Funderingar...
När mitt äldsta barnbarn och jag åkte bil tillsammans så var det en av de sånger han fick höra.
Nu är han utflyttad och fyller snart 17 år. Han går på en skola långt hemifrån...har eget boende m.m.
En mycket komptetent person på många områden! Han är en fantastisk människa. Inget ont i honom, hoppas att livet är varsamt med honom.
Häromdagen pratade vi i telefon, då var han på träningsläger utomlands.
En fråga som jag mer och mer ställer mig är : Hur kan alla småingar växa så fort?
Om tiden finns, så är den i så fall mycket kort!
Mördare, blottare, lobotomerade m.fl.
Låter det absurt?
Ja, men på den tiden var det en del av rehabiliteringen för de som var inlagda på Sidsjöns sjukhus.
Sidsjöns sjukhus var då ett mentalsjukhus.
En bondgård ansågs då vara en bra rehabiliteringplats för dessa människor.
Men, kan det ha varit en bra plats för ett barn att växa upp i ?
Jag som barn tyckte naturligtvis att de var " konstiga " och det innebar att jag fick ta väldigt mycket hänsyn till deras oftast märkliga beteenden.
Många gånger var jag naturligtvis väldigt rädd, men barn " inordnar " sig rätt fort i ledet.
Osäkerhet, rädsla, otrygghet m.m. var en del av min vardag. Vad som helst kunde hända, när som helst. Jag som barn, kunde aldrig förstå orsaken till deras för mig otäcka reaktioner.
Men , att leva så nära dessa människor gav mig också mycket insikt om hur det är att leva med människor med sjuka beteenden.
Jag fick en fingertoppskänsla för detta , för det var ju min enda räddning i denna otrygga situation.
Det var jag som själv tog det ansvaret för att inte ständigt gå omkring och vara rädd.
På den tiden tänkte man inte så mycket på hur barn blev påverkade. Barn var bara barn. De skulle bara "finna sig i situationen ".
Ingen tänkte på att fråga mig om hur det kändes att bo tillsammans med dessa för mig okända och " farliga " människor. Jag tror inte att det fanns i de vuxnas tankevärd.
Idag undrar jag hur många barn som har upplevt detsamma som jag? Det skulle vara intressant att samtala med de om våra upplevelser.
Vi är inte många, men vi har en stark historia att berätta.
Vi är ju en del av den tiden psykiatrihistoria.
Elefant eller människa?
I bland ter sig livet lite hipp som happ. Hur man än vänder och vrider så vill det sig liksom inte.
" Då står man sig slätt, " som min pappa brukade säga.
Maktlösheten är en tung börda att bära. Många är de som erfarit vad detta vill säga. Ingenting kan man göra när man står bredvid...och ingenting kan man göra när man är mitt i.
Frågorna blir många. Svaren de ekar tomma.
Jag trodde en gång på människans godhet. Jag trodde verkligen på att den goda viljan segrar!
I dag, vid min ålder har jag insett min naivitet.
Min man och jag diskuterade i dag om vi skulle vilja leva om våra liv på det sätt som vi levt.
Undrar vad djuren tänker om sina liv? Kanske man skulle önska sig en tillvaro som elefant i nästa liv, i stället ?
Höstjobb.
Jag tycker om att arbeta tillsammans med andra. Med andra ord så är jag ingen ensamarbetande varg, jag behöver samvaro i mitt liv, med flocken, allra helst. Att tillsammans fundera ut hur det skall se ut i trädgården stärker banden och måendet.
Min man han är en ensamseglare. Tänk så olika vi människor är.
Konsten att kompromissa för att få livspusslet att gå ihop, ja, det är en svår konst för vissa, för andra flyter det enkelt på.
Vi kämpar tappert på.
Nu när hösten kommer så har jag sorterat och sorterat, det kändes jätteskönt att åka med allt till Erikshjälpen med det som sparats och burits hit och dit, år ut och år in. Frihetskänslan är enorm!
Vinden är också sorterad, så nu vet jag vad vi har allt, även där.
Jag har nog sorterat ända sedan jag bodde hemma. Lådor och skåpstädning passade mig, där kunde jag få reda ut och sortera efter bästa förmåga. De takterna sitter fortfarande i. Både på gott och ont naturligtvis, eftersom jag inte mår så bra när det inte är ordning på grejerna.
Egentligen är det ju så enkelt om man har ordning, man finner allt så mycket snabbare." Oorning", tar ju min energi och min tid i onödan.
Så, varför inte bli lite inspirerar av mig nu? Kanske det är dags att ta tag i vind, garage, trädgård?
Jag önskar Dig lycka till med en liten gåta som jag fick höra i dag av mitt barnbarn:
" Vad är det som står mitt i elden, och inte kan göra något ? "
Kärlek?
En stor konst, detta med kärlek, eller hur?
