RÖSTA,RÖSTA.. på josefine aamodts bild!
GÅ IN OCH RÖSTA PÅ JOSEFINE AAMODT PÅ
http://mythos-beach.apollo.se/ymQFP
familjen deltar i en tävling!
dU KAN RÖSTA VARJE DAG!
Mamma hälsar!
Vad sa Mona Sahlin egentligen?
Soffan är en bra plats när man inte kan gå utanför dörren. Slötittade på TVn häromdagen och hörde Mona Sahlins tal.
Säga vad man vill, men förvånad blev jag!
Vad stod hon och sa egentligen, undrade jag?
Visst hör man dåligt när man är bedövad i huvudet och det slår lock för öronen.
Men dagen därpå läste jag att det jag hade hört var sant!
Det händer mycket nu inom politiken, Ingenting är sig likt..
Jag säger som Thomas Di Leva " vad skall man tro på, tro på ...? "
Förvirringen tid eller uppvaknadets?
Det är två olika synsätt.
Min slutsats är att kommunikation är nödvändig för att verkligenheten skall uppfattas som verklig.
Hörs man via bloggen tro?
Jag undrar..
Häromdagen när jag var på stan möttes jag av en massa stora hundar som var ute med sina hussar och mattor ( heter det en matte och flera matte kanske ? ) .
Hundarnas stora tassar var fulla med snö som smälts av salt. Om ett djur har ett sår på sin tass så måste det svida ordentligt.
Hur känslig är hundtassar egentligen?
Tänker även på fåglar och andra djur som rör sig vid vägrenar. Tänker på växterna som dränks av salt.
Vilka negativa effekter får natur och djur av vårt saltande av vägarna?
När jag går på dessa saltade trottoarer så är det så halt och sörjigt att gåstavar är att rekommendera.
Finns det inte grus härnere i Skåne?
Jag är inte så van vid att se så mycket saltande på vägarna. Gillar det inte!
Jag tycker inte...
Jag mötte en familj i somras på piren i båthamnen. Pappan i shorts och med sitt barn i handen, mamman i niqab. Hon såg ut som ett svart spöke som gick bredvid.
Jag tyckte det såg makabert ut!
Hur kan man tänka sig arbeta som barnsköterska och bära niqab? Hur kan man då få närkontakt med ett barn? Hur kan ett barn lära känna en person som bär niqab? Vad skapar det för känslor hos ett litet barn?
Skulle DU vilja att Ditt barn skall mötas av en barnsköterska som bär niqab på barnets dagis?
Nej, för mig känns inte detta vänligt och inbjuder inte till öppenhet.
Skall vi tillåta att vi tar på oss munkhuva, solglasögon och näsduk för ansiktet på jobbet?
Vem där?
Om inte keps anses kunna bäras inomhus hur kan då niqab anses bättre?
Vad tycker Du om detta?
Citat:
" ... och ur kaoset talade en röst till mig och sa "le och var glad, ty det kunde ha varit värre".
Och jag log och var glad och det blev bara värre!
Ja vad skall man säga?
Sant ell falskt?
Jag röstar för sant.
Vad röstar Du?
Ett tunt täcke.
Att vara nära sitt liv är också att vara nära sin sorg.
Så är det att vara levande!
Vilodagen.
Vad jag har vilat! Från sängen till soffan fram och tillbaka i morgonrock!
Vissa dagar behövs till det också.
Jag såg på högmässan i TV i dag eftersom jag gillar Ingmar Johansson, präst och musiker. Högmässan handlade om Gud och musiken.
Det var en bra liknelse på många plan. Universum består ju av toner. Matematiken består av musik. Vinden, vågorna elden ja allt har en ton.
Det gäller bara att finna sin egen inre ton. Är den harmonisk eller disharmonisk? Hur klingar den?
En sak vet jag. Koltrastens sång gör mig lycklig!
Jag älskar när koltrasten sjunger!
Jag har hört den sjunga i mörkret vid julaftonstid flera år i rad, både i Sverige och i Norge.
Vi har flera koltrastar i vår trädgård tack och lov!
Maria Montazami i kväll.
Det gäller att hitta sin grej i dag. " Om Du inte syns så finns Du inte.. "
Är det så det har blivit?
Jag har känt av detta att inte synas i.o.m. att jag flyttade till Malmö. Jag var helt anonym.
Därför är det så skönt att komma hem till Sundsvall. Det är alltid någon som jag hejar på. Alltid någon som ropar hej.
En helt underbar känsla!
Kan det vara lite av ett storstadsproblem detta?
