Livsvandringen...
" DET ÄR DEN SOM GÅR VILSE SOM FINNER DE NYA VÄGARNA "
Går vi alla i samma upptrampade stigar? Utan att se oss omkring?
Tar vi hellre den enkla vägen än den svåraste?
På den frågan kan jag nästan svara JA för oss alla. Det är nog inte många av oss som frivilligt väljer den svåraste vägen om vi inte behöver.
Det är först när vi upplever en kris av något slag som vi sätter oss ner vid vägkanten och funderar. Ja, kanske vi har tappat tron på att vi skall hitta fram. Sitter helt förtvivlade och ensamma, utan förmåga att se någon utväg.
Det är då som det brukar hända något!
Om vi lyfter blicken, ber om hjälp utan att veta om det finns någon hjälp. Det är då som vi kan finna på nya lösningar eller nya vägar.
Varje människa har sin väg att gå, tänk så många stigar vi trampar upp på denna jord. Undrar hur många som har gått vilse innan de funnit en ny livsväg?
Jag tror att det är själva meningen med vår livsvandring här på jorden. Att just finna sin egen väg på gott och ont.
Då blir vi alla behövande och hjälpande inför varandra.
Jag står inför ett vägval just nu och vet faktiskt inte vilken väg jag ska ta. Och...jag är feg som inte vågar bestämma mig, så jag väntar lite till för att se om "någon" kommer och hjälper mig.
Jag skriver till dig sen och berättar hur det går.
Kram kram.
Kära Kajsa!
Så klok du är..det är alltid bra att "känna" först om isen håller.
Kram på Dig!
åhh, vad fint du skrev, verkligen något jag tog åt mig av, nu förstår jag varför din dotter också skriver så bra.
Fånga dagen !
Tack Stina!