Jesus budskap med andra ord.
Thekla!
Så hette min älskade mormor. Mina barn kallade henne för 3M, vilket betyder mormorsmor. Bra smeknamn, inte sant?
Hon fanns med oss fram tills de två äldsta var 10 -12 år. Den yngsta har inget minne av henne.
Så lätt kan en generation delas.
De två äldsta har minnen av henne. Den yngsta vet inte vem vi pratar om när vi pratar om 3M.
En foto på en person, som för mig betytt enormt mycket, säger ingenting för andra. Den påverkan jag fått i samvaron med henne, har givit mig mycket av mitt värdesystem.
Det är intressanta är att våra olika värdesystem gör att vi förhåller oss också väldigt olika mot varandra.
När ett barn är carka 2 -3 år ä cirka 75% av deras värdesystem befäst.
Min mormor gav mig närhet. Jag kände att jag betydde något för henne. Hon brydde sig.
Det vi lär oss, hör även samman med olika intensiteter, beroende av vilken källa informationen kommer ifrån.
Eftersom min mormor var för mig en god källa så ifrågasatte jag inte hennes värdesystem.
Så påverkas vi alla på gott eller ont, utan att reflektera över det.
Har någon med stark auktoritet sagt till Dig att inte gråta när Du varit liten och ledsen, så gråter Du säkert inte heller när Du är stor och ledsen.
Underförstått, Du skall " vara stark ".
Så skapar vi felaktiga värdesystem!!! Inte bra. Eller hur?
Samhällets myter!
Jag har många gånger fått råd, som " var inte ledsen " , osv.
Varför skall man inte få vara ledsen när man är ledsen?
Tänk så rädda vi är för känslor!
Att i stället för dessa s.k. " goda råd " ge en varm och innerlig kram att gråta ut i, är det skönaste svaret man kan få.
Myten " var inte ledsen, eller, " var stark, " är ingenting som läker såren.
I kväll såg jag Glada Hudik på TV. Det var underbart att se och höra dessa underbara människor!!
Jag har själv arbetat med utvecklingstörda över 30 år. De har hjälpt mig många gånger när jag haft det svårt, bara genom att vara.
De har kommit med kramar, de har sett på mig när jag har varit ledsen. De är känslosamma människor som har så mycket att ge till oss.
De lever inte enligt samhällets myter.
Det var en fantastisk tid att få arbeta med dem.
I dag arbetar mina f.d. elever som skådespelare på Ållateatern i Sundsvall. Jag såg de på TV när jag var uppe i Sundsvall förra veckan. Oh...så jag saknar dem!
Kram till alla mina " gamla " elever!
Val, igen.
Apropå val,så har jag ingen som helst lust att möta på björn i skogen.
Nu vet jag att det finns många björnar hemma i Allsta, på väldigt nära håll.
Men, det är inte många jägare som vill skjuta en björn.
De väljer att avstå av två skäl.
Det ena är att om man skjuter en björn så skall man vara säker på den blir rätt skjuter. För om man skadeskjuter en björn kan man själv bli illa skadad.
Det andra skälet är att det är så mycket byråkratiskt krångel.
Björn har siktats nära skolan. Vad sägs om det?
Mitt barnbarn berättade för mig om att hon hade sett björn där. Då trodde jag att hon ville skoja med mig, så jag låtsades tro på hennes berättelse.
I dag väljer jag att tro på henne.
Man kan ändra sig, inte sant?
Val.
Vädret är ingenting att lita på i dessa dagar.
Kan man egentligen " lita " på någonting?
Förlust av tillit är något som vi alla kan få känna av, men vad gör vi av den känslan? Vilka val gör vi vid sådana situationer?
Valfrågorna är heta just nu, vilket parti man väljer osv. Vårt viktigaste val är nog ändå det som sker i vårt samvete, i vårt innersta inre.
Endast där i ensamhetens tysta rum vet vi svaren på de val vi gör. Gör vi medvetet någon annan illa så är det illa
Surströmming, yes!
Min skånska väninna skall för första gången smaka denna delikatess. Jag har för säkerhets skull även inhandlat lite sill.
Apropå sill, så säger de härnere sill om vår strömming. Lite förvirrande , tycker jag.
Vädret är helt galet. Nyss var det strålande sol och på en sekund blev det helt svart. Tur att jag hann med min morgonpromenad innan regn och blåst startade. Med andra ord , skyfall!
Men så är det i livet, allt kan hända inom en sekund.
Ingenting kan tas för givet!
Det är något som jag möter i mitt arbete som sorghandledare.
Helt plötsligt är ingenting sig likt. Alla vanor som kändes trygga och invanda, byts ut mot tomhet och isolering. En oförmåga att lösa den känslomässiga smärtan skapar frustration. Omgivningens s.k. " goda råd " hjälper inte i längden till läkning.
