Jag i Malmö.
I bland känns det som om jag vill blogga varje dag. Jag ser, tänker och reflekterar på vad som sker omkring mig och vad jag gör.
Men, det blir som vanligt. Jag bloggar bara i bland när andan faller på och det ger ju inga hängivna intressenter.
I dag har jag varit på Ghildaskolan och fått ansiktsbehandling ,manikyr och pedikyr för första gången samtidigt. Att mellan klockan ett 13 00 till 16 30 få behandlingar av en härlig och positiv elev gav mig positiv energi.
Tack för det Tilde!
När jag kom ut därifrån möttes jag av Malmöfestivalens alla människor och mattält. Vilket brus av musik och liv!
På ett av de höga taken i stan stod ett par som agareda efter musik. Helt nytt för mig. Annorlunda och farligt.
Så mycket händer här hela tiden...altt är gratis. Stjärnor som Peter Jöback, Veronica Maggio, Liza Mykowski, Orup, Hoola Bandola.. ja hur många som helst. Alla uppträdanden är gratis.
Tack Malmö för det!
När jag kom hem fräsch efter cyklingen stod det rosor till mig på köksbordet!!
De stod där utan anledning. Bara för att jag finns, enligt mannen!
Tack Ingemar!
Vissa dagar är bra andra är sämre. Denna dag har bara varit njutning och väldigt bra.
Ett glas vin till min medköpta grekidks rulle fick avsluta en skön dag i mitt 67åriga liv.
Tack för att jag får vara med! coh uppleva allt!
Men, det blir som vanligt. Jag bloggar bara i bland när andan faller på och det ger ju inga hängivna intressenter.
I dag har jag varit på Ghildaskolan och fått ansiktsbehandling ,manikyr och pedikyr för första gången samtidigt. Att mellan klockan ett 13 00 till 16 30 få behandlingar av en härlig och positiv elev gav mig positiv energi.
Tack för det Tilde!
När jag kom ut därifrån möttes jag av Malmöfestivalens alla människor och mattält. Vilket brus av musik och liv!
På ett av de höga taken i stan stod ett par som agareda efter musik. Helt nytt för mig. Annorlunda och farligt.
Så mycket händer här hela tiden...altt är gratis. Stjärnor som Peter Jöback, Veronica Maggio, Liza Mykowski, Orup, Hoola Bandola.. ja hur många som helst. Alla uppträdanden är gratis.
Tack Malmö för det!
När jag kom hem fräsch efter cyklingen stod det rosor till mig på köksbordet!!
De stod där utan anledning. Bara för att jag finns, enligt mannen!
Tack Ingemar!
Vissa dagar är bra andra är sämre. Denna dag har bara varit njutning och väldigt bra.
Ett glas vin till min medköpta grekidks rulle fick avsluta en skön dag i mitt 67åriga liv.
Tack för att jag får vara med! coh uppleva allt!
Jag är Barnkär!
Nu är det klart att kronprinsessan väntar barn!!!
Äntligen, säger jag.
Jag har verkligen tyckt synd om de båda som utsatts för pressen att leverera barn så fort som möjligt efter vigseln.
Så klart att jag också funderat om Daniels sjukdom har varit ett hinder. Men oj, så glad jag är för deras skull!
De har fått lära sig att vänta, de två!!
Tålamodet har prövats och längtan har säkert fört de närmare varandra. Fast det kan ju bli tvärtom också.
Hoppas att allting går bra så vi får se de två lyckliga föräldrarna med sitt barn i mars månad.
Då i mars, börjar våren härnere i Malmö, igen. Om sex månader...
Fast nu är nu och i morgon fyller mitt barnbarn i Oslo hela 5 år!!!!!
Jag har varit där redan och uppvaktat honom med en stor brandbil, som han hade önskat sig, så nu är det dags för Oslofamiljen och lekkamrater att uppvakta.
Gissa om jag hade velat vara där och sjunga för honom i morgon bitti.
Nu blir det på Skype i stället.