Att vara nyinflyttad i Sveriges tredje största stad utan sin familj, när man är över sextio är inte så enkelt.
De flesta har redan skapat sin vänskrets sedan länge.
Då är det bra att ha en blogg och Facebook.
Nu Skavlan!
Genom sta´n.
Så härligt att se att blomsterhandlarna fortfarande kan ha sin blommor stående utomhus, att se färggranna tulpaner i stora hinkar gör mig så glad. På torgen i sta´n är det fullt med grönsakshandlare och blomsterförsäljare och på cafeérna sitter folk ännu utomhus och fikar. Gatumusikaterna som spelar lite överallt gör mig också glad.
Men jag blir inte glad över att se så många tiggande människor!! Förr såg jag inte detta i gatubilden i Sverige.
1991, då jag besökte Sankt Petersburg i Ryssland såg jag däremot ett enormt tiggande både bland barn och gamla. Det var så smärtsamt att se.
Jag tycker att det blir fler och fler som tigger. Det smärtar mig att gå förbi dem. Helst skulle jag vilja sätta mig ner och prata om varför de har hamnat på gatan.
I dag gick det inte för jag hade en tid att passa.
En gång stannade jag och det var i Chicago, en mycket farlig plats, förstod jag senare. Mannen berättade en sorglig historia för mig och jag tror han talade sanning. Jag tänker ofta på honom och hur han kan tänkas ha det i dag. Han fick så klart lite pengar.
Jag tänker även på alla tiggande människor i Afrika som jag mötte för många år sedan. Jag grät av medkänsla men fick rådet att bara gå förbi.
Jag minns en gång i Riga. Vi gick in i en kyrka och på kyrktrappen låg en hel hög med tiggande människor, både kvinnor och män. Det kändes bisarrt att gå förbi dem, men även där var rådet att bara gå förbi.
Vad gör dessa intryck med oss? Vad händer inom oss när det mest naturliga är medkänsla för dessa medmänniskor och inte att bara gå förbi dem.
Ja, inte känns det bra och inte blir jag glad heller. Jag får väldigt dåligt samvete och det är inte heller bra.
Jag blir frustrerad över detta!
Jag har en dröm...
sa Obama.
Så sant, så sant.
Låt oss drömma med honom om att vi kan!
Fel dag.
I dag har jag skyndat mig med det mesta för att jag skulle hinna till Lund på ett seminarium.
Jag springer till tåget med andan i halsen. Skyndar mig genom Lund upp till Stadshallen. Väl framme i ett regnigt Lund så visar det sig att jag kom en hel dag för sent!!
Fy fasen!
Jag springer tillbaka till stationen har en minut på mig innan tåget skall gå. Irrar runt för att finna rätt spår, kommer in i ett fullproppat tåg. Hör inte tågvärdens utrop p.g.a allt surr. Ser inte ut heller p.g.a att det är kolsvart ute. Rena rama turen att jag stiger av på rätt station.
Ja, det var en snabbtur till Lund i ogjort ärende.
Men jag skall inte klaga. Det är värre med all snö som fallit över stora delar av landet. När jag var i Sundsvall förra veckan var vädret underbart. I dag är Sundsvall vitt, bara vitt.
Är det vanligt att snön kommer så tidigt?
Ingen snö här inte.
Själv har jag varit ute och krattat, eftersom blåsten tog alla löv från träden häromdagen. Efter en skön promenad i solen, så fann jag mina hemlagade kåldolmar i frysen som jag sedan bjöd min man på när han kom hem. Gott, gott!!
Massagen gör att jag sakta men säkert blir bättre och bättre. Jag har lovat mig själv att gå på massage regelbundet. Kanske jag kan börja träna igen nästa vecka. Det vore inte fel!
Har också varit och tagit prover inför hjärtundersökningen.
Vårdcentralens regel är att inte meddela provresultaten om de är bra. Det tycker jag är konstigt, för som patient vet man ju inte vilka prov de tar.
Jag tycker att det skulle vara bra att veta detta. Jag skulle känna mig tryggare av att få veta min status.
Som svar på min fråga, så fick jag som svar " då skulle vi inte få göra något annat " !!!!!
Ja, ja tiderna förändras....men om detta tycker jag inte!
Nu börjar våra utomlandsvänner komma hem från solen. Jag undrar varför? De har sina lägenheter där och väljer att komma hem. Är det julens traditioner som drar? Längtan efter barndomens jular?
Längtan är en evig följeslagare. Att längta, sakna och minnas...sånt är livet!
