Glad i hågen.
I dag har jag också varit hos doktorn. Har lite problem med hjärtat, få se vad som händer. Men jag är glad att jag ringde till vårdcentralen idag och fick komma samma dag. Det trodde jag inte!!
Jag fick träffa en hjärtspecialist. Han hade jobbat i Örnsköldsvik, så vi hade lite norrlandsprat också. Han var verkligen en sådan läkare som man bara kan drömma om...och honom hade jag turen att få träffa.
Det känns skönt att komma i bra händer.
Nu skall det fixas lite på " tanten".
Är det någon som har erfarenhet av pacemaker?
Att ge till sig själv.
Att promenera en höstdag på en grusväg under stora, väldiga träd som lyser guldgula i solskenet.
Att andas in den friska luften och djupandas.
Att känna doften av jord.
Det får mig att minnas.
Jag vet inte varför denna jorddoft ger mig sådan skön känsla.
Undrar vad som hände om hösten i min barndom?
Lätta, långa och snabba steg gav mig en sådan styrka. Så skönt!
Att därefter sitta på en bänk med näsan mot solen och äta sitt äpple.
Ja, det är livet på en pinne.
Min massage hjälper mig!! Mina triggerpunkter löses upp. Helt otroligt att slippa det onda!
Kanske jag kan börja träna igen lite smått om detta håller i sig.
Min man han är otrolig. Han cyklar drygt två mil om dagen, fram och tillbaka till sitt jobb. Han är i alla fall 64 år.
Jag måste berömma honom för detta, men han har ju alltid gillat att aktivera sig och har tagit sig tid till det.
Vi är många kvinnor i min ålder som går omkring med inflammation och värk. Ständigt vana vid att ha ont,
det startar med mensvärk, eller hur?
Kan det bero på att vi inte har givit oss den tiden vi själva behövt för att gå iväg en stund på dagen för att motionera?
Kan det berott på att kvinnans plats var framför spisen i köket med barnen i hasorna?
Vi är många i min ålder som frågar oss detta.
Vi kom i kläm på något sätt. Vi skulle vara som våra mammor = duktiga hemmafruar och samtidigt den första generationens kvinnor som också skulle utbilda sig för att gå ut i arbetslivet. Dessutom skulle vi vara samhällsengagerade och klara av att vara ensamstående mammor.
Jag undrar ofta, var någonstans var papporna?
Vilken press på vår generation och inga förebilder!
Vi har vandrat vår snåriga marsch, vi kvinnliga fyrtitalister.
Nu ser vi alla dessa märkliga kvinnor med förstorade bröst och läppar och vi undrar lite stillsamt: Om vi inte hade mått bättre om vi vandrat med lätta steg på grusvägen och njutit i stället!
Det skall jag försöka göra mer av nu i stället.
Skjutningarna i Malmö
Det är så det skall vara, tycker jag.
Poliserna skall synas.
Sedan tycker jag naturligtvis att Batrice Ask måste komma hit till Malmö!
Ändra lagarna när det gäller illegala vapen. Ge påföljdsstraff.
När vi nu inte har tullar som stävjar inforsling av vapen, knark och annat så måste resurser ges till dessa.
Det är en helt annan kulltur härnere i Malmö än i Stockholm.
Vi är Europa härnere!
Allting börjar här och drar sig därefter uppåt. Politikerna bör vara mer lyhörda på vad som sker härnere för att förstå vart Sverige är på väg.
Malmö är en underbar stad med en puls som känns kreativ!
Ja, vad gör man inte!
....OCH UR KAOSET TALADE EN RÖST TILL MIG OCH SA
" LE OCH VAR GLAD, TY DET KUNDE VARA VÄRRE ".
OCH JAG LOG OCH VAR GLAD OCH DET BLEV VÄRRE.
En vanlig fredag.
Så är det fredag igen! Båten skall tittas till, mat skall handlas.
Sedan ut i trädgården! In med de sista krukorna och de sista trädgårdmöblerna...de sista blommorna.. de sista vindruvorna..de sista björnbären..Det är bara att erkänna att nu är det kallare ute om natten, så kallt att min stora palm frös häromnatten.
Fåglarna äter av alla trädgårdsbär och badar i fågelbadet och vi har blivit som " de gamle " nu.
Sitter och betraktar fåglarna.
I dag såg jag även den sista fjärilen, förresten.
Kaninerna fortsätter att invadera vår trädgård men igelkotten har nog börjat lägga sig till ro, tror jag.
Det var lite info om status av dagen.
Det är snart på dagen ett år sedan vi flyttade in i detta hus så det är första hösten som vi " på riktigt " känner att det är vår trädgård.