Barn är Livet och jag är så tacksam för mina sex barnbarn. Innan jag fick mina barnbarn visste jag inte att man älskar de lika mycket som sina egna barn.
Nu, vet jag det!
Äntligen, säger jag.
Jag har verkligen tyckt synd om de båda som utsatts för pressen att leverera barn så fort som möjligt efter vigseln.
Så klart att jag också funderat om Daniels sjukdom har varit ett hinder. Men oj, så glad jag är för deras skull!
De har fått lära sig att vänta, de två!!
Tålamodet har prövats och längtan har säkert fört de närmare varandra. Fast det kan ju bli tvärtom också.
Hoppas att allting går bra så vi får se de två lyckliga föräldrarna med sitt barn i mars månad.
Då i mars, börjar våren härnere i Malmö, igen. Om sex månader...
Fast nu är nu och i morgon fyller mitt barnbarn i Oslo hela 5 år!!!!!
Jag har varit där redan och uppvaktat honom med en stor brandbil, som han hade önskat sig, så nu är det dags för Oslofamiljen och lekkamrater att uppvakta.
Gissa om jag hade velat vara där och sjunga för honom i morgon bitti.
Nu blir det på Skype i stället.
Barn är Livet och jag är så tacksam för mina sex barnbarn. Innan jag fick mina barnbarn visste jag inte att man älskar de lika mycket som sina egna barn.
Nu, vet jag det!
En härlig kväll i augusti!
Tänka sig att göra en god sallad, packa ner den, plus en filt.
Cykla ner till Slottsparken och sätta sig på en bänk vid kanalen och njuta av salladen och skön konsert
Svanar med ungar som sakta simmar intill alla de som paddlar och ror invid , där vi sitter.
Kanalbåten med gäster vinkar glatt till oss, där vi sitter på bänken under det stora trädet."
Cykla hem för att gå ner till vårt gym i huset. Härligt!
Till sist se på "Den Bästa Allsångskvällen jag sett!
Vilka artister, vilket engagemang, vilken känsla. De gav allt!!!
Jag säger bara MÅNS ZELMERLÖF han har klass och stil, dessutom är han väldigt påläst.
Han kan alla allsångerna utantill. Bara det en prestation. Vilket minne. Ja, vad skall man säga när någon är bra? Det känns så " futtit ". Men Han är skitbra!
Det är lite mer tyngd i det, eller hur?
Kort och gott en sammanfattning av härlig eftermiddag i augusti!
Månen lyser full över oss i kväll!
Det är fullmåne nu i natt.
Jag kan inte sova. Satt ute på balkongen vid 24 tiden i en ljummen mörk sommarkväll och tänkte på oss människor som går omkring en stund, en tid, här på jorden.
Jag tänkte på barnen som växer upp till livets verklighet, den verkligheten som sedan skall forma hela deras syn på vad som ingår i verkliga livet.
Vissa får med sig massor av kärlek, andra får med sig materiella ting, andra får knappt någonting av dessa alternativ, men klarar sig förvånansvärt bra, trots allt.
I barnet finns så otroligt mycket livskraft, så mycket visdom, så mycket kärlek!
Sedan tar någonting " annat " vid. Nämligen en verklighet, som vi vuxna lär dem att växa in i.
Den föds med konturer som är mjuka och böjliga åt alla håll . Vi pusslar in de i en fyrkant, med vassa hörn.
Jag anser att alla människor har sitt barn inom sig hela vuxentiden också. Många av oss vill eller kan inte " känna" eller minnas den känslan de hade inom sig när de var barn.
Jag minns hur jag kände mig som barn. Därför lider jag många gånger när jag ser hur föräldrar agerar helt omedvetet på barnets behov att närhet. De sätter sina egna behov före barnets behov.
Hur känner sig ett litet barn som vill vara nära, inte får komma och vara nära?
När jag var barn sov hela familjen i samma rum, ända tills jag var 13 år. Då, fick jag mitt eget rum.
