31 maj 2009
Idag har vi firat vår bröllopsdag.
Vi har seglat med goda vänner till Dragör, Danmark.
Vindarna var på bästa humör, likaså solen. Jag låg och solade i fören för första gången i år. Musiken bestod av vågskvalp och segelduksfras...så underbart!
Vid kajen i Dragör steg vi iland. Fem meter från båten låg ett härligt matställe. Vi satt ute i solen och åt till dragspelsmusik ( live ), sillsmörgåsar och öl.
Väl hemma vid kajen så grillade vi gott till ett alldeles blankt hav och en underbar solnedgång. Kvällen var ljum!
Nyss hemkommen sitter jag här i ny flanellpyjamas som jag fick idag. Den var väldigt önskad som båtpyjamas. Lilarandig, mjuk och skön.
Godnatt!
Vi har seglat med goda vänner till Dragör, Danmark.
Vindarna var på bästa humör, likaså solen. Jag låg och solade i fören för första gången i år. Musiken bestod av vågskvalp och segelduksfras...så underbart!
Vid kajen i Dragör steg vi iland. Fem meter från båten låg ett härligt matställe. Vi satt ute i solen och åt till dragspelsmusik ( live ), sillsmörgåsar och öl.
Väl hemma vid kajen så grillade vi gott till ett alldeles blankt hav och en underbar solnedgång. Kvällen var ljum!
Nyss hemkommen sitter jag här i ny flanellpyjamas som jag fick idag. Den var väldigt önskad som båtpyjamas. Lilarandig, mjuk och skön.
Godnatt!
En doft-en saknad!
Nog är det märkligt vad en doft kan påverka våra sinnen!
Eftersom jag alltid har ont i kroppen på morgnarna så har jag bestämt mig för att promenera en stund varje förmiddag.
Jag har ju inte kunnat gå tidigare p.g.a. min fotoperation, som gjordes i februari.
Men till saken.
Det finns olika sorters syrener utefter mitt promenadstråk. Jag stannar så klart och luktar på dem.
I dag fann jag exakt en syren som doftade BARNDOMSHEM!!
När jag drog in doften i min näsa, så kom minnet från syrenbersån där mamma och pappa brukade sitta ibland med sitt kaffe och hembakat bröd...
Jag blev så starkt påmind om känslan att det kändes långt inuti mig. Tårarna rann utefter mina kinder!
Trots att det är så många år sedan minns kroppens sinnen så starkt att det gör ont av saknad.
Vem är det som inte håller med om att kroppen minns?
Alla dessa minnen! Ja ,vad vore livet utan?
I går förfasade jag mig över alla fåglar och vad som följer med det.
Idag mötte jag en stackars gåsunge som var skadad och lämnad av sina föräldrar. Den låg under en buske och kved!!
Vad gör man? Om jag hade kunnat hade jag avlivat den av barmhärtighet, för att lindra lidandet.
Nu går den en långsam död tillmötes, där andra djur kommer att hacka ihjäl den när den inte orkar längre.
Sånt är livet! För oss alla, tråkigt nog!
Glöm inte att be för NordKoreas ledare, så att de lyssnar på sin omvärld!!
Eftersom jag alltid har ont i kroppen på morgnarna så har jag bestämt mig för att promenera en stund varje förmiddag.
Jag har ju inte kunnat gå tidigare p.g.a. min fotoperation, som gjordes i februari.
Men till saken.
Det finns olika sorters syrener utefter mitt promenadstråk. Jag stannar så klart och luktar på dem.
I dag fann jag exakt en syren som doftade BARNDOMSHEM!!
När jag drog in doften i min näsa, så kom minnet från syrenbersån där mamma och pappa brukade sitta ibland med sitt kaffe och hembakat bröd...
Jag blev så starkt påmind om känslan att det kändes långt inuti mig. Tårarna rann utefter mina kinder!
Trots att det är så många år sedan minns kroppens sinnen så starkt att det gör ont av saknad.
Vem är det som inte håller med om att kroppen minns?
Alla dessa minnen! Ja ,vad vore livet utan?
I går förfasade jag mig över alla fåglar och vad som följer med det.
Idag mötte jag en stackars gåsunge som var skadad och lämnad av sina föräldrar. Den låg under en buske och kved!!
Vad gör man? Om jag hade kunnat hade jag avlivat den av barmhärtighet, för att lindra lidandet.
