AJ!!!
Det var en varm och ljuvlig fredagseftermiddag.
Solen sken, min man och jag låg på var sin solstol.
Men, helt plötsligt fick jag en sådan längtan efter att klippa ner pilträdets torra grenar.
Jag steg upp från min solstol och lät min man sova vidare i eftermiddagssolen
Hämtade en stege i garaget, den långa sekatören från boden och den lilla sekatören från mitt trädgårdhus.
Nu skulle det klippas!
Jag klättrade upp på stegen och började att klippa. Det kändes som om jag befann mig mitt i ett skatbo.
Torra, spretiga, hårda grenar över mitt huvud, ja, runt om mig och överallt.
Så jag sträckte mig hit och dit. Klippte och klippte. Såg mer och fler grenar som behövde klippas bort.
Till sist fick jag ställa mig högst upp på stegen för att nå.
Grenarna rasade ner över buskarna under mig. Jag tittade ner och såg en lång och grov avklippt stam som stod rakt upp ur jorden.
Tänkte i mitt stilla sinne att den såg farligt otäck ut, där den stack upp ur jorden som en spjutspets.
FIck helt plötsligt för mig att sluta klippa för att gå ner från stegen.
Det var då som det hände.
Stegen vickade och sjönk ner med ett av benen i jorden. Det blev obalans och så försvann stegen!
Jag försökte ta tag i en gren för att inte falla men grenen gick av och jag rasade handlöst rakt ner på ryggen över och i stegen.
Min sista tanke var " nu spetsas jag av den avklippta stammen ".
Mitt skrik väckte min sovande man som kom till sist.
Ja, resten kan Du tänka Dig.
Så fort det kan gå....
Med långa djupa blödande sår, skinnbitar som fläkts upp och med blåmärken över hela kroppen sitter jag här i dag, måndag med en kropp som värker överallt.
Men jag är så tacksam över att jag missade den långa spetsiga trädstammen med nångon millimeter!
Tror Du att du har en skyddsängel?
Jag vet att jag har !
Följ med...
Lite bättre i dag. Kläder på.
Blå himmel, blommande äppelträd, ja hela rubbet!
Men bäst är ändå koltrastens sång om morgonen och kvällarna.
Allt andas harmoni ute i naturen!
Men jag längtar till mina liljekonvaljer därhemma. De står i massor på sitt gamla ställe och väntar...
för visst är det så att barndomshemmets minnen blir starkare med åren?
Om man som jag har vuxit upp på samma gård förstås.
När jag själv fick familj flyttade jag hela tiden. Jag tyckte att det var befriande! Men barnen fick inte en fast punkt.
Då trodde jag inte så mycket på att det var så viktigt eftersom jag själv ansåg att jag " satt fast " på min hemgård.
Säkert är att ofriheten att kunna åka på semester tillsammans med mina föräldrar bidrog till denna känsla. Det var mycket förpliktelser på en gård förr, barnen räknades som en resurs. Visst har jag lärt mig väldigt mycket i o m detta, men visst längtade jag som alla andra barn efter upplevelser utanför byns gränser.
Nu bor jag långt i från min hembygds gränser och är ständigt där i mina tankar! Varje dag!
Jag ligger på gravkullen med blåsippor runt omkring mig,
jag går på stigen nere vid Ljungan och ser på vattnet som forsar,
jag sitter på Prästhusberget invid fornborgen och ser ut över sjön och dess byar,
jag hör korna råma,
jag plockar lite blåbär när jag går ned från berget,
slinker in i granskogen och går uppåt bland enar och klippor och plockar underbart gula kantareller,
jag vandrar stigen hem och stannar vid den gamla timrade logen och plockar de första brännnässlorna.
Där stannar jag och ser mitt gamla fädernehem som bebos av någon,
den gamla 1700tals förfallna ladugården som står och rister med alla gamla minnen av kor, kalvar, höns och grisar.
Brännäslorna slukar de gråa trasiga timmerväggarna och allt som fanns där inne är stulet av de som inte kan respektera något.
Den gamla smedjan är också förstörd, sönderslagen nedbruten av andras händer som hellre ser att man gör som man vill med andras egendomar.
Är det någon som kan förstå?
Sjuk!
Jag är en av alla dess som blir jättedålig p.g.a förkylningar. Detta pågår alltd under vårterminen.
Gissa om jag är less, minst sagt!
Som barn minns jag somrarna sittande påklädd i en fåtölj utomhus. Halsfluss, tror jag de sa att jag hade.
