liveteftersextio

Yes, så är det!!! Jag kunde ju få in bilderna till sist.
Utan hjälp dessutom.
Det behövdes bara lugn och ro för att koncentrationen skulle infinna sig.

Nu är det semesterdags, vi skall ut och segla.

Upp mot Göteborg för att träffa Josefines familj.
Hon, Ella och jag skall på Mammablogggalan. Jag skall vara barnvakt till Ella.
Elian och pappa skall sova i båten med Ingemar. Hoppas att Elian tycker att det skall bli kul.
Han pratar ofta om båten, så han minns kanske seglingen förra sommaren.

Därefter seglar vi ner till Ven för att träffa  alla mina barn och barnbarn.
Vi skall vara tillsammans tre härliga dagar på Ven. Hoppas vädret är härligt!

Jag önskar er alla en glad och vilsam sommar!

Kanske blir det bilder från Mammabloggalan den 4- 5 juli.?
Kram till dess!

Efter en underbar vecka med Alice vinkar vi av henne på Sturup den 19 april.

23 maj 2209 i Svenska kyrkan oslo.

Josefine framför sin gamla skola

lek

Kusinerna

Ella känner på sin kusin

Manne går ut 6 års på Allsta skola

Isak älskad!

Isak fick en dator av mig som Martin fixar med.

Sedan blev det god mat hemma i Allsta.

Mina älsklingar i GA-kyrkan.

I kyrkan

Nu har han slutat grundskolan...

Här sitter gänget.

Här är det bråttom till GA-kyrkan

I dag fyller min dotterdotter 8 år! Det är midsommardagen2009.

När jag föddes var det på midsommardagen, men inte detta datum.

På den tiden var midsommar alltid på samma dag, nämligen på Johannes Döparens Dag... De flesta  släktingar var lediga och kunde komma hem till oss för att fira min fördelsedag.
Det kändes extra festligt eftersom det var nystädat och björkar prydde entrén. Syrener var inplockade och prydde köksbordet.
Vilken härlig känsla!

Annat blev det sedan när min födelsedag inträffade på en vanlig vardag.
Jag var helt oförberedd på detta. Ingenting var sig likt hemma.
Mamma stod ute vid järngrytan och kokade vittvätten...inga björkar, inga släktingar..vad hade hänt?

Jag sprang runt till mina kamrater och berättade att det var min födelsedag.

Helt plötsligt förstod mamma var som var på gång så hon skickade mig till affären på byn för att köpa kakor.

Barnen kom inramlande med var sin 1krona. Det blev väl ett litet saftkalas ändå,  menjag var så besviken över att det inte var  som förr.
Mamma var besviken för att hon fick avbryta sitt tvättande.

Jag glömmer aldrig den födelsedagen!
Jag sprang till kiosken och köpte 50öres jordgubbsglassar för de kronor jag fått i present. Barnen blev visst kvar hemma tror jag.
Hur som helst hittade min älskade mormor mig vid kiosken.
Då hade jag redan ätit många glassar för de pengar jag fått.
Mormor var arg på mig för att jag rymt från de inbjudna gästerna.

I dag finns varken affär eller kiosk på byn. Men det finns flera bilar på varje gård.


Visst kan man sakna sin barndom. Den kommer aldrig igen.
När jag idag tänker på min lilla ALice som fyller år så har hon en helt annan barndomssaga.
Hon har det så fint hemma med kattor, hästar, höns och liten hund.
Mormor känner sig nöjd och tacksam.
Ingemar och jag ringde och sjöng för henne i morse. Prsenterna fick hon öppna förra veckan när jag var där.

Vår  midsommar i år var hos min svärfar som är 94 år. Han bor i ett eget hus i VÄstra KArup, Båstad. Sköter allting själv. Kör bil, klipper sin stora tomt. Lagar sin mat, städar, saftar m.m. Han kör sin bil för att simma sina 400meter i bassäng.
Han visade oss i går sitt gymnastikprogram för att träna sin balans. Hans minne är bättre än de flestas.
Han målar tavlor som han ställt ut till försäljning, syr sina kläder.
Ja, låter det inte fantastiskt?
Han lever ett rikt och intressant liv, han har varit änkeman i 15 år.

Han om någon ,har mycket att berätta!!!!
Jag sitter och lyssnar på hans livs berättelser varje gång vi träffas.
Tänk ,om ändå något TV-program kunde göras om honom!!
Många skulle häpna!
Jag tror att det skulle vara mer intressant  att se och lyssna på honom, än alla dessa konstgjorda såpor som sänds i  TV.!!
Vi behöver sådana program, eller hur?

För att kunna navigera framgångsrikt i livet så behöver vi  även  se bakåt. Finna rötter och sammanhang i vår livskedja. För det är ju så att alla vi skall genomgå alla stadier av insikter, förr eller senare.

Väl hemma i MAlmö! Ja, egentligen är det hemma i SUndsvall också...
Så underbart att träffa alla mina barn och barnbarn. Elian saknades jättemycket förstås men han var kvar hos pappa i Oslo.
Skolavslutningar är alltid mycket speciella. För mig känns det extra mycket att ha två barnbarn i samma skola.
I den skolan har min farfar, min  pappa och hans syskon, jag och josefine också gått. Generation efter generation fyller bänkarna.
Nostalgin flödar inom mig. Tårarna trillar såklart när alla minnen väcks till liv och när perspektivets fönster öppnas!!

I år var det magdans på avslutningen!! Jovisst!! Ungarna får fritt utrymme för sina förmågor.
Det är härligt att se.
Annat var det på min tid.

