Nu skall det tränas!

Det har tagit lite tid att landa efter begravningen, min man och jag har varit rätt hängiga p.g.a. detta.
 
Nu ser han på fotboll och monterar ihop min träningsmaskin som jag köpte.
Visst känns det bra när våra män fixar?

Jag har bestämt att nu blir det soppor till middag hädanefter. Lunch äts ju ute.
Vi som de flesta tycker att det går lättare att lägga på sig de extra kilona nuförtiden. Därför soppa!
Få se hur länge det funkar.
Det blir potatis och purjolökssoppa i morgon.
Så skall här tränas utan att leder belastas.
Med hälsporre, hallusvalgus och förslitningar är det inte så kul när det gör ont.
Jag har köpt en spikmatta också efter ett tips från en som satt bredvid mig på tåget upp till Sundsvall.
Han lät mig prova under resans gång och mina kalla fötter blev jättevarma.

Rätt som det är så längtar jag så otroligt mycket efter mina barnbarn. Efter deras skratt, rörelser, bus och samtal.
Mitt äldsta barnbarn har blir snart 15 år. Är i målbrottet men ändå min goa....ja ni förstår. Hoppas att vi alltid har kvar våra stunder när jag får massera hans fötter!

Nu är det sovdags och jag hoppas att mitt kamerabatteri snart hittas så jag kan sätta in lite färska bilder.

God Natt!

Musiken och kärleken

Ännu en ljuvlig höstdag!k
I dag har vi varit i Lund och lyssnat på körsång. Min man och jag sjunger i kör. Vår f.d. dirigent hade startat en ny kör med endast kvinnor.
Det var suveränt! Vilken körklang! Körens namn är Vox Feminea, dirigent är Pernilla Södergren.

Gästartist var bl.a annat Thomas Wiehe. Hans texter var såå målande. Även musiken.
 
Speciellt " Passionernas hav" som handlade om ett äldre par som gått igenom livets alla faser tillsammans och ändå hållit ihop och hittat tillbaka till varandra och passionen...den var stark!

Det är nog allas våra förhoppningar att kunna hålla samman ett helt liv med en och samma.

Kärleken har så många färger på sin palett, det är så lätt att blanda så färgen blir smutsig.

Jag har sjungit i kör sedan jag var ung och det är en underbar känsla. Alls som sjunger i kör vet det.
Musiken spelar en viktig roll i vårt känsloliv, vi blir påverkade och berörda.

Häromdagen var jag i en butik och tänk där spelades klassik pianomusik!
Äntligen, tänkte jag. Vågar de nu satsa på annt än detta dunka, dunka som gör att man bara vill gå ut från butiken.

Hoppas att fler butiker inser detta.

Stressa hellre ner än upp! Då har vi chans att göra ett bättre val vid ett ev. köp, eller hur?

Men, säger ni yngre: Då skall du inte gå in i sådana butiker! Då är DU för gammal!
Men, säger jag: Ofta finns det små barn i vagnarna! Deras öron är mycket känsliga och även deras sinnen!

Det finns ljuvliga toner att lyssna till i naturen! Havet, vinden, lövprassel, regnet m.m.
Och en underbar sång som kören sjöng idag som heter " Låt människan " som sjöngs så underbart att tårarna trillade nerför mina kinder.

Ta din kära vid handen och känn. Vad säger den Dig?
 








Bort eller hem?


Tro

En underbart vacker höstdag idag, varmt och skönt!
Vi har varit på begravning idag....en trötthetskänsla infinner sig efteråt....
Jag åker därifrån med ännu ett minne. Ett minne av en person som jag alltid kommer att bära inom mig.
Det blir plötsligt så tomt!

Mitt första minne av begravning var när min farmor begravdes. Jag var då 17 år.
Hon var med i pingstkyrkan och hon sa alltid, Gud  välsigne Dig, innan jag gick därifrån.

Då förstod jag inte meningen. I dag gör jag det.


Jag har alltid läst godnattbön för barnen när de var små.

I dag gör jag det för mina barnbarn.

Min dotterdotter säger, Momma, kan du inte läsa den där bönen.


Vi har detta tillsammans mina barnbarn och jag. Jag är tacksam att föräldrarna tillåter det.


Det är också ett sätt att skapa en närhet, ett slags tillit till att det finns något som alltid hjälper, tots allt.
Ett lugn och tillförsikt, förhoppningsvis.