Nu går den en långsam död tillmötes, där andra djur kommer att hacka ihjäl den när den inte orkar längre.
Sånt är livet! För oss alla, tråkigt nog!
Glöm inte att be för NordKoreas ledare, så att de lyssnar på sin omvärld!!
27 maj
I dag har jag njutit i Kungsparken.
Jag har upptäckt ett stort träd med BLÅ blommor, trumpetlikande. Har ingen aning om vad det heter.
Kan någon hjälpa mig?
I slottsträdgårdens café har det blivit så mysigt sedan den nye ägaren övertog verksamheten.
Jag rekommenderar alla som besöker Malmö att gå dit. Det är en oas!
Fika eller soppa kan avnjutas ute eller i växthuset.
I dag drogs jag dit av trummor som hördes ända hemifrån.Ett gäng killar trummade på stora afrikanska trummor och pinnar. Det var verkligen mytiskt och underbart!
För övrigt trängdes jag med tusentals fåglar...........................!!!!!!!!!!!!!! Snacka om att vi bör plocka bort efter våra hundar, men vem plockar efter alla fåglar????????
Det är inte roligt att trampa i det som de lämnar efter sig skall jag lova! Man får kryssa!
Jag har också hunnit med att fara ned till båten. Det var riktigt skönt att sitta där i ensamhet och skriva ner allt som skall inhandlas och stuvas in inför sommarens seglatser.
Jag avslutar med ett ordspråk: " Det bildas ingen pärla i en frisk mussla ". Jag tar gärna emot Din tolkning.
Kan det betyda att den som har lite fel och skavanker har lärt sig mycket av livet och därmed en rikedom att ösa ur, nämligen levnadsvisdom?
En liten uppmaning så här på kvällskvisten! Be för att NordKorea lyssnar på omvärlden!!
Jag har upptäckt ett stort träd med BLÅ blommor, trumpetlikande. Har ingen aning om vad det heter.
Kan någon hjälpa mig?
I slottsträdgårdens café har det blivit så mysigt sedan den nye ägaren övertog verksamheten.
Jag rekommenderar alla som besöker Malmö att gå dit. Det är en oas!
Fika eller soppa kan avnjutas ute eller i växthuset.
I dag drogs jag dit av trummor som hördes ända hemifrån.Ett gäng killar trummade på stora afrikanska trummor och pinnar. Det var verkligen mytiskt och underbart!
För övrigt trängdes jag med tusentals fåglar...........................!!!!!!!!!!!!!! Snacka om att vi bör plocka bort efter våra hundar, men vem plockar efter alla fåglar????????
Det är inte roligt att trampa i det som de lämnar efter sig skall jag lova! Man får kryssa!
Jag har också hunnit med att fara ned till båten. Det var riktigt skönt att sitta där i ensamhet och skriva ner allt som skall inhandlas och stuvas in inför sommarens seglatser.
Jag avslutar med ett ordspråk: " Det bildas ingen pärla i en frisk mussla ". Jag tar gärna emot Din tolkning.
Kan det betyda att den som har lite fel och skavanker har lärt sig mycket av livet och därmed en rikedom att ösa ur, nämligen levnadsvisdom?
En liten uppmaning så här på kvällskvisten! Be för att NordKorea lyssnar på omvärlden!!
Till vilket pris?
Jag måste bara skriva av mig min frustration över hur djuren behandlas( nu är det danska grisar )!!
Är helt enkelt så himla arg och ledsen över hur vi behandlar dem.
Varför har vi lagar?
Varför har vi EU som säger sig vara så viktiga när det gäller att stifta lagar när lagarna inte kontrolleras eller följs??
Maktlösheten breder ut sig mer och mer. Vi tror att lagar skall rädda allt och alla. Det är inte på det sättet som vi räddar djuren eller varandra!
Moralen , etiken , medkänslan....!! Var är den värd, när det är pengarna som styr!
Vi skall ha, ha ,ha!!
Till vilket pris hinner ingen reflektera över längre!
Jag var på en s.k. kallad grisfarm ( jag kallar det djurfabrik ) för många , många år sedan. Jag såg just detta som det nu skrivs om. Det har inte hänt ett förbannat dugg!!!
Jag såg in i grisarnas ögon och det räckte för mig!
Jag mår fruktansvärt illa av vår djurhållning som vi har.