Att sova tillsamman var trygghet!
Att höra någon "snusa" och andas lugn och skönt. Att vakna upp och veta att jag är nära.
Vi människor "lägger ifrån " oss våra barn. De skall klara sig själva om dagen innan de ens har ett språk, sova i egna rum, inte störa för tidigt. De skall förstå de vuxnas behov.
Vilka krav på små människor!
All forskning vet att före 3 - 4 årsålder behöver de någonting helt annat än dessa s.k. "krav" på sig.
Hur har det blivit så här?
Varför?
Tänk om vi håller på att förstöra det finaste vi har, endast för att vårt samhälle har förändrat hela vår syn på barnens behov. I stället har vi fokus på vad vuxna behöver.
Vi skall arbeta, för att kunna leva och konsumera, mera och mera.
När mina äldsta barn var små var jag hemma i 4 år liksom de flesta andra mammor. Barnen lekte tillsammans, vi mammor umgicks, vi var kreativa på så vis att vi hann laga mat, sköta hemmet, och annat.
Familjen fick leva lugnt utan stress.
Jag tycker så synd om mammorna som idag stressar omkring med eld i baken. För det är mest mammorna som fått det mest hett om öronen, de är de stora förlorarna egentligen.
När mina äldsta barn var små hade jag s.k. städrock på mig om dagarna. Det var ett jobb att vara hemma och kostymen var då denna städrock.
Världen har totalt förändrats på 45 år!! Ingenting är sig likt.
I dag är TV:n barnvakt.
För 45 år sedan fanns det en stunds barnTV vid 5 -tiden. Därefter var det aldrig något TV-tittande för barnen.
VuxenTV:n slutade sända vid 22-tiden tror jag.
Nej, ge mammorna 3 års tid hemma med sina barn eller papporna.
Ge föräldrar lugn och ro, så de kan njuta av tiden med små barn och inte måste rusa som skållade råttor fram och tillbaka mellen jobb, dagis, mataffären och hem till ett hem i kaos.
Det håller inte i längden för någon människa som vill känna frihet och inre frid.
Jag tycker att vi människor bränner ljuset i båda ändar nu.
Känner vi på oss att tiden är knapp?
Någonting händer med oss.
Något är borta.
Jag kan inte sova. Satt ute på balkongen vid 24 tiden i en ljummen mörk sommarkväll och tänkte på oss människor som går omkring en stund, en tid, här på jorden.
Jag tänkte på barnen som växer upp till livets verklighet, den verkligheten som sedan skall forma hela deras syn på vad som ingår i verkliga livet.
Vissa får med sig massor av kärlek, andra får med sig materiella ting, andra får knappt någonting av dessa alternativ, men klarar sig förvånansvärt bra, trots allt.
I barnet finns så otroligt mycket livskraft, så mycket visdom, så mycket kärlek!
Sedan tar någonting " annat " vid. Nämligen en verklighet, som vi vuxna lär dem att växa in i.
Den föds med konturer som är mjuka och böjliga åt alla håll . Vi pusslar in de i en fyrkant, med vassa hörn.
Jag anser att alla människor har sitt barn inom sig hela vuxentiden också. Många av oss vill eller kan inte " känna" eller minnas den känslan de hade inom sig när de var barn.
Jag minns hur jag kände mig som barn. Därför lider jag många gånger när jag ser hur föräldrar agerar helt omedvetet på barnets behov att närhet. De sätter sina egna behov före barnets behov.
Hur känner sig ett litet barn som vill vara nära, inte får komma och vara nära?
När jag var barn sov hela familjen i samma rum, ända tills jag var 13 år. Då, fick jag mitt eget rum.
Att sova tillsamman var trygghet!
Att höra någon "snusa" och andas lugn och skönt. Att vakna upp och veta att jag är nära.
Vi människor "lägger ifrån " oss våra barn. De skall klara sig själva om dagen innan de ens har ett språk, sova i egna rum, inte störa för tidigt. De skall förstå de vuxnas behov.