Stundvis kan jag tycka att jag var rätt så modig som flyttade ner till Skåne vid min ålder. Det är svårt att dra upp stora rötter. Det märker jag nu när jag planterar och delar på blommorna ute i rabatten.
Jag längtar varje dag tillbaka men vad gör man när kärleken kom så sent i livet?
Min aktiva tid som mamma är över nu är jag mormor och farmor. En väldig omtumlande upplevelse att inse att allt förändras hela tiden. Ingenting är beständigt. Det är som våra fyra årstider, de växlar hela tiden.
I min mans ögon är jag ändå mycket värdefull och det är väl underbart!?
" Det gäller att bita i hop ".
Som barn hade jag mina djur som hjälpte mig när jag kände mig ensam. För visst känner man sig väldigt ensam som litet barn.
Jag var ett barn som alltid vaknade först av alla. Redan vid fyratiden på morgonen vaknade jag. Mina föräldrar berättade att jag ibland gick ut tidiga sommar morgnar. Tur att vi bodde på landet..hm.
Ensamhetens ångest tror jag skapades de där tidiga morgontimmarna. Den ensamhetskänslan bär jag med mig ännu. Jag minns tystnaden, ödsligheten, längtan, vilsenheten av att vara liten och övergiven. Helst hade jag nog velat krypa ner hos någon varm vuxen och kanske somnat om en stund. Men mina föräldrar behövde sova eftersom de skulle upp till korna vid sextiden.
Jag är således en person med stort behov av närhet.
Mina föräldrar hade inte särskilt mycket tid till närhet och inte var det vanligt på den tiden. Inte kramades man heller. Att gråta var inte så populärt. Nej, det var en fostran att träna sig i att inte känna efter.
Det gällde att " bita i hop " .
Döm om min förvåning när jag får höra den kommentaren en dag i somras av mitt femåriga barnbarn. Men i ett helt annat syfte. Han ville verkligen vinna!
Men våra kommentarer från förr de lever vidare i en ny generation och med ett nytt innehåll.
Goda nyheter.
I dag blir det hemgjorda kåldolmar till middag. Duktigt, eller hur? Visst är det viktigt att erkänna att man kan känna sig duktig. Att ge sig själv kredit för något som man gör.
Vi som är födda på fyrtiotalet är fostrade med Jantelagen som ledstjärna: " Du skall inte tro att Du är något "!
Det var något som man matades med från tidig ålder.
Att ifrågasätta sina föräldrar eller någon auktoritet var inte heller " lovligt " att göra. Nej, man skulle niga eller bocka inför de äldre.
Nu är det annat ljud i skällan.
Tiden har verkligen förändrats och vi med den på sätt och vis. Men det är inte lätt att göra om sig.
Så jag bjuder min man i dag på mina hemgjorda kåldolmar och känner mig som min egen mamma.
Det blir en god nyhet för min man i alla fall.
Massage!
Äntligen har jag funnit henne! För det är en hon som är i min egen ålder dessutom. En kvinna med stor livserfarenhet. Hon bryr sig verkligen om!!
Jag får hjälp.
Henne skall jag inte släppa. Regelbundenheten är viktig för att slippa värk.
Jag har i dag varit ute och delat på plantor och det har gått bra.
Min stackars kropp har värkt så mycket genom åren ,så nu måste jag ta hand om den ordentligt. Prio nummer ett m.a.o.
Tänk om massage kunde ingå i försäkringen såsom sjukgymnastiken gör!
Mordrättegång i Lund.
Det är ett 24 år gammalt mord som tagits upp till rättegång i Lunds Tingsrätt.
Mycket intressant för en outsider som jag. Väldigt invecklade frågor som fick mig att tänka till både en och två gånger.
Det är spännande med bevisföring, inte så enkelt som man kan tro. Det gäller att alla små detaljer granskas ur olika pesrpektiv.
Jag undrar hur en nämndeman som är tillsatt p.g.a. politiskt parti kan döma i ett sådant fall som detta. De är ju endast lekmän?
Tänkte även på mannen som satt som misstänkt. Hur känns det att sitta inför alla?
Min man var kallad som vittne i egenskap av sitt ämbete. Hans dokumentationsfilm visades förresten på TV nyheterna i kväll.
Vi har rört oss i olika världar, min man och jag. Jag förstår att man måste var oerhört noggrann och tänka på allt när man gör en teknisk undersökning vid ett mord.
Jag tycker om att titta på deckare på TV, oftast för att jag försöker lista ut vem som är mördaren.
