liveteftersextio

Jag satte mig upp i sängen och sa till mig själv "Nu eller aldrig".

Så gick jag och ringde till min väninna i Skåne.
Hon trodde inte sina öron när jag berättade att jag skulle resa trots mina problem.
Jag sa till henne att jag kommer på onsdag. Hon trodde inte på vad jag sa.

Efter att ha ringt till SJ och beställt biljetten så kändes allt mer hoppingivande.
Det var verkligen sant att jag skulle resa!
Jippi!!
Min väninna blev återigen uppringd och jag sa att jag kommer på onsdag.

Snabba ryck med planering och packning ,för jag skulle resa om två dagar.
Hemma var det ingen som trodde att jag skulle klara resan, men det gjorde jag!!!!

Min väninna tog så väl hand om mig. Hon och hennes man visade mig runt. Jag tyckte det fanns hur mycket som helst att upptäcka, hann inte med alla intryck.

På söndag var det underbart väder, det var den 31 juli.

Min väninna väckte mig tidigt. Pigg och glad!
" Har du hört talas om Ven ", frågade hon.
" Ja, men vad är det "? frågade jag.Jag fick veta lite om att det var en speciell Ö.

Fort var det gjort!
Hennes man skjutsade oss till färjan som tog oss till Ven.
Eftersom min väninna är fotoentusiast så fotade hon mig from jag steg på färjan tills dagen var slut.

Hela denna fantastiska dag har hon dokumenterat, allt utan att veta att den dagen skulle bli en av de viktigaste i mitt liv!

forts. följer