Många tycker inte om jakt. Men det gör jag, just därför att djuren är fria, de slipper lidandet och skräcken!!!!!!!!!
De fria djuren slipper pencillinkurer i maten, de sover och äter i det fria.
När jag var var barn och bodde hemma på vår bondgård var djurens liv familjärt. De var en del av oss. De hade namn. De blev kliade och omhuldade eftersom de var viktiga för vår levnad.
Vi värdesätter inte det som inte syns ,eftersom vi inte känner eller ser de stackars fabriksdjuren! Vi roffar åt oss!!
Jag vet inte om jag skall rösta på EU just därför. Det blir ändå inte bättre. Bara gubbar och gubbar som själv skall ha och ha!
Varför måste de ha sina möten på olika ställen? Det innbär ju att alla som deltar på dess möten måste resa och dess resor kostar.
Frankrike bestämmer att så skall det vara. Varför bestämmer de det?
Nej och åter nej , jag tror inte längre på att de sitter där mer än för att roffa åt sig sina pengar.
Jag har själv suttit i politisk nämnd och insett att hur många regler och lagar vi än skapar så genomförs det ändå inte p.g.a. brist på resurser.
Jag undrar varför det är sådan brist på resurser när det finns pengar till alla chefer????
Är helt enkelt så himla arg och ledsen över hur vi behandlar dem.
Varför har vi lagar?
Varför har vi EU som säger sig vara så viktiga när det gäller att stifta lagar när lagarna inte kontrolleras eller följs??
Maktlösheten breder ut sig mer och mer. Vi tror att lagar skall rädda allt och alla. Det är inte på det sättet som vi räddar djuren eller varandra!
Moralen , etiken , medkänslan....!! Var är den värd, när det är pengarna som styr!
Vi skall ha, ha ,ha!!
Till vilket pris hinner ingen reflektera över längre!
Jag var på en s.k. kallad grisfarm ( jag kallar det djurfabrik ) för många , många år sedan. Jag såg just detta som det nu skrivs om. Det har inte hänt ett förbannat dugg!!!
Jag såg in i grisarnas ögon och det räckte för mig!
Jag mår fruktansvärt illa av vår djurhållning som vi har.
Många tycker inte om jakt. Men det gör jag, just därför att djuren är fria, de slipper lidandet och skräcken!!!!!!!!!
De fria djuren slipper pencillinkurer i maten, de sover och äter i det fria.
När jag var var barn och bodde hemma på vår bondgård var djurens liv familjärt. De var en del av oss. De hade namn. De blev kliade och omhuldade eftersom de var viktiga för vår levnad.
Vi värdesätter inte det som inte syns ,eftersom vi inte känner eller ser de stackars fabriksdjuren! Vi roffar åt oss!!
Jag vet inte om jag skall rösta på EU just därför. Det blir ändå inte bättre. Bara gubbar och gubbar som själv skall ha och ha!
Varför måste de ha sina möten på olika ställen? Det innbär ju att alla som deltar på dess möten måste resa och dess resor kostar.
Frankrike bestämmer att så skall det vara. Varför bestämmer de det?
Nej och åter nej , jag tror inte längre på att de sitter där mer än för att roffa åt sig sina pengar.
Jag har själv suttit i politisk nämnd och insett att hur många regler och lagar vi än skapar så genomförs det ändå inte p.g.a. brist på resurser.
Jag undrar varför det är sådan brist på resurser när det finns pengar till alla chefer????
Livet är härligt!
Nära!
Vi!
Lilla Ella har faktiskt redan humor!!! Vi busar jättemycket!
Älskade barnbarn!
Så mycket kärlek jag får av dessa små! TACK!
Yes!
Vi har båda väldigt starka känslor, min dotter och jag. Nära till skratt och gråt.
Mor och dotter!
Visst har jag en söt dotter! Här står vi i Svenska Kyrkan i Oslo på Dopdagen.
Ella Synnöve!
Dopet var så stämningsfullt och prästen så enkel och nära. Jag gråter alltid av rörelse över stunder som aldrig kommer tillbaka! Visst är ungdomarna vackra! Ella bär en dopklänning som min mamma sydde för hand 1966 när min son Martin döptes. Alla tre barnen och mina barnbarns namn är sydda med namn och årtal..
Hos Elian och Ella!
ÄNTLIGEN .... är jag hos Elian och Ella!
Första dagen sprang vi hela dagen på stan med resväska och allt. Phu!
