Tankar om..
Har idag pratat med en jämnårig kvinna om hur det känns att bli äldre och känna att livet var det som gick under tiden som man väntade.
Undrar hur många som tänker så ?
Att leva i nuet. Hur svårt är inte det ?
Att inte tänka på att allt kan vara slut nästa sekund.
Att se en framtid trots allt.
Trots alla dödsannonser om jämnåriga och trots att alla de som alltid fanns runt omkring inte längre finns kvar.
Hur många av oss är det inte som går omkring och tänker sådana tankar?
Jag minns min farmor som alltid hade en kommentar som lyder " om jag bara lever och har hälsan ".. Då när jag var liten var det för mig en konstig reflektion. Men idag är den mer sann än någonsin.
Jag minns min fasters ord ( hon fick inga egna barn, men adopterade ) som kom för att gratulera mig när jag fick mitt första barn.." barn är Guds välsignelse ". Då förstod jag inte varför hon sa så. Jag blev ju med barn hur lätt som helst.
I dag förstår jag henne mer än väl. För visst är det underbart med barn och barnbarn!!
De ger mig så fantastiskt mycker och JAG ÄLSKAR OCH LÄNGTAR EFTER DE VARJE STUND!
Jag är så tacksam!!!
I morgon bär det av till några av dem!
Jag tror att många av oss har svårt att finna konsten att leva i nuet, tyvärr.
Din farmors inställning var helt rätt. Bara man får leva och ha hälsan. Alltför många får inte ens möjlighet att uppleva livet som pensionär. Vi får försöka sträva utefter din farmors kloka ord. Jag är 40 + och jag tänker en hel del på detta. Dock har jag en massa arbete framför mig för att få en god hälsa. Motion och mindre stress som två exempel på vad jag har framför mig att ta tag i.
Ha det gott
Jag är 55 och är inne i en period där jag tänker mycket på vad jag gjort/inte gjort med mitt liv. Ofta känner jag mig missnöjd med mig själv och hur jag levt. Vill inte alls ha dessa dumma tankar. Jag vill känna lycka över mitt liv som varit och det jag har framför mig. Hoppas jag blir "normal" och tillfreds med livet igen.
Vårkramar till dig Lena.
Skönt att få kommentarer om detta! Det är inte lätta tankar, eller hur? Det är en konst att leva! Kram till er båda!