De små är så nära livets osynliga kunskap. De har såå mycket som de inte kan berätta med ord för oss vuxna.
Den visdom som de bär med sig är Gudomlig.
Jag vill att de skall veta att jag ser det.
Jag försöker....så gott jag förmår.... för jag vet att det sätter sina spår...

För många är detta trams, det vet jag. Men jag har min dröm och den drömmer jag här på jorden. Livet blir vackert och meningssfullt!
Allt som sker får i.o.m. detta en större mening.

Känn hur hösten doftar jord!!












Tanke

Jag sitter här och tänker på hur det var förr...

När jag var barn fick jag inte säga Du till äldre som jag inte kände.

Jag neg om jag träffade en äldre person.

När jag åkte buss och det kom in en äldre person i en fullsatt buss så steg jag upp och lämnade plats till den äldre personen.

I dag räknas jag ju till den kategorin " äldre ".

Över 60 år har jag en kropp som " känns ".
Mina väninnor och jag pratar ofta om detta overkliga fenomen. Just att gå omkring med en kropp som värker.
 
Vi sätter på oss facet och gör oss så attraktiva som möjligt. Men naturen gör sitt och vi vårt. Vi kämpar på!

Jag känner mig inte gammal trots att kroppen gör sig påmind.

Jag kan känna mig riktigt attraktiv vissa dagar, ändå.

Hudvården har fått en annan innebörd än tidigare. Jag ser mig i spegeln mer kritiskt idag. Förr var spegelbilden så självklar. Nu behövs det smink!

När jag var ung solade jag med aluminiumfolie under hakan och Nivea i ansiktet. Allt för bli brun!!
I dag får jag betala priset för det.
Solkräm med hög faktor hade inte varit fel!

En tanke slår mig: Tänk om någon helt plötsligt skulle  säga Ni till mig, eller stiga upp för mig  på en fullastad buss, ( ja det vore ju bra i och för sig  ) eller niga inför mig!!!!

Hur skulle jag då reagera eller känna mig?

SOM EN TANT, troligtvis!

En sommardag på Tunö,Danmark.

En dag i somras på Tunö,DanmarkE

Fel igen!

Jag kan inte det här med bilder ännu. Sorry!
Hoppas jag får hjälp per telefon i morgon av my blogging girl!
Det är svårare att lära sig nu för tiden märker jag.

När jag gick i skolan så lärde jag mig psalmerna utantill på en gång, vers efter vers.
Men nu är det andra " bullar "!
Shit!



  

Vem kan det vara?

Jo, ett av mina barnbarn som har en bloggande mor...

Härliga söndag!

I morse vaknade vi upp till strålande sol! En riktig sommardag där grannen tog sig ett morgondopp.
Fiskarna kom in med sina nät.

Jag fick som vanligt sätta mig till en härlig frukost.

Vi seglade från Hornbaek med sol och vind. Havet glittrade och vi njöt av att ha denna förmånen att kunna njuta av sensommardagar.
Nu har vi kommit hem till vår hamn, potatisen kokar...

Inte hade jag trott att jag skulle få ett sådant härligt liv efter sextio!!
Jag som äntligen hade fått det så bra i mitt liv.

Men så kom det sig att min väninna sen 44 år ville att jag skulle komma ner till henne i Skåne.
Hon ville visa mig ön VEN.
 Vi hade en härlig dag och hon ville sist av allt visa min St Ibbs kyrka.
Där förändrades mitt liv, för på kyrkgården stod en man som i dag är min.
Vi kände båda att vi mötte vårt öde. På den vägen är det.
Tänk vad livet kan ändras fort!

Lev och njut och ta tillvara på varenda minut!













Segling

Tänk vilket härligt liv jag har fått sen jag träffade min man!
I fredags kom han hem vid lunch, sen var det bara att packa oss  iväg till båten.

Vi seglade på ett stilla vatten upp i Öresund till goda vänner i Råå.
Vi bjöd dem på en liten förrätt och en matig sallad plus vin.
Inger som har LIlla Sjöboden I Råå och hennes man Bosse brukar segla med oss. De hade också med Bosses pappa Helge, nästan 90 år.
Han berättade för oss om hur han hade det under andra världskriget  ombord på en pansarkryssare vid namn Gustaf den femte. Det var 600 basättningsmän på båten. Vilken historia att f¨å lyssna till !