Josefine som är min yngsta dotter och mamma till Elian och Ella har ALLTID haft bråttom...!
När hon var liten fick hon som uppgift att springa runt huset på tid. Detta för att jag skulle få en liten stund att göra annat. Hon sprang gladeligt varv efter varv...takterna sitter fortarande i !
I går var en härligt utedag i solen. Elian lekte och lekte.Härligt för mig att se att han blivit så stor. Han pratar så sött sin norska.
Lila Ella pratar hon också med mig, social som hon är. Vi pratar och gosar nästan hela tiden. Småbenen sprattlar och armarna viftar för fullt !
På morgnarna kommer Elian in och lägger sig hos mig ocg gosar. Jag har nattat honom om kvällarna, en ynnest för en mormor att få läsa godnattbön och sjunga godnattsånger!
Nu vill Ella till mormor!
Första dagen sprang vi hela dagen på stan med resväska och allt. Phu!
Josefine som är min yngsta dotter och mamma till Elian och Ella har ALLTID haft bråttom...!
När hon var liten fick hon som uppgift att springa runt huset på tid. Detta för att jag skulle få en liten stund att göra annat. Hon sprang gladeligt varv efter varv...takterna sitter fortarande i !
I går var en härligt utedag i solen. Elian lekte och lekte.Härligt för mig att se att han blivit så stor. Han pratar så sött sin norska.
Lila Ella pratar hon också med mig, social som hon är. Vi pratar och gosar nästan hela tiden. Småbenen sprattlar och armarna viftar för fullt !
På morgnarna kommer Elian in och lägger sig hos mig ocg gosar. Jag har nattat honom om kvällarna, en ynnest för en mormor att få läsa godnattbön och sjunga godnattsånger!
Nu vill Ella till mormor!
Ung och gammal?
Det är lite ont om tid nu för tiden...
Ja, visst kan det klinga lite falskt i andra småbarnföräldrars öron. Men, jag har insett att allting tar faktiskt mycket längre att göra än förr.
Bara att böja på knäna för att ta på sig skorna känns.
I dag på kören diskuterades just detta att bli äldre. Det är en svår balansgång att inse att framtiden är kortare än förr. Tiden är begränsad....jag har svårt att acceptera....Jag älskar ju livet!!!
Nu skall jag resa till lille Ella som skall döpas. Ännu en liten människa som jag önskar all lycka i världen!!
Häromdagen hittade jag mitt gamla fotoalbum sedan jag var liten baby. Det är väl för märkligt att den lilla på bilderna är både farmor och mormor. Hon har levt ett väldigt omväxlande liv, den lilla flickan som nu är jag.
Mina föräldrar lever med mig även om de varit borta seda 1996 och 1997. För mig var deras grav en plats att hälsa på dem när det blev för tungt. Jag sa att jag skulle åka till mamma och pappa.
Jag brukar undra om mina barn tycker att jag skall ligga i någon grav som de har ansvar att sköta+
Är det inte konstiga funderingar man har?
Men det är onekligen så att ju äldre jag blir så tänker jag på detta, jag avslutar eller knyter i hop.
Nu kom min man här och undrar vad han skall köpa till mig på vår bröllopsdag. Är det inte rart?
Här sitter jag och skriver om djupa funderingar och så vips får jag en puss, så blev allt glatt igen!
Tack min underbara gubbe!
Nu skall vi sova gott!
Ja, visst kan det klinga lite falskt i andra småbarnföräldrars öron. Men, jag har insett att allting tar faktiskt mycket längre att göra än förr.
Bara att böja på knäna för att ta på sig skorna känns.
I dag på kören diskuterades just detta att bli äldre. Det är en svår balansgång att inse att framtiden är kortare än förr. Tiden är begränsad....jag har svårt att acceptera....Jag älskar ju livet!!!
Nu skall jag resa till lille Ella som skall döpas. Ännu en liten människa som jag önskar all lycka i världen!!
Häromdagen hittade jag mitt gamla fotoalbum sedan jag var liten baby. Det är väl för märkligt att den lilla på bilderna är både farmor och mormor. Hon har levt ett väldigt omväxlande liv, den lilla flickan som nu är jag.
Mina föräldrar lever med mig även om de varit borta seda 1996 och 1997. För mig var deras grav en plats att hälsa på dem när det blev för tungt. Jag sa att jag skulle åka till mamma och pappa.
