" På min tid ".
Skolan var det!
Det var många år sedan jag började som lärare.
Jag berättade i somras för mitt barnbarn som skall börja i andra klass hur det var " på min tid "när det var skollunch.
Alla satt vid ett långbord tillsammans och jag satt på den ena kortändan. Vi åt och samtalade med varandra och inväntade varandra tills en viss tid hade gått, därefter fick de som vara klara gå ut på rast och jag satt kvar med de elever som inte hade ätit färdigt.
Det tyckte mitt barnbarn var rätt skönt, eftersom det lätt blir att alla vill ut så fort som möjligt för att först kunna använda t.ex en en viss boll eller annat.
" På min tid " förstod man innebörden av att sitta en stund efter måltiden och " smälta " maten.
Den tiden är viktig för både kropp och själ. Dessutom vet man när man sätter sig ner för att äta, att det är en stund för mer än att bara mätta en ev. hunger.
Stressen försvinner och magen mår bättre av lugn och ro. Dessutom kunde jag se om någon inte åt och hade då förståelse att koncentrationen blev störd p.g.a hunger.
Ett samtal med föräldrarna om detta och så löste sig mycket av elevens problem därmed.
Matstunden är viktig!
" Maten tystar munnen ", det ordspråket känns väl igen för min generation.
Ett bra argument att under tiden man äter inte prata med mat i munnen. Men däremellan man stoppar maten i munnen kan man föra en konversation som därigenom förlänger måltiden till en trevlig samvaro.
Konsten att samtala och att lyssna på andras argument utan att avbryta var något som eleverna lärde sig under skollunchen " på min tid ". Vi behövde inte överrösta varandra för att höras.
Allt var inte bättre förr, tro inte att jag tycker det, men skolan kan bli bättre än vad den är idag för att ge eleverna lugn och ro.
Ramarna kan bli bättre!
Må så gott!
Det var många år sedan jag började som lärare.
Jag berättade i somras för mitt barnbarn som skall börja i andra klass hur det var " på min tid "när det var skollunch.
Alla satt vid ett långbord tillsammans och jag satt på den ena kortändan. Vi åt och samtalade med varandra och inväntade varandra tills en viss tid hade gått, därefter fick de som vara klara gå ut på rast och jag satt kvar med de elever som inte hade ätit färdigt.
Det tyckte mitt barnbarn var rätt skönt, eftersom det lätt blir att alla vill ut så fort som möjligt för att först kunna använda t.ex en en viss boll eller annat.
" På min tid " förstod man innebörden av att sitta en stund efter måltiden och " smälta " maten.
Den tiden är viktig för både kropp och själ. Dessutom vet man när man sätter sig ner för att äta, att det är en stund för mer än att bara mätta en ev. hunger.
Stressen försvinner och magen mår bättre av lugn och ro. Dessutom kunde jag se om någon inte åt och hade då förståelse att koncentrationen blev störd p.g.a hunger.
Ett samtal med föräldrarna om detta och så löste sig mycket av elevens problem därmed.
Matstunden är viktig!
" Maten tystar munnen ", det ordspråket känns väl igen för min generation.
Ett bra argument att under tiden man äter inte prata med mat i munnen. Men däremellan man stoppar maten i munnen kan man föra en konversation som därigenom förlänger måltiden till en trevlig samvaro.
Konsten att samtala och att lyssna på andras argument utan att avbryta var något som eleverna lärde sig under skollunchen " på min tid ". Vi behövde inte överrösta varandra för att höras.
Allt var inte bättre förr, tro inte att jag tycker det, men skolan kan bli bättre än vad den är idag för att ge eleverna lugn och ro.
Ramarna kan bli bättre!
Må så gott!
Kommentarer
Trackback
