liveteftersextio

I kväll känns det som om hösten är här. Jag fryser! Ingen rolig tid väntar. Sommaren är på väg bort från oss igen. "Huga", som vi säger i Sundsvall.

Min dotter med familj är just nu i varmare klimat och njuter för fullt. 
Jag gläder mig så att de små barnen får bada och ha det skönt.
I bland slår mig tanken att fara ifrån Sverige under några månader, när det är som värst här hemma.
Med stigande ålder blir den längtan större och större.
Hade jag inte haft barn och barnbarn i Sverige, så kanske jag hade avgått en tid.
Det kostar en hel del att resa 100 mil i Sverige och till Norge, där de alla finns.
Varför skall det kosta så mycket att resa inom Sverige? Man kan ju resa till USA för samma summa idag.
Det är helknäppt anser jag.

Min lycka härnere är ändå cykeln och att kunna cykla överallt. Så jag njuter av att cykla! Det är underbart.
Eftersom jag har ett trasigt knä, som gör ont när jag promenerar så är det helt fantastiskt att kunna cykla i stället.
Bilen, den står oftast i garaget i.o.m. detta. Bra, eller hur. Billigt och bra nu när man är s.k. pensionär.
Pensionär ja, det känns faktiskt inte som om jag är det, fastän det är så.

Inuti blir vi inte äldre än vi känner oss, eller hur?