Jag brukar undra om mina barn tycker att jag skall ligga i någon grav som de har ansvar att sköta+
Är det inte konstiga funderingar man har?
Men det är onekligen så att ju äldre jag blir så tänker jag på detta, jag avslutar eller knyter i hop.
Nu kom min man här och undrar vad han skall köpa till mig på vår bröllopsdag. Är det inte rart?
Här sitter jag och skriver om djupa funderingar och så vips får jag en puss, så blev allt glatt igen!
Tack min underbara gubbe!
Nu skall vi sova gott!
Båtdags!
I kväll har vi varit nere i båten och fixat.
Lite planering inför sommarens segling. Ändrat om i skåpen m.m.
Där fann min man Helsingborg tidning från i fjol. I den fanns ett stort reportage om S.t Ibbs kyrka på Vhen och om vårt bröllop.
Där var en rätt stor intervju med oss.
Så klart att jag tog med den hem. Den skall få ligga i vårt fotoalbum, bröllopsalbum alltså, som ett minne.
Vi har snart ettårig bröllopsdag!
När jag var 13 år var jag en hel sommar på en båt som hette OAXEN. Den gick till Slite på Gotland med kalksten.
Min hobby på båten var att sticka en grön och vitrandig toppluva till min lillebror.
Tänka sig !
Men, mitt älskade barnbarn ALice 7 år, är ännu värre. Hon stickade en liten halsduk till Josefines lilla Ella i julklapp!!
Är det inte fantastiskt hur vi tjejer månar om andra.
Jag har alltid älskat havet.
Har behövt vatten omkring mig.
Som litet barn var jag som oftast hos min moster eller hos mammas mostrar, på somrarna.
Alla bodde vid havsstränder.
Jag är född i Kräftans tecken och min man är född i Fiskarnas tecken, perfekta för varandra!
Snart blir jag alltså folkpensionär. Är det möjligt? Hm?
Ja om jag ser på mitt yttre jag ,men inom mig........?
Jag pratade med min 87åriga moster i Sundsvall om detta idag.
Lilla Lenagumman, tänka sig att Du skall bli pensionär. Jag minns ju när Du sprang omkring på Dina knubbiga små ben....
Sånt är livet. Det går så fort!
Sov gott i natt.
Lite planering inför sommarens segling. Ändrat om i skåpen m.m.
Där fann min man Helsingborg tidning från i fjol. I den fanns ett stort reportage om S.t Ibbs kyrka på Vhen och om vårt bröllop.
Där var en rätt stor intervju med oss.
Så klart att jag tog med den hem. Den skall få ligga i vårt fotoalbum, bröllopsalbum alltså, som ett minne.
Vi har snart ettårig bröllopsdag!
När jag var 13 år var jag en hel sommar på en båt som hette OAXEN. Den gick till Slite på Gotland med kalksten.
Min hobby på båten var att sticka en grön och vitrandig toppluva till min lillebror.
Tänka sig !
Men, mitt älskade barnbarn ALice 7 år, är ännu värre. Hon stickade en liten halsduk till Josefines lilla Ella i julklapp!!
Är det inte fantastiskt hur vi tjejer månar om andra.
Jag har alltid älskat havet.
Har behövt vatten omkring mig.
Som litet barn var jag som oftast hos min moster eller hos mammas mostrar, på somrarna.
Alla bodde vid havsstränder.
Jag är född i Kräftans tecken och min man är född i Fiskarnas tecken, perfekta för varandra!
Snart blir jag alltså folkpensionär. Är det möjligt? Hm?
Ja om jag ser på mitt yttre jag ,men inom mig........?
Jag pratade med min 87åriga moster i Sundsvall om detta idag.
Lilla Lenagumman, tänka sig att Du skall bli pensionär. Jag minns ju när Du sprang omkring på Dina knubbiga små ben....
Sånt är livet. Det går så fort!
Sov gott i natt.
Den som inte kan vad han vill, måste vilja det han kan.
Ja visst är det så! Så enkelt det låter, eller hur?
Detta ordspråk gäller i högsta grad mig.
Jag som inte får in mina bilder till bloggen t.ex.
Det beror således på att jag inte vill få in dem. Så enkelt var det med den saken.
Jag måste vilja! Vilja om och om igen, ända tills dess att jag kan.
Jag vill ju så innerligt gärna få detta med foton att fungera. Det känns riktigt skönt att inse att det finns en orsak till det.