Det är som om mina depåer orkar fram till årsskiftet, därefter tar de slut.
Jag minns inte en enda vårtermin där jag inte varit helt frisk. Nu är mitt tålamod slut.
Jag besökte vårdcentralen i måndags och bad de göra en utredning för att kolla mitt immunförsvar.
Som svar fick jag veta att det har man inte tid till. Kanske först i augusi???
Vad skall man göra och hur skall man få hjälp?
Är kronprinsessan inte jämlik?
För mig är jämlikhet att själv få välja!!
Att Victoria väljer att hennes far skall följa henne fram till altaret visar på att hon är " jämlik nog " att stå för var hon själv tycker!
Varför skall kyrkans traditioner vara viktigare?
Varför skall kyrkans traditioner inte förändras?
Kommer så väl ihåg hur svårt det först var med kvinnliga präster och därefter att inte kunna viga homosexuella par.
Skulle Jesus varit här nu skulle han fråga oss alla vad som är det viktigaste?
Han gjorde det redan som barn i synagogan, han fortsatte när den s.k. äktenskapsbryterskan skulle stenas, hans reaktionära åsikter inom den då ansedda synen inom kyrkan fick honom korsfärst.
Detta tjafsande om att kyrkans åsikt om att man och kvinna skall gå fram samtidigt till altaret bevisar att det fortfarande brister i jämlikhet för människors frihet.
Kyrkans traditioner har hållit ett hårt grepp om mångas liv i generationer. Just för att kyrkan står stelbent gör att människor väljer att gå ur sin kyrka.
För mig är kristendomen kärlek under ansvar och därmed innefattas även den fria viljan.
Kristendomen för mig är definitivt inte fördömande!
Victoria har verkligen bevisat att hon är en jämlik kvinna som väljer att gifta sig med en man av folket. Hon gör alltså det som känns rätt för henne.
Jag beundrar henne för det! Hon är modig och stark!
Stöd henne i stället för att förstöra!
Hon har verkligen kämpat i nio långa år för sin kärlek och så skall kyrkan lägga sig i detta som om kyrkan skulle vara förespråkare av jämlikhet!!!!
Störst av allt är kärleken!
Gläds med henne det är hon värd!
Jag väljer Jesus kristendomslära!
Kyrkan för krig för sin egen sak!
Kronprinsessan skall välja själv!
Vade tycker ni!!
Gud gav oss en fri vilja.
Störst av allt är kärleken!
Varför lägger sig kyrkan i detta?
Kyrkan kan lika gärna gräva sig en egen grav.
Nu går jag ur kyrkan!!!
Kyrkan och kristendomen är inte samma sak. Vad hade Jesus sagt om detta?
Kristendomens budskap är en tillåtande kärlek med en fri vilja hos oss var och en.
Vad säger ni?
Mellan dröm och verklighet
Tiden kan stå stilla ibland.
En sekund av insikt kan få oss att förstå det vi har försökt att förstå under många år.
Ahaupplevelsen!
Varifrån kommer den klaraste av alla tankar?
Är det så att alla funderingar över situationer tillsist kopplar ihop ett svar inne i alla vrår i vår hjärna?
Det händer mycket i våra hjärnor om nätterna också.
I drömmens land.
Här följer ett exempel.
Jag såg filmen Avatar häromkvällen. Och vet ni vad? Jag kände igen mig!
Jag hade varit där i drömmarnas land, flera år tidigare. Det kändes häpnadsväckande att få se sin dröm på film!
Jag har aldrig varit med om det tidigare.
Planeterna, färgerna, människodjuren, kommunikationen,sambandet energi och natur.
Ibland undrar jag var man är någonstans när man drömmer
Gå och se filmen, den är underbar!
Nästa. Oslo!
Känslan att vara nära " de mina " fyller mig! Jag blir åter den jag en gång var. Nämligen bara mamma.
Närhet, kärlek, ansvar och " vad blir det för mat "minnen väller fram. Den tiden gick alldeles för fort.
Därför är det för mig så viktigt att nu förtiden riktigt kunna njuta av denna underbara känsla. Jag vet ju att tiden rusar fram i rasande fart.
Tänk om jag hade vetat vad som skulle hända mig i framtiden när jag den 26 mars 1966 låg med min förstfödde på min arm. Rusig av lycka över att ha den vackraste sonen i hela världen. Därefter har jag fått erfara den känslan två gånger till.
Alla jobbiga stunder minns jag, men de förbleknar med tiden. Den ljusa minnena blir bara ljusare.
