Det tar tid...
Att fylla 65 år känns märkligt.
Mina föräldrar har varit borta sedan 1996 och 1997. Mamma påstod att ingen av de båda skulle leva mer än ett år efter det att någon av dem avlidit.
Konstigt att det stämde...
Jag har kvar mammas yngre syster och bror. De är respktive 88 och 86 år. Fortfarande lika pigga som alltid. De lever som de alltid gjort. Min morbror spelar pingis regelbundet varje vecka. Min moster har sedan ett par år funnit en gammal kärlek.
Livet lever sig självt.
De båda betyder så mycket för mig. Lite grann av min barndomstid finns kvar i.o.m. att de finns.
Som barn bodde jag ofta hos dem.
Jag minns somrarna i Bergafjärden. Deras sommar stugor låg tätt intill varandra. De umgicks med många glada skratt.
En grannpojke hade en tam kråka på sin axel.
Det är många av sommarstugeägarna från den tiden som är borta.
Vemodet tränger sig in och vrider om.
Visst är det en resa vi gör tillsammans en tid.
Vi kommer och går. I glädje och sorg.
Att finna sig själv och sin plats kan ta tid. Vår längtan efter att bli hel kan ta lång tid. Pusselbitarna kan befinna sig långt borta.
För att få sitt pussel helt krävs det att ihärdigt finna bit efter bit.
I bland känns det som om allt är omöjligt. Livet blir ingenting värt.
JAg har varit där och vänt.
Men utan goda vänner är det svårt.
Ett gott råd till Dig är att vara rädd om Dina vänner. En nära vän är en stor rikedom.
Vänner vill varandra gott oavsett vad som sker.
Jag har tagit måånga svåra beslut i mitt liv, hade jag inte gjort det hade jag inte varit där jag är idag.
Om dessa mina beslut genom livet varit de rätta vet jag inte, men mina erfarenheter har givit mig en insikt om att vara tacksam över små, små händelser i livet.
Häromkvällen såg jag reprisen på Kronprinsessans födelsedagsfest från Öland. Jag gillar den tejen! Hon visar sina känslor, är varm och inkännande! HON ser de utsatta, hon har själv säkert känt sig utsatt med sitt handikapp( dyslexi ).
Hela föreställningen var bland det bästa jag sett.
Jag har pratat med min man om att skänka pengar till välgörande ändamål, känns osäkert p.g.a. dessa förskingringar som det skrivits om.
När vi såg om Victoriafonden så kände jag att det blir till den fonden som mina pengar går. Då säger min man: " Om jag skall skänka några pengar så blir det till Victoriafonden."
Det har blivit så oss emellan att vi tänker samma tanke numera. Lite kul faktiskt.
God Natt från mi till Dig!
Mina föräldrar har varit borta sedan 1996 och 1997. Mamma påstod att ingen av de båda skulle leva mer än ett år efter det att någon av dem avlidit.
Konstigt att det stämde...
Jag har kvar mammas yngre syster och bror. De är respktive 88 och 86 år. Fortfarande lika pigga som alltid. De lever som de alltid gjort. Min morbror spelar pingis regelbundet varje vecka. Min moster har sedan ett par år funnit en gammal kärlek.
Livet lever sig självt.
De båda betyder så mycket för mig. Lite grann av min barndomstid finns kvar i.o.m. att de finns.
Som barn bodde jag ofta hos dem.
Jag minns somrarna i Bergafjärden. Deras sommar stugor låg tätt intill varandra. De umgicks med många glada skratt.
En grannpojke hade en tam kråka på sin axel.
Det är många av sommarstugeägarna från den tiden som är borta.
Vemodet tränger sig in och vrider om.
Visst är det en resa vi gör tillsammans en tid.
Vi kommer och går. I glädje och sorg.
Att finna sig själv och sin plats kan ta tid. Vår längtan efter att bli hel kan ta lång tid. Pusselbitarna kan befinna sig långt borta.
För att få sitt pussel helt krävs det att ihärdigt finna bit efter bit.
I bland känns det som om allt är omöjligt. Livet blir ingenting värt.
JAg har varit där och vänt.
Men utan goda vänner är det svårt.
Ett gott råd till Dig är att vara rädd om Dina vänner. En nära vän är en stor rikedom.
Vänner vill varandra gott oavsett vad som sker.
Jag har tagit måånga svåra beslut i mitt liv, hade jag inte gjort det hade jag inte varit där jag är idag.
Om dessa mina beslut genom livet varit de rätta vet jag inte, men mina erfarenheter har givit mig en insikt om att vara tacksam över små, små händelser i livet.
Häromkvällen såg jag reprisen på Kronprinsessans födelsedagsfest från Öland. Jag gillar den tejen! Hon visar sina känslor, är varm och inkännande! HON ser de utsatta, hon har själv säkert känt sig utsatt med sitt handikapp( dyslexi ).
Hela föreställningen var bland det bästa jag sett.
Jag har pratat med min man om att skänka pengar till välgörande ändamål, känns osäkert p.g.a. dessa förskingringar som det skrivits om.
När vi såg om Victoriafonden så kände jag att det blir till den fonden som mina pengar går. Då säger min man: " Om jag skall skänka några pengar så blir det till Victoriafonden."
Det har blivit så oss emellan att vi tänker samma tanke numera. Lite kul faktiskt.
God Natt från mi till Dig!
Kommentarer
Trackback