Eftersom jag inte kan det jag vill, måste jag alltså vilja att jag kan det.
Bra!
Hoppas att det fungerar!
God natt, jag skall sova på saken....
Detta ordspråk gäller i högsta grad mig.
Jag som inte får in mina bilder till bloggen t.ex.
Det beror således på att jag inte vill få in dem. Så enkelt var det med den saken.
Jag måste vilja! Vilja om och om igen, ända tills dess att jag kan.
Jag vill ju så innerligt gärna få detta med foton att fungera. Det känns riktigt skönt att inse att det finns en orsak till det.
Eftersom jag inte kan det jag vill, måste jag alltså vilja att jag kan det.
Bra!
Hoppas att det fungerar!
God natt, jag skall sova på saken....
Till Alex Schulman!
Är det inte märkligt?
När jag häromdagen skrev om kaxighet så tänkte jag bl.a. på Alex Schulmans kaxiga blogg.
Så sitter han i Cattis Ahlströms program och erkänner att han är rädd för fysisk beröring, riktigt rädd!
När han skall säga något snällt om vissa kända personer har han svårt att finna snälla ord, även om han försöker...!
Är han inte ett typiskt exempel på många av våra ungdomar? Utåt skriker dom, slår på andra och beter sig uselt, men inombords är de små rädda stackare!
Det lönar sig tydligen att bete sig arrogant. De hörs och de syns! De skapar efterföljare som slickar och beundrar.
Men så händer undret!! Alex skall bli pappa!
Livet sjävt växer under nio månader. Då lyfts blicken från egot till någonting annat. Nämligen frågan om själva existensen. Varandet här på jorden. Då kan man känna att man är vilse. Allt blir större än en själv.
Något ovanifrån har fått Alex att lyfta blicken....något har hänt.
Du är en jättefin kille som erkänner Din rädsla öppet. Jag uppskattar det. Med så mycket starka känslor inom Dig skulle Du bli en bra förebild för många. Män är aldrig så älskade som när de visar sin sårbarhet!!!!!!
En sann Alex Schulman som vågar visa alla sina undanträngda känslor. För visst finns det en liten pojke därinne som längtar efter att våga?
Eller hur Alex? Jag tror att Du kommer att bli riktigt lycklig då.
När Du går den nya vägen! Det som verkligen är Du!
Lycka till!
Jag tar ordspråket igen: " DET ÄR DEN SOM GÅR VILSE SOM FINNER DE NYA VÄGARNA "
När jag häromdagen skrev om kaxighet så tänkte jag bl.a. på Alex Schulmans kaxiga blogg.
Så sitter han i Cattis Ahlströms program och erkänner att han är rädd för fysisk beröring, riktigt rädd!
När han skall säga något snällt om vissa kända personer har han svårt att finna snälla ord, även om han försöker...!
Är han inte ett typiskt exempel på många av våra ungdomar? Utåt skriker dom, slår på andra och beter sig uselt, men inombords är de små rädda stackare!
Det lönar sig tydligen att bete sig arrogant. De hörs och de syns! De skapar efterföljare som slickar och beundrar.
Men så händer undret!! Alex skall bli pappa!
Livet sjävt växer under nio månader. Då lyfts blicken från egot till någonting annat. Nämligen frågan om själva existensen. Varandet här på jorden. Då kan man känna att man är vilse. Allt blir större än en själv.
Något ovanifrån har fått Alex att lyfta blicken....något har hänt.
Du är en jättefin kille som erkänner Din rädsla öppet. Jag uppskattar det. Med så mycket starka känslor inom Dig skulle Du bli en bra förebild för många. Män är aldrig så älskade som när de visar sin sårbarhet!!!!!!
En sann Alex Schulman som vågar visa alla sina undanträngda känslor. För visst finns det en liten pojke därinne som längtar efter att våga?
Eller hur Alex? Jag tror att Du kommer att bli riktigt lycklig då.
När Du går den nya vägen! Det som verkligen är Du!
Lycka till!
Jag tar ordspråket igen: " DET ÄR DEN SOM GÅR VILSE SOM FINNER DE NYA VÄGARNA "
Livsvandringen...
" DET ÄR DEN SOM GÅR VILSE SOM FINNER DE NYA VÄGARNA "
Går vi alla i samma upptrampade stigar? Utan att se oss omkring?
Tar vi hellre den enkla vägen än den svåraste?