Bearbetning av den oförlösta smärtan är det som jag kan hjälpa till med.
Må så gott! Om Du vill veta mer om mitt arbete, gå då in på min hemsida www.lakdinsorg.se
hösten har startat
Så har jag då haft individuell sorgbearbetning i dag. En bra känsla.
I går var det min första körövning och det kändes så roligt att träffa alla igen.
Hösten har alltså startat, känns det som.
Härligt att börja jobba också, jag får så mycket tillbaka.
Livet är ju att ge och att få.
Det skall gå runt.
Men i bland blir det stopp i maskineriet.
Så är det ibland för oss alla,eller hur?
Min idol heter Zlatan!
Det var landskampsfotboll och min idol Zlatan spelade i hemmastaden Malmö!
Det var jättehäftigt!
Vilken stämning det var!
Vilken glädje och kärlek till Zlatan!
Jag, min man, svåger och svägerska, barn och barnbarn, ja, alla var där som kunde.
Så himla roligt att med alla 21 083 personer få heja fram svenska landslaget, oj,oj,oj! Inte trodde jag att det kunde vara sådan känsla att sitta på läktaren tillsammans med alla fans.
En mycket speciell värld må jag säga.
Jag skall förklara varför idolen heter Zlatan.
Redan i början av hans karriär gillade jag hans spelsätt. En konstnär på planen, enligt mitt sätt att se..
Han såg möjligheter tidigt, han agerade blixtsnabbt, gjorde egna drag.
Allt detta tyckte jag om. Han utmärkte sig och vägrade krypa.
Ralf Edström radioreportern samt tidigare fotbollsspelare, var en person som inte var så god på Zlatan.
( min kusin är sambo med Ralfs f.d.)
Men Zlatan stod på sig. Det är det som jag tycker så mycket om.
Han är den han är, utan att skämmas.
En vårdag, innan Zlatan skrev på för Barcelona, for min man och jag till en hamburgerbar i Malmö. Våra klädervar fulla med blå målarfärg eftersom vi hade målat skrovet på vår båt. Vi hade på oss gamla och trasiga kläder, vi såg alltså inte speciellt förtroendeingivande ut.
När jag kom in genom dörren till hamburgerbaren mötte mig en lång man med en glass i handen. Jag tyckte att han var lik Zlatan. Mannen satte sig på en bänk utanför kiosken.
När jag och min man fått det vi hade beställt satte vi oss också utanför, för att äta.
Jag sa till min man att mannen liknade Zlatan. Samma frisyr, samma glasögon osv.
" Nej, absolut inte, Zlatan gjorde mål i går på TV " , säger min man.
Jag forsatte med att påstå att det måste bara vara Zlatan.
Då stegade jag frankt fram till mannen som satt med glassen i handen, där på bänken. Han hade också trasiga jeans.
" Min man säger att Zlatan gjorde mål på TV i går, så det kan inte vara Du som är Zlatan " sa jag.
" Jo, men det är jag, som är Zlatan, svarade han och skrattade ".
" Jag visste väl det ", sa jag
Så fortsatte vi att samtala om lite ditt och datt.
Då kommer min man farande med papper och penna!!
Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva detta, nämligen att min man skulle be om att få en autograf!
Då gick jag.
Min man övertog snacket och det blev naturligtvis fotbollssnack.
sorgbearbetningsträff - en glädjeträff
Jag blir så glad när jag ser att deltagarna fortsätter att hålla kontakten, inte så att de umgås privat. Nej de vill träffas under några timmar och gå igenom hur de i dag hanterar sina liv med sina nya verktyg de fått via kursen.
Alla i gruppen märker att de blivit mer öppna och modiga med att våga visa sina ärliga känslor. I.o.m. det så blir livet lättare att leva.
Så många inlärda myter i vårt samhälle lär oss att undertrycka våra verkliga behov!
Redan i 2 - 3 årsåldern är cirka 75% av vårt värdesystem klart. Vid 15 års ålder har ytterligare 20% tillkommit.
Så 95% av en 15 årings värdesystem är redan klart!
Alla dessa myter som barn får höra, kan t.ex. vara: " var inte ledsen, gråt inte, kom så får Du en glass i stället ".
På så lär vi barnet, att när det smärtar inom oss så tar vi något att njuta av, i stället för att förvänta oss tröst, bekräftelse och medkänsla. Nämligen att få vara och känna i " nuet ".
Vilka konsekvenser detta kan leda till!
Senare i livet är det då lätt att använda olika medel för njutning i stället.
Det kan vara allt från alkohol, sex, shopping eller så uppstår en depression.
Flykten från " nu- känslan " bedövas! Kvar blir en oförslöst sorg!
Det lilla barnet inom den vuxna människan har svårt att läka detta utan konkreta handlingar.
Läs gärna mer om Sorgbearbetning på min hemsida www lakdinsorg.se
Må så gott!