Idag har vi saglat vidare till Humlebaek för att gå på Louisiana museet. Jag säger bara. VILKET FANTASTISKT MUSEUM!

Husen, parkerna, utsikten var i sig otroligt. Allt var så arkitekttoniskt utsökt med finess.


Jag har gått utomhus i en liten kofta i dag utan att frysa. Vi såg t.o.m. en som åkte vattenskidor och det var rätt många segelbåtar också.


Vår kärleksö Ven med St Ibbs kyrka syntes från Louisianas utomhuscafe. Det var där vi gifte oss.


Nu har vi tänt ljusen i båten, TVn är på. Det är dags att mysa in kvällen .


Min man sa just hej till en kollega som kom och tittade in.Han hade varit ute och lagt ålrev.


Det bästa är att känna sig älskad av


Utkast: Nu har ...

Nu har jag varit förkyld sedan i söndags. Det tar alltid såå lång tid innan jag får orken tillbaka. Har sista åren ätir penicillin vid varje förkylning. Jag laddade upp med avsvällande och näsdroppar direkt för jag har lätt för att få bihåleinflammation.
Men har fortfarande kvar huvudet i en säck!

Nog om detta!

Hörde i radio o. Tv om att plasten i nappflaskor är skadlig om man sätter in dem i micron när vällingen lagas.
Tänk, det har jag haft  " på känn ".! Intuitionen fungerar... det gäller att lyssna inåt. 

Jag hörde också att Alvedon  som ges till små barn under ett år, kan ge eksem , diabetes och astma vid 5-6 års ålder, om det används ofta under barnets första år.

Min fundering blir således följande.
Min dotter som är gravid måste p.g.a. smärta äta Alvedon. Jag undrar om det går över till fostret och möjliggör t.ex sjukdom.
Har någon hört eller läst om detta så var snäll och svara mig! 

"vi som"

Så har jag varit barnvakt i Sundsvall... Varje gång jag kommer dit är det ju hemma. Där finns ju alla mina rötter.

Djupa rötter sedan många generationer tillbaka.
 
Jag kommer från en gammal bonde släkt. Vär släkthistoria är en del av mig. De gamla förfäder som jag aldrig träffat finns inom mig genom skrivelser och berättelser om dem. Några finns på gamla fotografier.

Vi hade en släktgård på min farmors sida,
En gård där hon bodde som barn.Jag minns att jag har minnen därifrån från femtiotalet.

På  den gården samlades  släktingar från när och fjärran på somrarna för att sköta trädgård och de hus som tillhörde gården.

Vi hade släktingar från Amerika som kom och visade sitt liv på diabilder.
Vilken sagovärld de levde i.!

Två bilar framför husen!!
Nylonstrumpor, hinkar av plast m.m.!

Vem kunde tro att detta skulle vi i Sverige också leva med.

Vi  som körde med häst och vagn, eldade med koks och ved.
Vi som gick med kliande yllestrumpor på vintrarna.
Vi som endast hade varmt i ett av alla rum, nämligen köket.
Vi som smörade våra hårda smörgåsar på baksidan för att det inte skulle"  gå åt så mycket  " av smöret.
Vi barn som hade som daglig uppgift att gå till vedboden för att hämta in veden, gå till grisarna med grismaten osv.
Vi som barn som fick med oss ransoneringskuponger till affären när vi skulle handla kaffe( de var bruna ) och socker ( de var gröna ).
Vi som var barn födda under andra världskrigets sista skälvande tid.
Vi som var rädda för " ryssen " som kunde komma.
Vi som minns att våra hästar hade inkallningsplikt.

Ja det är vi som nu ser våra barnbarns värld.
Vi som ser på den med våra ögon.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om oss skulle heta just " VI SOM ".
Skulle det vara intressant att läsa tro?

Jag undrar ofta om ungdomarna idag skulle tycka.
Finns det överhuvudtaget någon som är intresserade av oss som växte upp då tro?
Vi som blev så in i bomben självständiga och frigjorda.
Nej nu är det bäst att bromsa känner jag.

Se dig omkring med egna ögon!


Utkast: Just nu ...

Just nu sitter jag på Sundsvalls järnvägscafe. Har ätit ärtsoppa och pannkaka.
Steg upp kl.sex i morse, min man gjorde som vanligt frukosten. Han är så go!