Vilka krav på små människor!
All forskning vet att före 3 - 4 årsålder behöver de någonting helt annat än dessa s.k. "krav" på sig.
Hur har det blivit så här?
Varför?
Tänk om vi håller på att förstöra det finaste vi har, endast för att vårt samhälle har förändrat hela vår syn på barnens behov. I stället har vi fokus på vad vuxna behöver.
Vi skall arbeta, för att kunna leva och konsumera, mera och mera.
När mina äldsta barn var små var jag hemma i 4 år liksom de flesta andra mammor. Barnen lekte tillsammans, vi mammor umgicks, vi var kreativa på så vis att vi hann laga mat, sköta hemmet, och annat.
Familjen fick leva lugnt utan stress.
Jag tycker så synd om mammorna som idag stressar omkring med eld i baken. För det är mest mammorna som fått det mest hett om öronen, de är de stora förlorarna egentligen.
När mina äldsta barn var små hade jag s.k. städrock på mig om dagarna. Det var ett jobb att vara hemma och kostymen var då denna städrock.
Världen har totalt förändrats på 45 år!! Ingenting är sig likt.
I dag är TV:n barnvakt.
För 45 år sedan fanns det en stunds barnTV vid 5 -tiden. Därefter var det aldrig något TV-tittande för barnen.
VuxenTV:n slutade sända vid 22-tiden tror jag.
Nej, ge mammorna 3 års tid hemma med sina barn eller papporna.
Ge föräldrar lugn och ro, så de kan njuta av tiden med små barn och inte måste rusa som skållade råttor fram och tillbaka mellen jobb, dagis, mataffären och hem till ett hem i kaos.
Det håller inte i längden för någon människa som vill känna frihet och inre frid.
Jag tycker att vi människor bränner ljuset i båda ändar nu.
Känner vi på oss att tiden är knapp?
Någonting händer med oss.
Något är borta.
Reflektion från mormor i Oslo.
Sitter här i Oslo med regnet smattrande utanför fönstret. Det är TIDIGA morgnar nu för tiden....minns när mina egna barn var små.....
Nu för tiden älskar jag att inte behöva stressa på morgnarna. Det är en underbar frihet. Två av mina barn var extremt morgontidiga, men jag var smal också på den tiden, kan väl tacka dem för det.
I dag när jag ser tillbaka på den tiden som ensamstående småbarnsmamma med två små, med endast 1,5 år emellan dem så var det oerhört tufft!
Dessutom läste jag på min utbildning. Det var många gånger som jag tänkte hoppa min studier för att slippa sitta på nätterna och studera efter det att jag lagt barnen.
Inte fanns det tid till middagar med vänner ej heller pengar till vin inköp etc. Nej, rutinerna var oåterkalleliga för att det skulle fungera.
Mitt första barn fick jag innan jag fyllt 21 och min sladd när jag var 39,5 år.
Konstigt nog så har jag hunnit med att ständigt reparera och måla om dit jag har flyttat. Jag har älskat att få det som jag önskat, till sist blev det ett nybygge också.
Kläder lagades, strumpor stoppades, bär plockades och saftades, svamp plockades och blåbär blev sylt. Tänka sig att jag hann sticka tröjor och annat också.
I dag gör jag ingenting, men så har jag gått upp i vikt också!
Då, på den tiden var jag väldigt engagerad i fred och miljöarbetet i staden.
Ofta var barnen med. När jag gick i konstutbildningen var det bara kul, tyckte dem.
I dag sitter jag här i Oslo, är en stolt mormor., med åtskilliga kilon som jag INTE vill ha!
Femåringen vill bestämt att mormor skall sova i hans rum på en säng intill honom. Och så får det bli.
Elian och jag vi skall sova tillsammans vi, så är det.
Gissa om jag är glad för det?
"kommahemkänslan"
Jag är långt i från mitt ursprungs trakter. Ändå bär jag dem inom mig varje dag, var jag än befinner mig i världen.
Jag är " Nordstrands jänta ", för alltid!