Att vi alla skall skiljas åt en dag är en vetskap som människan själv får bära. En ofta svår och overklig insikt.
En tröst, är den kärlek vi får uppleva under tiden som vi vandrar här.
Ge och Du skall få!
Är det så? I så fall gäller det att ge utav bara sjutton, utan att vänta på att få. Då kan vi förvänta oss något stort!
Utomhus är det nu rena paradiset. Fåglar, blommor, buskar och träd tävlar om att fånga min uppmärksamhet varje dag!
Vid närmare eftertanke var det kanske " be så skall du få ".
HUr som helst, ge en kram till någon i dag, det skall jag göra.
Det ÄR ju sommar i Malmö!
Det var väl det jag tyckte!
Här har jag gått omkring och inte fattat att det är sommaren som kommit.
Som norrlänning är det lite svårt att förstå att det är sommar redan i slutet på april, men så är det enligt enligt de meterologiska reglerna.
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag får uppleva detta i slutet av mitt liv.
Det hjälper mig säker att bli några år äldre, hoppas jag!
Nu skall jag snart i väg på min easy line träning!
Ha en bra dag!
www.lakdinsorg.se
Naturen ger......
Fick ett mail från barnbarnen i Sundsvall.
De sitter tillsammans i sina pyjamaser. Sjuåringen läser godnattsaga för sin lillebror!
Jag blir så glad när jag får små hälsningar, det värmer mitt hjärta! Jag känner att jag alla fall inte är bortglömd. Hoppas att de sover gott nu! Puss, puss!
Varje kväll läser jag mina böner för mina barn och barnbarn, den stunden är de mig mentalt väldigt nära.
Ett slags möte som betyder mycket.
De framträder var och så tydligt för mig i min inre bild just då.
Det är mitt sätt att säga godnatt till mina kära och att be om välsignelse för de alla. En mamma är jag för alltid, likaså farmor och mormor.
Denna dagen har jag planterat mina solrosor i större krukor.
Jag tänkte att barnbarnen skulle få var sin solros att sköta om. Jag tar med mig ett par nu när jag och min man reser till Oslo framöver. Jag vet att treåringen, snart fyra kommer att gilla detta, men är lite tveksam till hur ettåringen uppfattar det hela. Tror nog att det blir storebror som får sköta om hennes också.
För övrigt så är det gult av forsythia som blommar överallt.
Det är gult och grönt som speglar min själ när jag promenerar häromkring med inslag av rosa körsbärsträd och magnolia. Helt underbart.
Jag njuter av mina promenader. Jag blir så lycklig!
Läste förresten att det här i Alnarp finns en rehabiliteringsträdgård för sjukskrivna.
Visst är det så att naturen läker oss människor, konstigt vore det annars!
Se upp mot himlen, slut dina ögon coh känn energin! Ta emot livskraften som pulserar omkring dig.
Jag önskar dig en god natt!
GRÖNT ÄR SKÖNT!
Ute är allting så underbart grönt!!!
Ögonen har inte riktigt vant sig ännu vid detta underbara! Och alla dessa blommor!
Jag upphör aldrig att förvånas över våren härnere i Skåne! För mig känns det som sommaren redan är här!
Ute i Lagunen där vi har båten har vi en milsvid horisont att blicka ut i. Båtarna stävar ut och in i hamnen.
Det är så härligt att möta våra båtgrannar på piren.
Alla har förväntan i blicken. " Det lyser om oss alla bland tampar och segel.
Fisket av horngädda är i full gång på klipporna.
I parkerna har filtarna lagts ut och det är många vita kroppar som latar sig i solen.
Och återigen blommar de vita tulpanerna som en lång, vid fors i Kungsparken. Helt vidunderligt vackert!
Dörrarna är öppna och grilldoften varvas med fågelsången.
Apropå sång, så har jag idag varit hos min sångpedagog Ellinor Fryklund. Det är så fantastiskt roligt att komma till henne! Jag älskar att sjunga, det ger mig sån energi.Det behövs inga lyckopiller, det räcker med att ta ton. Så imorgon är det körövning igen, härligt.
Hemma i mitt föräldrahem sjöng min mamma alltid i köket, så trevligt det var! Hon sjöng väldigt bra.
Min morfar var också en duktig sångare, på pappas sida var de också mycket musikaliska. Jag hoppas och tror att även mina barnbarn har ärvt denna ådra.
Låt sången bära Dig!
Sorgligt.
Jag har inte fått en enda kommentar angående mitt senaste inlägg!
Jag undrar varför?
