Genom sta´n.
I dag har jag gått genom sta´n.
Så härligt att se att blomsterhandlarna fortfarande kan ha sin blommor stående utomhus, att se färggranna tulpaner i stora hinkar gör mig så glad. På torgen i sta´n är det fullt med grönsakshandlare och blomsterförsäljare och på cafeérna sitter folk ännu utomhus och fikar. Gatumusikaterna som spelar lite överallt gör mig också glad.
Men jag blir inte glad över att se så många tiggande människor!! Förr såg jag inte detta i gatubilden i Sverige.
1991, då jag besökte Sankt Petersburg i Ryssland såg jag däremot ett enormt tiggande både bland barn och gamla. Det var så smärtsamt att se.
Jag tycker att det blir fler och fler som tigger. Det smärtar mig att gå förbi dem. Helst skulle jag vilja sätta mig ner och prata om varför de har hamnat på gatan.
I dag gick det inte för jag hade en tid att passa.
En gång stannade jag och det var i Chicago, en mycket farlig plats, förstod jag senare. Mannen berättade en sorglig historia för mig och jag tror han talade sanning. Jag tänker ofta på honom och hur han kan tänkas ha det i dag. Han fick så klart lite pengar.
Jag tänker även på alla tiggande människor i Afrika som jag mötte för många år sedan. Jag grät av medkänsla men fick rådet att bara gå förbi.
Jag minns en gång i Riga. Vi gick in i en kyrka och på kyrktrappen låg en hel hög med tiggande människor, både kvinnor och män. Det kändes bisarrt att gå förbi dem, men även där var rådet att bara gå förbi.
Vad gör dessa intryck med oss? Vad händer inom oss när det mest naturliga är medkänsla för dessa medmänniskor och inte att bara gå förbi dem.
Ja, inte känns det bra och inte blir jag glad heller. Jag får väldigt dåligt samvete och det är inte heller bra.
Jag blir frustrerad över detta!
Så härligt att se att blomsterhandlarna fortfarande kan ha sin blommor stående utomhus, att se färggranna tulpaner i stora hinkar gör mig så glad. På torgen i sta´n är det fullt med grönsakshandlare och blomsterförsäljare och på cafeérna sitter folk ännu utomhus och fikar. Gatumusikaterna som spelar lite överallt gör mig också glad.
Men jag blir inte glad över att se så många tiggande människor!! Förr såg jag inte detta i gatubilden i Sverige.
1991, då jag besökte Sankt Petersburg i Ryssland såg jag däremot ett enormt tiggande både bland barn och gamla. Det var så smärtsamt att se.
Jag tycker att det blir fler och fler som tigger. Det smärtar mig att gå förbi dem. Helst skulle jag vilja sätta mig ner och prata om varför de har hamnat på gatan.
I dag gick det inte för jag hade en tid att passa.
En gång stannade jag och det var i Chicago, en mycket farlig plats, förstod jag senare. Mannen berättade en sorglig historia för mig och jag tror han talade sanning. Jag tänker ofta på honom och hur han kan tänkas ha det i dag. Han fick så klart lite pengar.
Jag tänker även på alla tiggande människor i Afrika som jag mötte för många år sedan. Jag grät av medkänsla men fick rådet att bara gå förbi.
Jag minns en gång i Riga. Vi gick in i en kyrka och på kyrktrappen låg en hel hög med tiggande människor, både kvinnor och män. Det kändes bisarrt att gå förbi dem, men även där var rådet att bara gå förbi.
Vad gör dessa intryck med oss? Vad händer inom oss när det mest naturliga är medkänsla för dessa medmänniskor och inte att bara gå förbi dem.
Ja, inte känns det bra och inte blir jag glad heller. Jag får väldigt dåligt samvete och det är inte heller bra.
Jag blir frustrerad över detta!
Kommentarer
Trackback