Tog flygbussen ut till Sturup för att därefter flyga till Arlanda Central.
Har sedan åkt tåg till Sundsvall för att vara barnvakt till två älsklingar. Nämligen mina två barnbarn snart fyra och sex år.
Båda killar. Min äldsta dotter skall hämta och skjutsa mig till ort och ställe.
Pojkarnas föräldrar är nämligen på en tripp till Frankrike.

Jag har köpt tidningen M magsin!! Vilken bra tidningen för oss  lite äldre!! Den tidningen skall jag fortsättningsvis köpa!!
Det var reportage om att träffas på äldre dagar. Där passar ju min man och jag bra in!!
Men nu skall jag bara vara farmor några dagar framöver. 
Visst ja, det är kallt här! Men # småisarna # kommer att värma mig så klart!

Huvudsa

Drömma...



Den sanna drömmen

Som du förstår har jag inte riktigt " grepp " om detta ännu.
Bilderna kommer lite hipp som happ.

Jag vill ta upp ämnet " Drömma ".

Dröm din dröm så den blir verklighet.
Lev ditt  liv så att det blir som en dröm.

Ja, det var ett par rader från mitt tal till min dotter när hon gifte sig.
Varför tar jag upp dett?
Jo, därför att livets alla måsten "tar för sig" utan att vi ens är medvetna om att vi styrs av dem.

När jag växte upp på 40talet var det på en bondgård. En riktig bondgård! Ingen fabrik med djur som det är i dag.
I dag ser jag likheter med instängda dagisbarn och instängda djur i burar.

Jag fick springa omkring till vem jag ville på dagarna. Utan låsta grindar!!
Jag fick upptäcka livet på egen hand. Hundar, ungar, höns och  fick vara ute tillsammans med kattorna.
Hästar, kor och grisar betade bakom elstängslet.

et var väl elstängslet som var det " farliga " på den tiden eftersom man fick en stöt om man inte var nog försiktig när man kröp under det.

Jag blir sorgsen på något vis av att allt är inrutat och instängt. Låst!
Vi låste aldrig omkring oss!

Hur blir man som barn av att växa upp i dag? Det är en fråga som jag ofta ställer mig.

Jag drömmer om att friheten skall komma tillbaka till oss. Den vardagliga friheten!!

Se in i ditt hjärtas röst!
 

Vår båt.


Glöm inte bort!

Ja,så är ännu en dag till för att vi skall lära oss någonting...förhoppningsvis!

Vi har fått två dödsbud den senaste veckan!!
Varav  en av min mans närmaste vän.
De hade talat med varndra på telefon mitt på dagen, min man hade lovat att komma och hälsa på.
När han kom hade hans vän just avlidit (Vännen blev dagen innan inlagd på sjukhus.)

Så fort kan en kär gammal kompis bli tyst. De pratade med varandra varje dag i telefonen.
Min man kom hem med tårar i ögonen. Hans sorg är djup det märker jag.

Vi bestämmer och planerar nästan varje minut av våra dagar. Det är alltid så mycket som vi skall göra.
Tror att allting alltid skall vara som alltid, varje dag.

Men vid min ålder har jag lärt mig att " justnustunden" är den viktigaste.

Just nu tänker jag på alla mina älskade barn och barnbarn. Att de får vara friska och harmoniska i sina respektive liv. Jag ber för de alla varje kväll. Det hjälper mig att släppa alla oroliga tankar. Att låta " försynen " ta hand om allt. För visst kommer det svarta dagar för oss alla.

Det enda jag kan göra är att älska, glömma och förlåta. Om och om igen!!!
Det hjälper mig att komma in i kärlekens goda hjärta igen. Då ser jag allt det fina som jag får varje dag från " de mina "!!!

Min man och jag träffades på en kyrkogård, märkligt... eller hur!! Se´n den dagen är mitt liv en underbar resa!!

Glöm  inte bort att förlåta!
Tacka för en ny dag i ditt liv!



Äntligen

Aldrig trodde jag att jag skulle stå här på stranden! Men så blev det, tack och lov!
Ett förändringsarbete är en låång process som kan ta flera år att gå igenom.
För mig blev det ett måste annars hade jag gått under.
Det hände mig väldigt mycket under några svåra år.
Förluster i livet.
Att ändra min inriktning i livet efter allt elände blev en överlevnadsstrategi.
På min 60 årsdag önskade mina underbara vänner att jag skulle börja att leva och njuta!!
Lite förvånad tog jag emot alla deras goda råd.
Lite fundersam var jag över varför samtliga hade uppfattningen om att jag måste börja med det.
I dag förstår jag dem!!
Jag överlevde utan att ta tag i livet!
Nu har jag ändrat allt i mitt liv!
Jag mår fantastiskt i mitt nya liv.
Jag lever!!



