Död och sorg

I morse såg jag  " Efter tio med Malou ". De pratade om död och sorg.

Jag minns min farfars död som 4åring.

Nere på vägen stannade en stor svart bil med gardiner.

Jag satt på arbetsbänken i köket och såg pappa komma gående uppför backen i en stor svart hög hatt. När han kom in bad jag att få följa med ner till bilen.

Jag hade  nämligen ett bokmärke. Det var en liten ängel, en kerub. Den ville jag sätta fast på farfars kista.

Jag minns kistan i bilen, jag minns bokmärket som jag lade på kistan.
Allt kändes naturligt. Ingen rädsla fanns.

Däremot minns jag att innan farfar avled så skulle han få träffa sin sonson. Jag var också med, min lillebror var nyfödd. Året var 1948.

Farfar låg i en stor mörk stolpsäng. Hans ansikte var likblekt. Hans händer var förvridna av reumatisk värk. Jag var väldigt rädd när jag skulle gå fram till honom för att hälsa. Det kändes väldigt olustigt. Rummet var också mörklagt och stämningen kändes otäck.

Begravningen fick jag däremot inte vara med på.

Så var det på den tiden.

Kommentarer
Postat av: Mickan

Vad fint att du minns allt detta och bevarar det minnet!

2009-10-20 @ 11:51:46
URL: http://miickan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0