I dag bor jag på åttonde våningen i landets tredje största stad. Har en underbar balkong med stora krukor med perenna växter och olika kryddväxter.
Ser ut över Öresundshavet från mitt fönster, ser Öresundsbron från min balkong, ser Turning Torso över mitt morgonkaffe samt har Ribergsborgsstranden, Limhamsfältet och en stor underbar park nära huset.
Det är väldigt långt ifrån min barndoms vardag.
I och för sig bodde vi på en höjd, vi hade utsikt över berg och sjö. Vi hade åkrar invid oss och skogen bakom oss.
Det var tryggt och det var en stor frihet att kunna gå vart jag ville för att njuta av naturen.
Idag har jag samma känsla inom mig här, där jag nu bor.
Det känns som jag har kommit hem efter alltför många ofrivilliga och frivilliga flyttar.
Tänka sig att " Nordstrands jänta " har hamnat där nu.....
Jag är " Nordstrands jänta ", för alltid!
I dag bor jag på åttonde våningen i landets tredje största stad. Har en underbar balkong med stora krukor med perenna växter och olika kryddväxter.
Ser ut över Öresundshavet från mitt fönster, ser Öresundsbron från min balkong, ser Turning Torso över mitt morgonkaffe samt har Ribergsborgsstranden, Limhamsfältet och en stor underbar park nära huset.
Det är väldigt långt ifrån min barndoms vardag.
I och för sig bodde vi på en höjd, vi hade utsikt över berg och sjö. Vi hade åkrar invid oss och skogen bakom oss.
Det var tryggt och det var en stor frihet att kunna gå vart jag ville för att njuta av naturen.
Idag har jag samma känsla inom mig här, där jag nu bor.
Det känns som jag har kommit hem efter alltför många ofrivilliga och frivilliga flyttar.
Tänka sig att " Nordstrands jänta " har hamnat där nu.....
Det gäller att hänga på!
Helt plötsligt kommer mannen hem från jobbet och gör en förfrågan om vi inte ta skall ta båten till Lomma för att äta middag.
Japp, jag hänger på, svarar jag .
Så cyklar vi iväg över härliga Ribergsborgstranden. Väl framme i Lagunen visar vindmätaren 17 sekundmeter på topparna, men inga vågor, endast blåst.
En överfart med endast litet av förseglet uppe seglar vi i härlig eftermiddagssol in till Lomma hamn.
Människor sitter på stenarna och fiskar, surfarna surfar för fullt och runt om oss är det seglingstävling.
Vi lägger till vid kajen och går upp till restaurangen. Äter den goda fiskgrytan och ett gott bröd under härlig musik.
Vid 20 tiden seglar vi lugnt hem till en helt fantstisk röd sol.
När vi cyklar hem i den ljumma kvällen känns livet alldeles otroligt underbart!
Japp, jag hänger på, svarar jag .
Så cyklar vi iväg över härliga Ribergsborgstranden. Väl framme i Lagunen visar vindmätaren 17 sekundmeter på topparna, men inga vågor, endast blåst.
En överfart med endast litet av förseglet uppe seglar vi i härlig eftermiddagssol in till Lomma hamn.
Människor sitter på stenarna och fiskar, surfarna surfar för fullt och runt om oss är det seglingstävling.
Vi lägger till vid kajen och går upp till restaurangen. Äter den goda fiskgrytan och ett gott bröd under härlig musik.
Vid 20 tiden seglar vi lugnt hem till en helt fantstisk röd sol.
När vi cyklar hem i den ljumma kvällen känns livet alldeles otroligt underbart!
En helt vanlig dag.
Så är då resor till barn och barnbarn beställda.
Livet här hemma tuffar på....ett telefonsamtal från en go väninna från Härnösand blev en god början på denna dag som var trög i starten.
Solen sken på Ribergsborgsstranden, där alla hoppen inför hästtävlingarna i helgen står färdiga.
Fullt liv på stranden, när jag tittar ut genom fönstret.