Hawaii


Segling och äppelplockning

Så har denna helgen i september givit mig ännu ett underbart minne!
Att umgår med vänner på ett otvunget och kravlöst vis känns befriande.
Vi är några av den s.k. äldre generationen som har seglat till Köpenhamn i var våra båtar.
Man hinner tänka mycket under seglatstiden.
Min man och jag träffades för 3 år sedan och vi önskar oss många härliga år tillsammans, men så inträffar dödsfall på nära håll, så blir det lätt diskussion i den andan.
Att segla innebär en fantastisk möjlighet att samtala. Bara två!
Vi " pratar mycket barn ".
Minnen, minnen, minnen!!
Vi planerar  att vara friska våra framtida år för att kunna vara tillsammans med alla barnen och barnbarnen.
Idag har vi plockat äpplen och päron hos min mans dotter i hennes underbara trädgård! Mums!
Då minns jag såklart när min prinsessa satt i äppelträdet med " finkläder på".
Jag kommer också ihåg när min äldste son plockade äpplen i klädd sin Emilkeps hemma hos sin mormor i samma ålder. Buus!

Söndagkväll i september 2008


Se livet!


Fundering på fredag

Oj, oj, så många kommentarer. Så glad jag blir! Men jag vet inte hur jag skall svara....
Skall fråga min dotter när hon slutat sitt arbete!
Så är det att inte ha vuxit upp i cyberrymden...det är barnen som får slita med mig ang. den världen.
Jag är sååå tacksam att jag har dem. Vad vore jag annars?
En trög egoistisk gammal kärring som inte har inblick i den " nya världen " ?
Det är intte lätt att hänga med, förändringar kostar alltid på.
 
Jag undrar vad som skall komma senare i framtiden. Vad skall nutidens småbarn lära sina föräldrar?

Jag såg ett inslag idag om en träningsmaskin på TV och blev så inspirerad av den att jag ringde in och köpte den!
Har länge tänkt att jag måste röra på mig men värken i fötter och knän har hindrat mig.
Denna naskin verkan helt suberb för att förhindra belastningsskador.
So what, nu skall jag träna hemma framför Dr Phil!!!!
Hade jag tänkt, hm...
Undrar hur min älskade kommer att reagera på detta.
Han är en träningsfanatiker, har gjort en s.k. svensk klassiker!!

I dag skall jag laga lasagne till oss och några seglingskompisar, vi skall äta tillsammans i klubbhuset i kväll för i morgon blir det sista seglingen i år.
Vi seglar till Köpenhamn hela gänget!

Solen skiner och jag skall nu ut i parken för att njuta dagen.

Se in i din väns ögon så ser du livets storhet!

Morgontankar

Det är lite nytt det här för mig... men samtidigt rätt bra att skriva ner lite av sina tankar så där i förbifarten.
Min man arbetar fortfarande så jag går rätt ofta och pratar med mig själv om dagarna.
Detta är i stället för min man. Ha ha...

Solen skiner idag, sommarblommorna på balkongen har vissnat, sista seglingen med vår båt blir till helgen.
Därefter startar det så kallade schemat inför vintern.
Inga långa sköna overksamma dagar....

Nu är det dags för frissan, kanske slingor.
Kören startar upp m.m.

Vi har haft den mest underbara helgen som varit.
Min yngsta dotter gifte sig!!!
Oj så vackert och underbart!
Det känns i mitt hjärta så starkt.
Ju äldre jag blir desto mer djupnar mina känslor inför livet och dess storhet.

Nu skall jah hasta iväg till röntgen, mina knän och fötter värker nämligen.
Den " fantastiska " kvinnliga läkaren sa att: " så här är det "!!!!!
Och så visade hon mig hur krokigt hon gick på mornarna!!!
Skall det vara så?
Kan jag acceptera det?
Nej!
Jag har köpt Artrox nu. Hoppas det hjälper...!

Se solen inom vara och en!

jag

hemma i min härliga sommarklänning

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0