I går kväll satt jag ensam uppe och såg på en oerhört spännande sådan med Angelina Jolie bl.a. Där löste jag vem som var mördaren, minsann.
Men i verkliga livet är det mer komplicerat förstod jag i dag.
Min man förhördes i en timme! Det var tuffa frågor, tyckte jag. Ingenting som jag skulle klara av.
Han är skärpt min man!!
En varm höstdag i Skåne.
I dag skulle vi upp på Rommelåsen. Men vi kom inte dit. Vi har snurrat runt runt. Det har faktiskt varit bra tycker jag som fick se skog, grusvägar, skogsavverkningar. Jag kände mig som hemma.Äntligen en dag utan slätter!!
Därefteri tog vi en prommis i den underbara bokskogen som nu har en röd matta av löv på marken . Trädens löv är gulgröna fortfarande.
Jag har för första gången sett helsvarta hästar som gick i en hage. Undrar vad den rasen heter? Någon som vet?
Det gick också en vit och svart häst tillsammans med en brun och vit. Vet inte heller vad de kallas?
Inte vilka hästraser som helst kan jag förstå, eftersom vi rörde oss i slottsägorna.
En stor flock hjortar kom rusande intill vägen och till sist låg ett påkört vildsvin invid vägrenen.
Flera stora högar av sockerbetetor låg och väntade på att forslas till Sveriges enda sockerfabrik i Örestad.
En äldre dam med huckle och lång kjol kom gående efter vägen, med ett får i ett rep. Kändes faktiskt som om hon kom gående i en liten by i Grekland.fast då med en åsna...
Summa summarum så har vi haft en fin dag tillsamman utan att arbeta, vi har bara tagit intryck!
Gemensamma upplevelser, blir minnen att dela.
Städdag.
Jätteskönt att få lite städdille!! Det är inte ofta, kan jag lova.
Min man fick det stora nöjet att ta ut ALLA mattorna, det hade jag längtat efter länge!
Men, jag vill faktiskt fortsätta att rensa , det lär väl bli när lusten faller på...
Att göra något med tvång är inget jag i dagsläget och med ålderns rätt gillar.
Med tända ljus i huset och TVs Världens Barngala har så kvällen förflutit lugnt och städat m.a.o.
Det känns även bra att ha skickat 500kr förstås.
Tänk om FN:s Barnkonventioner ändå kunde följas! Det är för många barn som far illa i världen.
Fantastiska Björn SKifts!
Björn Skifts sjunger fantastiskt. Han kan allt!
Vi var väl så där 14 000 i publiken som stod upp tillslut och dansade med. Det blev extra, extranummer.
Alla sinnen fick drygt två timmars njutning.
Orkestern var den bästa man kan tänka. Jag är helt betagen!!!!
Björn Skifts är 63 år!!! Han ser ut som en ung pojke. Han har självdistans i sitt mellansnack. Han är rolig och har en kroppsmimik som är helt superb. Hans roliga gubbe satt verkligen!
Alla " låtar " som han själv kallar de, är av olika genrer, blues, rock ,vispop, ballad och schlager.
Hans gamla hits drog ner enorma ovationer och publiken gav gensvar på både vitsar och låtarna.
Ja, vilken kväll!!!
Jag säger bara: Gå och se hans show!!
Pensionär?
Häromdagen kom jag på mig själv att jag går omkring och längtar tillbaka till jobbet!
Arbetskamraterna, rutinerna...det sociala livet.
Kreativiteten, stimulansen,bekräftelsen...you name it!
En härlig tid med mycket innehåll!!
Att vara pensionär är inte så enkelt som det låter.
Jag tror inte att jag gillar pensionärsläget riktigt.
Därför jobbar jag med sorgbearbetning www.lakdinsorg.se
Många tror att sorgbearbetning endast är för de som drabbats av dödsfall. Men så är det inte!
Känslomässig läkning kan vi behöva även vid separationer, sjukdomar eller annan känslomässig förlust.
Att bli pensionär kan också innebära ett slags sorg över livet som gick och en oro över framtiden.
En pensionär förväntas vara glad över sin frihet från arbete.
Ett par års vila efter ett långt arbetsliv kan nog behövas. Men att sedan kunna välja hur mycket man vill arbeta och på vilka tider ( beroende på fysisk förmåga ) skulle ge vårt samhälle mer jämvikt på många plan.
Varför inte som mentorer inom sitt respektive yrke? Eller som konsult inom detta?
Så många pensionärer det finns och med så mycket kunskap och till ingen nytta !!!
Sköna lördag.