Dagens lunch intogs på balkongen bland alla mina blomkrukor och till dagens sommarpratare på radion. En stunds solande ingick därefter.
På eftermiddagen kom min man hem från jobbet.
Med sallad, gott ostbröd och grillade kycklinglår cyklade vi efter Ribergsborgsstranden och Limhamsfältet ner till båten.
Vi möter så många som aktiverar sig med olika sporter efter cykelvägen, även solande och badande som njuter av sol och värme.
Väl framme i hamnen så stävar vi ut från bryggan och lägger oss på svaj.
Ett dopp i havet från båten och därefter soltorka i solen är ljuvligt!
Ett glas rött till maten gör det hela till en fest en vanlig dag.
Jag och min man ligger och njuter av att blicka ut över sundet där horisonten syns långt bortom havet. Andrea Boticelli sjunger svagt i bakgrunden, vågorna kluckar... bättre än så här kan det inte bli en helt vanligt dag.
Solen vill inte gå ner, den blänker starkt i vattnet och bländar mina ögon. Jag sluter dem och tackar för stunder som denna.
Livet här hemma tuffar på....ett telefonsamtal från en go väninna från Härnösand blev en god början på denna dag som var trög i starten.
Solen sken på Ribergsborgsstranden, där alla hoppen inför hästtävlingarna i helgen står färdiga.
Fullt liv på stranden, när jag tittar ut genom fönstret.
Dagens lunch intogs på balkongen bland alla mina blomkrukor och till dagens sommarpratare på radion. En stunds solande ingick därefter.
På eftermiddagen kom min man hem från jobbet.
Med sallad, gott ostbröd och grillade kycklinglår cyklade vi efter Ribergsborgsstranden och Limhamsfältet ner till båten.
Vi möter så många som aktiverar sig med olika sporter efter cykelvägen, även solande och badande som njuter av sol och värme.
Väl framme i hamnen så stävar vi ut från bryggan och lägger oss på svaj.
Ett dopp i havet från båten och därefter soltorka i solen är ljuvligt!
Ett glas rött till maten gör det hela till en fest en vanlig dag.
Jag och min man ligger och njuter av att blicka ut över sundet där horisonten syns långt bortom havet. Andrea Boticelli sjunger svagt i bakgrunden, vågorna kluckar... bättre än så här kan det inte bli en helt vanligt dag.
Solen vill inte gå ner, den blänker starkt i vattnet och bländar mina ögon. Jag sluter dem och tackar för stunder som denna.
Semester?
En ny månad har börjat.
En månad fylld med semesterminnen.
Där de flesta går till sitt arbete med många härliga upplevelser.
Brunbrända, efter soliga dagar, utvilade, efter många dagar utan klocktider att passa.
Sommaren är kort om man skall hinna med allt det man inte hann med under resten av året, som t.ex att hinna träffa nära och kära.
Sommaren utgör då en enda månad!
Jag som är uppväxt på en bondgård har inte dessa s.k.semesterminnen.
Sommaren för mig började när korna släpptes ut ur ladugården. Därefter började mycket arbete på gården och till det behövdes barnen.
Min klasskamrat och hennes mamma for alltid på semester till Skagen. Vad var det, undrade jag.
MIna sommarminnen består av att trampa hö i en överfylld lada och få sår i huvudet av de spikar som stack ner från taket. Räfsa efter dikeskanterna, köra höräfsan efter hästen, hämta kor på bete,mjölka kor etc.
Jag blev en väldigt stark tjej, brunbränd blev jag också.
MIna somrar var längre än en månad.
Sommaren bestod även av lediga dagar i bland och då var det skogsdagar med föräldrar och släktingar.
Kontar stora som ryggsäckar skulle fyllas med lingon. Svamp och andra bär skulle plockas.
Skördetiden räknades även in under sommaren.
Sommaren för mig har därför inneburit en aktiv tid av annat slag, tiden då alla arbetade tillsammans.