Mitt äldsta barnbarn gick ur grundskolan och skall flytta till hösten för att gå på Riksidrottsförbundets snowboardgymnasium. Det är inte utan att mormor tycker att det är lite tidigt att flytta hemifrån...

Det är en stor lycka att vara med de sina!!!
Att åka vespa med sin son, är lycka.
Att gå med hästarna i hästhagen och plocka liljekonvaljer hos min dotter, är lycka.
Att läsa godnatt saga för min dotterdotter, är lycka.
Att trösta en liten sonson som gråter för att tiden framför dataspelet inte är längre ,är lycka.
Att se min fyraårige sonson skriva mitt namn ,är lycka.
Att få en nyp i näsan av min yngsta lila dotterdotter ,är lycka. 
Att få massera min femtonårige dottersons fötter, är lycka.

Jag är så tacksam!!!

Så är det resdags igen!

Nu bär det av till Sundsvall eftersom min dotterson går ut grundskolan. Plus att min dotterdotter går ut första klass samt att min sonson går ut sexårs.

För mig är det viktigt att dela dessa dagar med de mina.

Väskan är packad och klar.

Eftersom jag även längtar till logen skall jag också gå dit! Jippi!!
Dessutom hoppas jag kunna gå över de marker som skall röjas.
Ett besök hos lantmätaren kanske hinns med också.

Den här tiden är  det väldigt vackert hemomkring...jag skall även få träffa min dotters hästföl för första gången.

När jag var liten var hästar även min passion. Jag längtade otroligt mycket på att mitt första föl och enda föl skulle födas.
Den längtan utbyttes i sorg.

Vi firade sista april hemma på gräsmattan med raketer som sköts utanför stallfönstret. Det blev för mycket för hästen som blev rädd för raketer och bomber.
Hästen försökte komma sig fri och sträckte sig troligtvis så illa att fölet föddes dödfött.
Det var en stor tragedi för mig.

Det lilla fölet låg i stallet. Det såg ut som det levde. Så när pappa tog det för att begrava det slets mitt hjärta itu.
Ja det var ett minne av sorg på vår bondgård.

Jag minns inte att jag fick någon tröst, det kanske jag fick. Men på den tiden skulle man inte gråta.
Som regel gick jag till skogen för att finna tröst. I ensamheten kom så kraften tillbaka.
Jag tror jag var 8-10 år när detta hände.

Så nu skall jag äntligen få klappa det lilla fölet på mulen. Bättre sent än aldrig.

Vid min ålder har man många minnen att ösa  ur och relatera till, både bra och mindre bra.
Det är en fantastisk känsla att ha sina barn och barnbarn som växer upp som små svampar. Jag tänker ofta på vad de i sin tur kommer att uppleva i sina liv.
Det jag önskar mest är att de får vara friska. Det är en stor gåva att vara tacksam över.

Min svärdotter upplever nu en svår tid eftersom hennes bästa vännina fått aggresiv bröstcancer. Extra svårt är det för henne eftersom hennes lillasyster dog endast 5 år gammal p.g.a cancer.

I bland kommer det många svåra stunder samtidigt, sånt är livet! Men viktigt är då att familjen finns. Jag tycker att familjen absolut är det viktigaste som finns. Vi skall vara rädda om den. Jobba för att sammanhållning och förståelse för varandra utvecklas och stärks!

Nu skall jag ta emot min man som kommit hem från sitt jobb. Han får ledigt från mig några dagar framöver nu..
Han och jag jobbar på vår relation varje dag.
Ett måste ,med två gamlingar med många ovanor, eller hur?

Sköt om er och må så gott!

Vad är en vänskap? Kan den förklaras?

Den bara finns där!

Att ha en vän som lyssnar, stöttar, förstår och hjälper mig att reda ut oroliga tankar är en stor gåva.

Hon har funnits för mig i många, många år!


Det är en rikedom att möta en godhjärtad människa, för det är hon.

För många år sedan möttes vi, det var hon som kände att hon gärna ville lära känna mig.

Vilken tur jag hade.

Hos henne har jag ofta funnit på råd.

Hos henne har jag ofta funnit kraft för att orka vidare.

Tack universum för att hon finns! Jag unnar henne allt gott i världen.

Hon bär ett stort ljus inom sig. Den goda energin hon har, är gudomlig.

Jag känner stor tacksamhet att hon vill vara min vän.

Tack!

Längtan!

I dag längtar jag oerhört mycket.

Jag längtar hem till mina marker.

Till den åldriga timmerlogen som med sina 200 år sett familjens ättlingar i olika sammanhang.

När jag var liten minns jag tröskverkets dån och hur det yrde från säden som tröskades.

Jag minns också när mina föräldrar hade städat och pyntat den med björkris.
Byggt en bar och bjudit in till logdans.
En telefon hade installerats mellan logen och boningshuset.

Som barn fick  jag se alla inbjudna  i sina fina klänningar från sovrumsfönstret. Så spännande det var.

Vilken atmosfär som skapades!

Det var färgglada  lampor och dans, skratt och glädje.

Det tog lång tid innan jag somnade den kvällen.

I dag är logen gammal och trött . Den innehåller en massa saker som sparats från tider från förr.....uff!

En dag som denna skulle jag ha velat vara hemma på min loge. Gått in och inventerat vad som skall sparas och vad skall bort.

En dag som denna skulle jag vilja att någon röjt undan lite sly runt den...men, nej.

En dag som denna skulle jag velat ha någon nära och kär med mig i skogen för att diskutera röjningen som skall göras...men,nej.

En dag som denna kan jag bara skriva ner mina tankar.
Längta!
Minnas!
Hoppas!

Och känner mig lika gammal och trött som logen. Det är tungt att bära på gamla minnen.

Att längta är som sagt tudelat!