Glöm inte bort!
Vi har fått två dödsbud den senaste veckan!!
Varav en av min mans närmaste vän.
De hade talat med varndra på telefon mitt på dagen, min man hade lovat att komma och hälsa på.
När han kom hade hans vän just avlidit (Vännen blev dagen innan inlagd på sjukhus.)
Så fort kan en kär gammal kompis bli tyst. De pratade med varandra varje dag i telefonen.
Min man kom hem med tårar i ögonen. Hans sorg är djup det märker jag.
Vi bestämmer och planerar nästan varje minut av våra dagar. Det är alltid så mycket som vi skall göra.
Tror att allting alltid skall vara som alltid, varje dag.
Men vid min ålder har jag lärt mig att " justnustunden" är den viktigaste.
Just nu tänker jag på alla mina älskade barn och barnbarn. Att de får vara friska och harmoniska i sina respektive liv. Jag ber för de alla varje kväll. Det hjälper mig att släppa alla oroliga tankar. Att låta " försynen " ta hand om allt. För visst kommer det svarta dagar för oss alla.
Det enda jag kan göra är att älska, glömma och förlåta. Om och om igen!!!
Det hjälper mig att komma in i kärlekens goda hjärta igen. Då ser jag allt det fina som jag får varje dag från " de mina "!!!
Min man och jag träffades på en kyrkogård, märkligt... eller hur!! Se´n den dagen är mitt liv en underbar resa!!
Glöm inte bort att förlåta!
Tacka för en ny dag i ditt liv!
Du sriver så starkt!!
ja du skriver verkligen vackert! en alldeles egen prosa som flyter på ett alldeles unikt sätt!
Så otroligt vackert och gripande du skriver!
Hittade ju hit (som flera andra) via din dotters blogg och här kommer jag definitivt kika in fler gånger. Har själv en del existensiella livsfrågor just nu så det "värmer" på något sätt att läsa en persons (som är lite äldre än mig och med mer livserfarenhet) tankar och synsätt på livet. Tack! kram
Jag håller med ovanstående fullständigt! Vilka härliga tankar du beskriver, sådant man själv funderar över ibland men du satte ord på det hela.
Du har så fine tanker om hva som er viktig.. Etter å ha lest mange fine blogger om småbarn og den lykken de gir oss, er det deilig å finne en bloggerske som vet at våre barn er en del av oss - alltid! Det spiller ingen rolle om de er 3år, 13 eller 30...
Jag skriver gärna mer om existensiella livsfrågor.
Livet är så fantastiskt och samtidigt så svårt.Eller hur!
Jag känner ett vemod över detta stora ännu mer när mina barnbarn föds.