Nu när jag är pensionär och har många långa dagar utan närheten till mina barn och barnbarn så kan livet kännas välidgt konstigt.
Jag känner mig onyttig.
Onyttig. Ja, du läste rätt.
Just att vara till nytta för någon är det som mina sommarminnen handlar om.
Att vara till för någon, att behövas!
Det är det som jag i dag saknar
Att vara långt i från de sina skall väl inte vara så svårt kanske många anser.
Visst.
Det finns ju massa kommunikationer idag.
Men när jag som mest behöver de mina, som just nu t.ex. kan jag inte ta bilen för att åka dit och träffa de.
Just idag när jag behöver det!
Den friheten saknar jag.
Jag älskar och längtar att krama om dem, känna närheten och dela alla minnen av tiden som gått, känna att jag finns som Lena den jag en gång var.
Jag längtar att finnas som mormor och farmor till de som nu är framtiden, vara en del av deras minnesbilder från barndomen.
Hur gör man?
Barnen coh jag. Barnbarnen och jag.
Jag kan ju inte dela mig mellan Malmö-Sundsvall-Oslo.
Så jag sätter mig ner och beställer ånyo en dyr Sverigebiljett för att träffa några av " de mina".
Allt har ett pris, sägs det...
Ingen människa lever för sig själv endast!
En månad fylld med semesterminnen.
Där de flesta går till sitt arbete med många härliga upplevelser.
Brunbrända, efter soliga dagar, utvilade, efter många dagar utan klocktider att passa.
Sommaren är kort om man skall hinna med allt det man inte hann med under resten av året, som t.ex att hinna träffa nära och kära.
Sommaren utgör då en enda månad!
Jag som är uppväxt på en bondgård har inte dessa s.k.semesterminnen.
Sommaren för mig började när korna släpptes ut ur ladugården. Därefter började mycket arbete på gården och till det behövdes barnen.
Min klasskamrat och hennes mamma for alltid på semester till Skagen. Vad var det, undrade jag.
MIna sommarminnen består av att trampa hö i en överfylld lada och få sår i huvudet av de spikar som stack ner från taket. Räfsa efter dikeskanterna, köra höräfsan efter hästen, hämta kor på bete,mjölka kor etc.
Jag blev en väldigt stark tjej, brunbränd blev jag också.
MIna somrar var längre än en månad.
Sommaren bestod även av lediga dagar i bland och då var det skogsdagar med föräldrar och släktingar.
Kontar stora som ryggsäckar skulle fyllas med lingon. Svamp och andra bär skulle plockas.
Skördetiden räknades även in under sommaren.
Sommaren för mig har därför inneburit en aktiv tid av annat slag, tiden då alla arbetade tillsammans.
Nu när jag är pensionär och har många långa dagar utan närheten till mina barn och barnbarn så kan livet kännas välidgt konstigt.
Jag känner mig onyttig.
Onyttig. Ja, du läste rätt.
Just att vara till nytta för någon är det som mina sommarminnen handlar om.
Att vara till för någon, att behövas!
Det är det som jag i dag saknar
Att vara långt i från de sina skall väl inte vara så svårt kanske många anser.
Visst.
Det finns ju massa kommunikationer idag.
Men när jag som mest behöver de mina, som just nu t.ex. kan jag inte ta bilen för att åka dit och träffa de.
Just idag när jag behöver det!
Den friheten saknar jag.
Jag älskar och längtar att krama om dem, känna närheten och dela alla minnen av tiden som gått, känna att jag finns som Lena den jag en gång var.
Jag längtar att finnas som mormor och farmor till de som nu är framtiden, vara en del av deras minnesbilder från barndomen.
Hur gör man?
Barnen coh jag. Barnbarnen och jag.
Jag kan ju inte dela mig mellan Malmö-Sundsvall-Oslo.
Så jag sätter mig ner och beställer ånyo en dyr Sverigebiljett för att träffa några av " de mina".
Allt har ett pris, sägs det...
Ingen människa lever för sig själv endast!