Sångaren Christer Sjögren, han mindes sin mormor i kvällens släktforskarprogram, så karl han är, så grät han öppet och det tycker jag verkligen om!
Vi behöver alla våra rötter för att bli hel som människa.
Tid för att lyssna, tänka och reflektera.
Jag har packat upp och startat en tvätt. som vanligt efter en resa till Sundsvall.
På bordet står en vacker blombukett som min man köpt till mig. Jätterart!
Det är så skönt att åka tåg, tycker jag. Man får tid!
Tid att tänka, reflektera under ca 100 mil.
Tystnaden talar! Så många svar man kan få i tystnaden!
Vi har svaren inom oss, det gäller bara att ge sig tid att se bortom det som begränsar ens sinne.
Den så kallade Lasermannen lär vara gripen. Få se om det är rätt person?
Malmö har varit mycket i hetluften p.g.a alla skjutningar.
Jag läste att Fredrik Reinfeldt skulle komma ner hit till Skåne för att " lyssna av ". Det tycker jag verkligen är rätt beslut av honom.
Malmö och dess omgivningar har fått problem på gott och ont p.g.a Öresundsbron och att Tullen inte har resurser för att förhindra insmuggling av vapen, narkotika och människor.
Det är en mycket internationell atmosfär här som känns levande och kreativ, men också mycket annat som bör stävjas och till detta behövs resrursförstärkningar.
Så Fredrik, kom och lyssna!! Därefter kan du tänka och reflektera för att ge tillgång till åtgärder som gör att vi får en trygg situation.
Vi behöver alla en trygg livssitution i stort som smått.
Glad i hågen.
I dag har jag också varit hos doktorn. Har lite problem med hjärtat, få se vad som händer. Men jag är glad att jag ringde till vårdcentralen idag och fick komma samma dag. Det trodde jag inte!!
Jag fick träffa en hjärtspecialist. Han hade jobbat i Örnsköldsvik, så vi hade lite norrlandsprat också. Han var verkligen en sådan läkare som man bara kan drömma om...och honom hade jag turen att få träffa.
Det känns skönt att komma i bra händer.
Nu skall det fixas lite på " tanten".
Är det någon som har erfarenhet av pacemaker?
Att ge till sig själv.
Att promenera en höstdag på en grusväg under stora, väldiga träd som lyser guldgula i solskenet.
Att andas in den friska luften och djupandas.
Att känna doften av jord.
Det får mig att minnas.
Jag vet inte varför denna jorddoft ger mig sådan skön känsla.
Undrar vad som hände om hösten i min barndom?
Lätta, långa och snabba steg gav mig en sådan styrka. Så skönt!
Att därefter sitta på en bänk med näsan mot solen och äta sitt äpple.
Ja, det är livet på en pinne.
Min massage hjälper mig!! Mina triggerpunkter löses upp. Helt otroligt att slippa det onda!
Kanske jag kan börja träna igen lite smått om detta håller i sig.
Min man han är otrolig. Han cyklar drygt två mil om dagen, fram och tillbaka till sitt jobb. Han är i alla fall 64 år.
Jag måste berömma honom för detta, men han har ju alltid gillat att aktivera sig och har tagit sig tid till det.
Vi är många kvinnor i min ålder som går omkring med inflammation och värk. Ständigt vana vid att ha ont,
det startar med mensvärk, eller hur?
Kan det bero på att vi inte har givit oss den tiden vi själva behövt för att gå iväg en stund på dagen för att motionera?
Kan det berott på att kvinnans plats var framför spisen i köket med barnen i hasorna?
Vi är många i min ålder som frågar oss detta.
Vi kom i kläm på något sätt. Vi skulle vara som våra mammor = duktiga hemmafruar och samtidigt den första generationens kvinnor som också skulle utbilda sig för att gå ut i arbetslivet. Dessutom skulle vi vara samhällsengagerade och klara av att vara ensamstående mammor.
Jag undrar ofta, var någonstans var papporna?
Vilken press på vår generation och inga förebilder!
Vi har vandrat vår snåriga marsch, vi kvinnliga fyrtitalister.
Nu ser vi alla dessa märkliga kvinnor med förstorade bröst och läppar och vi undrar lite stillsamt: Om vi inte hade mått bättre om vi vandrat med lätta steg på grusvägen och njutit i stället!
Det skall jag försöka göra mer av nu i stället.
Skjutningarna i Malmö
Det är så det skall vara, tycker jag.
Poliserna skall synas.
Sedan tycker jag naturligtvis att Batrice Ask måste komma hit till Malmö!
