon skriver och berättar att jag vid 14 årsålder tagit hand om kor och mjölkning, häst och andra djur samt min lillebror som då var 10 år, en hel helg.

Jag själv minns inte detta eftersom det var ingenting speciellt ovanligt att komma ihåg.
Mina föräldrar hade då för första gången hälsat på släkt i skärgården och fick då en ledig helg.
Det var inte alls ovanligt att  man som barn var en arbetsskraft som föräldrarna räknade med.

Det finns många minnen som jag kanske plockar fram.

I dag skiner solen och jag har skyfflat jord och planterat. Tvätten skall snart hängas ute.
Jag  väljer nu att ta mig en kopp kaffe och sätter mig ute och njuter...