liveteftersextio

Gokväll!

Jag har sett Dr.Phil i kväll. Det handlade om otrohet. Om att förneka sin otrohet. Tänk så många tragedier det orsakar!
Om man läser vissa frågespalter så sägs det att det kan vara bra med otrohet för att få "igång" ett äktenskap som blivit slentrian.
Har Du någon åsikt om detta?

Jag anser att INNERLIGHET är lösningen.

Om den finns, så tror jag inte att någon kan tränga sig emellan.
Att vara innerlig kräver att man är sann mot sig själv, det är vår strävan i livet anser jag.
Men lättare sagt än gjort.
Det krävs engagemang inåt för att finna det.
I dag är det så mycket möjligheter för det ytliga i tillvaron. Det bländar oss hela tiden!
Så mycket som vi vill ha!

Helst vill jag ha närhet, kärlek och hälsa för alla mina kära i familjen!
Goda energier!

Nu är denna dagen slut och jag kan lägga mig på kudden och känna tacksamhet över att livet är gott mot mig!
Tack för idag!
Ha det!

Vi har besök ev en ljuvlig kärleksfull liten man som kramas oah ger pussar när andan faller på.

Det var ett spännande ögonblick när han fick provsitta en polisbil med blinkande lampor."Baboo, Baboo" , kallas polisbilen.

Vi njuter tilsammans när mamma och pappa är lediga.

I dag har vi tittat på båten som han seglade med i somras, nu står den på land. Det tyckte han var konstigt.

I värsta Skåne vädret har vi varit ute och kämpat, men han såg bara bussar , polisbilar och taxibilar. Snacka om att killar gillar bilar!

Han har charmat oss båda jättemycket!
Mamma och pappa får inte hjälpa till med någonting längre, nu är det mormor och Ingemar!

Det är bra det!

Nu har vi ätit en trerätters middag och sitter i soffan och ser på gamla kort när lilleman sover gott.

God Natt från en lycklig mormor!

I dag så blev allting bara fel!!

Är det så att minnet eller koncentrationen blir sämre i " vår ålder "`?
Jag blir såå ARG på mig själv !

Denna dagen började med att jag var inställd att föreläsa i Helsingborg för Afasiföreningens höstmöte.
Jag står på stationen och väntar, men ingen ordföranden kommer som avtalat.
Så jag trycker fram biljetten  ur automaten med mycket möda och stort besvär.
När det fattas en minut före avgång springer jag ändå iväg  (utan ordföranden) till en perrong som visar sig vara fel.
Får springa tillbaks och fråga vakten var " min " perrong ligger.
Det hör till saken att de bygger om på stationens perronger, så jag springer i väg igen med andan i halsen.
Kommer sist in på tåget och sätter mig ner, då det meddelas att vi får vänta lite före start.
Jag passar då på att titta på programmet för dagen. Och till min fasa visar det sig att mötet är först på fredag.
Snabbt som attan hoppar jag av tåget innan det startar.

Ja så här är det ofta, nu för tiden, tycker jag.
Jag undrar om det beror på åldern eller om jag har mina tankar hos mina barn som är långt i från mig.
Det  är inte lätt att vara långt ifrån när man längtar varje dag efter barn och barnbarn.

I bland känns det nästan overkligt att livet har gått och jag har blivit både mormor och farmor!

Nya människobarn kommer och går..... kommer och går.....kommer och går!

Och nu är jag en gammal kvinna , nyss var jag en ung mamma!
Hur i alla dagar  har det gått  till?
Åldrandet, livsvisdomen, erfarenhterna som får oss att känna att livet alltid förändras från ena dagen till den andra.
Ena dagen lever man andra dagen är man borta. Livet fortsätter och fortsätter...... 

Att vi klarar av detta livsmysterium??
När vi förstår att livet är ändligt!
Det var rätt skönt att vara ung och aningslös, tycker jag!

En gråmulen morgon...och jag är oerhört seg.

Igår var jag uppe sent och slog in alla julklappar och presenter som jag skall ta med mig upp till Sundsvall.
Dessutom satte jag in våra kort från vår bröllopsdag.

Jag undrar om ni som är yngre kan förstå att det känns betydelsefullt att gifta sig i vår ålder?

Vi är ett förälskat par över sextio som gav varandra det finaste man kan ge varandra. Nämligen egna löften ,skrivna av oss själva efter ett långt livs erfarenheter.

Det låg ett skimmer över dagen som vi alltid kommer att minnas!

När vi ser på bröllopsbilderna, så är det inte två unga vackra människor som har hela livet framför sig.
Nej, två småtjocka med rynkor och grånat hår. Men med samma längtan att få leva ett långt och lyckligt liv tillsammans! Statistiskt sett är det inte så för oss, därför vill jag vara så nära  i livet som jag någonsin kan.

Om inte hoppet fanns vad skulle vi då göra med våra liv?