Lycka?

Ute är det natt, himlen är svart. Dagen har känts som om det är vår på gång.

En mors funderingar om barn och barnbarn...min mamma sa alltid att " när barnen är små trampar de på mors knä-- när de blir stora trampar de på mors hjärta ".
Det ligger någonting i det.
Man kan inte hjälpa och trösta, hur gärna man än vill. Att finnas tillhands utan att ingripa är inte så lätt. De flesta mödrar har nog känt av detta.

Lycka! Ja, vad är det egentligen? Enligt Aristoteles så är det en" gärning ". Alltså någonting som man gör för att kunna känna sig lycklig.
Det är således vår egen skyldighet att göra oss lyckliga. Visst är det så. Men när olyckor drabbar oss är det svårt att " göra " någonting åt detta.
Men kanske devisen håller ändå, för om " det svåra " får möjlighet att läka ut så kommer något annat därur. Förhoppningsvis en lyckokänsla av att ha klarat av den svåra tiden. Känslan av att kunna gå vidare gör livet lättare och därmed oss lyckligare.-
Lyssna till ditt hjärta, det är en gärning också!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0