På den frågan kan jag nästan svara JA för oss alla. Det är nog inte många av oss som frivilligt väljer den svåraste vägen om vi inte behöver.
Det är först när vi upplever en kris av något slag som vi sätter oss ner vid vägkanten och funderar. Ja, kanske vi har tappat tron på att vi skall hitta fram. Sitter helt förtvivlade och ensamma, utan förmåga att se någon utväg.
Det är då som det brukar hända något!
Om vi lyfter blicken, ber om hjälp utan att veta om det finns någon hjälp. Det är då som vi kan finna på nya lösningar eller nya vägar.
Varje människa har sin väg att gå, tänk så många stigar vi trampar upp på denna jord. Undrar hur många som har gått vilse innan de funnit en ny livsväg?
Jag tror att det är själva meningen med vår livsvandring här på jorden. Att just finna sin egen väg på gott och ont.
Då blir vi alla behövande och hjälpande inför varandra.
Zlatan och lite till...
Det är inte så roligt att blogga när jag inte kan få in mina bilder!
Jag har förstått att bilder alltid drar läsare.
Vem läser en äldre kvinnas reflektioner över vad som har hänt och sånt som händer nu?
Jag förundras över att allt skall vara så väldigt övertydligt nu för tiden!
Vart har den lågmälda tonen inom oss tagit vägen?
Måste vi skrika över varandra och bete oss allmänt vårdslöst för att få uppmärksamhet? Är det sådana slutsatser som de som agerar hej vilt i samhället, har dragit?
När jag var ung duade jag inte en äldre person som jag inte kände närmare, jag steg upp i bussen, för de äldre och andra behövande som behövde sittplats.
Har det gått hundra år sedan dess?
Jag neg när jag fick något och sa tack. Var det fel? Nej, att böja på knäna eller att bocka på huvudet är en handling som verkligen visar att jag kan ödmjuka mig.
Det är inte detsamma som att bli förödmjukad!
I dagens samhälle är kaxighet något som många förknippar med självkänsla och framåtanda. Men jag tycker att omtänksamhet kan ändå visa sig vara en bättre egenskap.
Ett exempel på detta:
Zlatan, anses som kaxig. Men har man träffat honom så visar det sig att han är han en väldigt rar och fin kille. Jag har träffat honom personligen.
Den Zlatan skrivs det inte så mycket om. Har det goda inget värde idag?
Alla nyhetsprogram borde avslutas med en god nyhet!
Men, det verkar vara svårt att finna.
Jag tycker att tidningarna även skulle ha en liten krönika där de yngre får inblick i hur det var för oss som är i min ålder. Vi anses ju trots allt inte så lastgamla men världen har förändrats jättemycket under den tiden!
Jag har förstått att bilder alltid drar läsare.
Vem läser en äldre kvinnas reflektioner över vad som har hänt och sånt som händer nu?
Jag förundras över att allt skall vara så väldigt övertydligt nu för tiden!
Vart har den lågmälda tonen inom oss tagit vägen?
Måste vi skrika över varandra och bete oss allmänt vårdslöst för att få uppmärksamhet? Är det sådana slutsatser som de som agerar hej vilt i samhället, har dragit?
När jag var ung duade jag inte en äldre person som jag inte kände närmare, jag steg upp i bussen, för de äldre och andra behövande som behövde sittplats.
Har det gått hundra år sedan dess?
Jag neg när jag fick något och sa tack. Var det fel? Nej, att böja på knäna eller att bocka på huvudet är en handling som verkligen visar att jag kan ödmjuka mig.
Det är inte detsamma som att bli förödmjukad!
I dagens samhälle är kaxighet något som många förknippar med självkänsla och framåtanda. Men jag tycker att omtänksamhet kan ändå visa sig vara en bättre egenskap.
Ett exempel på detta:
Zlatan, anses som kaxig. Men har man träffat honom så visar det sig att han är han en väldigt rar och fin kille. Jag har träffat honom personligen.
Den Zlatan skrivs det inte så mycket om. Har det goda inget värde idag?
Alla nyhetsprogram borde avslutas med en god nyhet!
Men, det verkar vara svårt att finna.
Jag tycker att tidningarna även skulle ha en liten krönika där de yngre får inblick i hur det var för oss som är i min ålder. Vi anses ju trots allt inte så lastgamla men världen har förändrats jättemycket under den tiden!