Ändra lagarna när det gäller illegala vapen. Ge påföljdsstraff.
När vi nu inte har tullar som stävjar inforsling av vapen, knark och annat så måste resurser ges till dessa.
Det är en helt annan kulltur härnere i Malmö än i Stockholm.
Vi är Europa härnere!
Allting börjar här och drar sig därefter uppåt. Politikerna bör vara mer lyhörda på vad som sker härnere för att förstå vart Sverige är på väg.
Malmö är en underbar stad med en puls som känns kreativ!
Ja, vad gör man inte!
....OCH UR KAOSET TALADE EN RÖST TILL MIG OCH SA
" LE OCH VAR GLAD, TY DET KUNDE VARA VÄRRE ".
OCH JAG LOG OCH VAR GLAD OCH DET BLEV VÄRRE.
En vanlig fredag.
Så är det fredag igen! Båten skall tittas till, mat skall handlas.
Sedan ut i trädgården! In med de sista krukorna och de sista trädgårdmöblerna...de sista blommorna.. de sista vindruvorna..de sista björnbären..Det är bara att erkänna att nu är det kallare ute om natten, så kallt att min stora palm frös häromnatten.
Fåglarna äter av alla trädgårdsbär och badar i fågelbadet och vi har blivit som " de gamle " nu.
Sitter och betraktar fåglarna.
I dag såg jag även den sista fjärilen, förresten.
Kaninerna fortsätter att invadera vår trädgård men igelkotten har nog börjat lägga sig till ro, tror jag.
Det var lite info om status av dagen.
Det är snart på dagen ett år sedan vi flyttade in i detta hus så det är första hösten som vi " på riktigt " känner att det är vår trädgård.
Stundvis kan jag tycka att jag var rätt så modig som flyttade ner till Skåne vid min ålder. Det är svårt att dra upp stora rötter. Det märker jag nu när jag planterar och delar på blommorna ute i rabatten.
Jag längtar varje dag tillbaka men vad gör man när kärleken kom så sent i livet?
Min aktiva tid som mamma är över nu är jag mormor och farmor. En väldig omtumlande upplevelse att inse att allt förändras hela tiden. Ingenting är beständigt. Det är som våra fyra årstider, de växlar hela tiden.
I min mans ögon är jag ändå mycket värdefull och det är väl underbart!?
" Det gäller att bita i hop ".
Som barn hade jag mina djur som hjälpte mig när jag kände mig ensam. För visst känner man sig väldigt ensam som litet barn.
Jag var ett barn som alltid vaknade först av alla. Redan vid fyratiden på morgonen vaknade jag. Mina föräldrar berättade att jag ibland gick ut tidiga sommar morgnar. Tur att vi bodde på landet..hm.
Ensamhetens ångest tror jag skapades de där tidiga morgontimmarna. Den ensamhetskänslan bär jag med mig ännu. Jag minns tystnaden, ödsligheten, längtan, vilsenheten av att vara liten och övergiven. Helst hade jag nog velat krypa ner hos någon varm vuxen och kanske somnat om en stund. Men mina föräldrar behövde sova eftersom de skulle upp till korna vid sextiden.
Jag är således en person med stort behov av närhet.
Mina föräldrar hade inte särskilt mycket tid till närhet och inte var det vanligt på den tiden. Inte kramades man heller. Att gråta var inte så populärt. Nej, det var en fostran att träna sig i att inte känna efter.
Det gällde att " bita i hop " .
Döm om min förvåning när jag får höra den kommentaren en dag i somras av mitt femåriga barnbarn. Men i ett helt annat syfte. Han ville verkligen vinna!
Men våra kommentarer från förr de lever vidare i en ny generation och med ett nytt innehåll.
Goda nyheter.
I dag blir det hemgjorda kåldolmar till middag. Duktigt, eller hur? Visst är det viktigt att erkänna att man kan känna sig duktig. Att ge sig själv kredit för något som man gör.
Vi som är födda på fyrtiotalet är fostrade med Jantelagen som ledstjärna: " Du skall inte tro att Du är något "!
Det var något som man matades med från tidig ålder.
Att ifrågasätta sina föräldrar eller någon auktoritet var inte heller " lovligt " att göra. Nej, man skulle niga eller bocka inför de äldre.
Nu är det annat ljud i skällan.
Tiden har verkligen förändrats och vi med den på sätt och vis. Men det är inte lätt att göra om sig.
Så jag bjuder min man i dag på mina hemgjorda kåldolmar och känner mig som min egen mamma.
Det blir en god nyhet för min man i alla fall.
