Min idol heter Zlatan!

I går var det premiär för mig! Jag var på mitt livs första landskamp.
Det var landskampsfotboll och min idol Zlatan spelade i hemmastaden Malmö!
Det var jättehäftigt!
Vilken stämning det var!
Vilken glädje och kärlek till Zlatan!

Jag, min man, svåger och svägerska, barn och barnbarn, ja, alla var där som kunde.
Så himla roligt att med alla 21 083 personer få heja fram svenska landslaget, oj,oj,oj! Inte trodde jag att det kunde vara sådan känsla att sitta på läktaren tillsammans med alla fans.
En mycket speciell värld må jag säga.

Jag skall förklara varför idolen heter Zlatan.

Redan i början av hans karriär gillade jag hans spelsätt. En konstnär på planen, enligt mitt sätt att se..
Han såg möjligheter tidigt, han agerade blixtsnabbt, gjorde egna drag.

Allt detta tyckte jag om. Han utmärkte sig och vägrade krypa.
Ralf Edström radioreportern samt tidigare fotbollsspelare, var en person som inte var så god på Zlatan.
( min kusin är sambo med Ralfs f.d.)
Men Zlatan stod på sig. Det är det som jag tycker så mycket om.
Han är den han är, utan att skämmas.

En vårdag, innan Zlatan skrev på för Barcelona, for min man och jag till en hamburgerbar i Malmö. Våra klädervar fulla med blå målarfärg eftersom vi hade målat skrovet på vår båt. Vi hade på oss gamla och trasiga kläder, vi såg alltså inte speciellt förtroendeingivande ut.

När jag kom in genom dörren till hamburgerbaren mötte mig en lång man med en glass i handen. Jag tyckte att han var lik Zlatan. Mannen satte sig på en bänk utanför kiosken.

När jag och min man fått det vi hade beställt satte vi oss också utanför, för att äta.
Jag sa till min man att mannen liknade Zlatan. Samma frisyr, samma glasögon osv.

" Nej, absolut inte, Zlatan gjorde mål i går på TV " , säger min man.

Jag forsatte med att påstå att det måste bara vara Zlatan.
Då stegade  jag frankt fram till mannen som satt med glassen i handen, där på bänken. Han hade också trasiga jeans.

" Min man säger att Zlatan gjorde mål på TV i går, så det kan inte vara Du som är Zlatan " sa jag.

" Jo, men det är jag, som är Zlatan, svarade han och skrattade ".

" Jag visste väl det ", sa jag

Så fortsatte vi att samtala om lite ditt och datt.

Då kommer min man farande med papper och penna!!

Jag  trodde aldrig att jag skulle få uppleva detta,  nämligen att min man skulle  be  om att få en autograf!

Då gick jag.

Min man övertog snacket och det blev naturligtvis fotbollssnack.



Kommentarer
Postat av: Åsa

Det måste ha varit jättekul för er. Har ni seglat färdigt för i år? Vi ska ta upp båten om 2 veckor, sorgligt! sommrarna är för kort. Ha det bra!

2010-09-14 @ 06:17:38
Postat av: liveteftersextio.blogg.se

HEj Åsa!

Ja, vi har nog seglat färdigt, tråkigt nog. Annat skall göras. Må så gott!

2010-09-14 @ 15:57:03
Postat av: Josefine

smart att skriva att Ingemar säger blattar när han är polis...

2010-09-15 @ 09:06:04
URL: http://www.prinsessansdagbok.com
Postat av: Elinj80-talist!

På min tid, i min generation har vi också lärt oss att man inte säger blattar om invandrare....

2010-09-15 @ 21:48:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0