I dag skall jag på Bondens Marknad på Drottningtorget för att förhoppningsvis köpa krondill. Den behövs för att kunna lägga in västeråsgurkor. Det blir ett recept som min f.d. svägerska gav mig på 80-talet. Pernillas gurka, som numera finns på webben. Jag rekommenderar detta recept varmt!
Min man gör arbetsdag i båthamnen.
Ha det!
Bio igår, TV i kväll.
I går var jag och en väninna på bio. Vi fick inga biljetter till filmen med Julia Roberts. Vi valde därför en annan film som vi inte visste någonting om. En fransk film! JA, en fantastiskt stark och sensuell berättelse om en kvinna som var gift med en välbärgad man, de hade två tonårsbarn. Allt var perfekt på ytan.
Men, så hände det som inte får hända...Passionen exploderar med helt " fel " man. Vilka underbara möten de hade, det vibrerade ända in i biosalongen.
När filmen var slut upptäckte vi att att man köper sina biljetter i automaten. Gissa om vi kände oss urgamla?
Men, man är aldrig för gammal att lära sig något nytt.
Att efter filmen gå ut på restaurang, äta lite, dricka ett glas rött och bara prata, väninnor emellan. Yes!
I kväll har jag sett Glada Hudik gänget. Jag gråter och skrattar, de är ju så underbara.
Jag minns min fantastiska tid som lärare för utvecklingsstörda. Över 30 härliga år!
Vi gjorde också flera utlandsresor tillsammans. Vi gjorde flera stora konstutställningar, var med i TV program och annan media. Kjell Lönnå arbetade som musiklärare i grundskolan, vägg i vägg med mig. Han sprang ofta in till oss och spelade med eleverna. De blev fort du och kompis med honom och han med dem.
Ja, det var en fantastisk tid. Vi var som en enda stor familj vi som arbetade inom särskolan. Vi hade så roligt!!
Då var vi unga med en fantastisk känsla för att bryta gamla fördomar, vår kraft kunde försätta berg.
I dag är det andra klanger som klingar.
Entusiasmen, ivern, längtan, förmågan, framtiden....det gick fort....nu går det långsamt! Phu!
Att inhämta energi.
" Sången ädla känslor föder ".
Så sant, så sant. Vi hade en underbar körövning i kväll. Jag åkte dit ledsen men kom hem glad!
Jag är så tacksam för denna kör. Vi har så roligt. Roliga uppsjungningar. En underbar körledare som ger massor av sig själv.
Så betydelsefullt det är att få bra energier.
I går var vi på födelsedagskalas hos ett nygift par. De är så kära i varandra. Tillsammans har de nu fått sju barn och ett barnbarn. Snabbt jobbat m.a.o.
Allt går om bara kärleken finns.
Hos de nygifta fick jag också en kick av goda energier.
Du ger mig bra vibrationer, som Kicki Danielsson sjunger.
Solen och värmen ger mig också energi. Att möta morgonen på altantrappan och höra hur det susar i vinden ger också en energikick.
I morgon skall jag på massage. Det ger mig också massa energi.
Det är så viktigt för kropp och själ att finna små stunder av kraft för att orka med det man möter i livet.
Sök så skall du finna, står det skrivet.
I kväll fann jag denna ädla känsla via sången.
Det tackar jag för och önskar dig en god natt.
Seglingssäsongen är nu slut.
I min båtdagbok skriver jag ner våra seglatser... vilka härliga minnen!
Så mycket som kan hända under segelsemestrarna.
Jag satt i solen idag och läste högt för min man, när han riggade ner, om när min sons familj var ombord och då vi alla sex hade kräksjuka. Oj, oj,oj!
Eller när min yngsta dotter med familj var ensamma ombord och hela båten fylldes av vattenånga p.g.a ngt. som vi glömt att stänga.
Jag glömmer aldrig synen på min dotter som stod med sin baby i famnen, helt förskräckt. De visste ju inte vad som hänt eller vad de skulle göra. De var helt förtvivlade.
Min man och jag hade varit ute på en kvällspromenad utan mobiltelefon.
Samma sak inträffade en gång till då låg vi i Marstrand. Båten intill trodde att vår båt brann. Skraja var dem, minst sagt.
Nere i salongen satt mina två barnbarn i dimman och spelade dataspel som om ingenting hade hänt.
Allt detta hände samma sommar.
Vissa semestrar gör en mer än trött. Fast glädjen över att allt går bra till sist är bäst.
Och idag gick allt bara bra.
Solen sken, vinden var varm, båtgrannen kom på en fika, seglen gick bra att vika ihop och få in i säckarna.
Svanparets fyra ungar i hamnen är nu på väg att bli vita, och då är snart hösten här!
