Hos Lifestyleblogs!

 
Hoppas ni följer mig till min nya blogg hos Lifestyleblogs!
Adressen är www.lifestyleblogs.se/liveteftersextio
 

skaldjursmiddagsmys!



Här sitter jag hos Josefine och väntar på den goda skaldjurssupén som hon fixar för Caroline och mig.


i Oslo hos barn och barnbarn.

Här öppnar barnen spisen som Ella fick i julklapp av mig för ett år sedan. Se så små de var då!!!!

Nu är det sista kvällen  här hos barnbarnen i Oslo! Barnen sover efter en härlig dag som avslutades i pulkabacken.
Elian har under de dagar jag varit här jobbat med mig i hans 5årsbok, vi har lekt skola och han älskar det!! Han vill aldrig sluta, så det sista vi gör innan han somnar är att skriva i hans 5 årsbok.
Ella och jag har också lekt med plastilera. Vi har gjort muffin, bananer, pannkaka,varmkorv, ja allt vad som finns i matväg. Hon har lagat mat och bjudit oss varje dag.
I fjol fick hon en spis av mig i julklapp, nu används den flitigt av barnen. Hon har grytor och kastruller, prsom de leker med, båda två.
För mig är det jättekul, för jag tycker om att leka och lära barnen
Men nu är det sista kvällen. I morgon blir det buss hem. Alltid lika tråkigt att åka i från de jag älskar och saknar.

 


Historisk dag i Malmö.

I dag är en speciell dag här i Malmö.
Vi har sett ett begravningståg gå genom stadens gator med plakat och kista. Vi har hört det typiska ropen från sörjande kvinnor, det vi så ofta ser och hör fran andra delar i världen.
Det känns som världen har flyttat in till Malmö.

Malmö är en mycket annorlunda stad i Sverige, om man jämför med andra städer  i landet. Det är väldigt många olika folkslag jag ser och väldigt många olika språk jag hör.
Vi har olika delar i staden som känns som vi inte ens befinner oss i Sverige.

På vår gata har vi en fantastisk Pizzeria med italiensk personal. Stämningen är definitivt inte svensk!! Den är väldigt italiensk, med en pianist som spelar piano , personalen och vi besökare kan sjunga med. Jag blir lika glad varje gång jag är där.

I Poliskören har vi en dirigent som är från Serbien.
På restaurangen Ribergsborg tvärs över gatan är det troligtvis jugoslavisk ägare och personal. Nere på gatan är det Falafel bar.
Så det klingar många olika språk i mina öron mest varje dag.

I vär släkt har vi släktingar som emigrerade till USA. I dag är de mina barnbarns femmänningar....
Alla som emigrerade lyckades väldigt bra " över there ", ingen av dess ättlingar har flyttat " hem " till Sverige.
De som emigrerade till USA kom till ett land som mestadels bestod av invandrare.

Vårt Sverige har ju en annan tradition, ett slags släkthistoria där befolkningen var svenskar och kungligheterna  invandrare. Men svenskarna bestod också av Valloner.
Vi hade invandrande Valloner, som behövdes för arbetet i smedjorna. De var en stor tillgång för vårt Sverige.
På min mormors sida är vi Valloner och det är jag mycket stolt över.

Vem av oss är helsvensk egentligen? Finns det någon helsvensk över huvud taget tro?

För mig är ändå mina rötter i jorden hemma i Allsta djupt rotade och kommer att så förbli trots att jag längtat ut i världen.

Allt är både och!


Livet är NU!

Regn!

När jag var liten var det SNÖ den här tiden.

Det var var mörkt på by. Inga gatlampor. Hemma fanns endast en brolampa på en av husknutarna.
Allt var svart utomhus på vinterkvällarna.

Men vi barn var ute!

Vad gjorde vi?
Ja, vid stallet hade pappa plogat upp snö från gårdsplanen. I den jättestora snöhögen grävde vi med snöskyffel ,en stor grotta som vi kunde krypa in i. Vi hade stearinljus därinne. Det var så mysigt...

Vi hade inga pulkor. Däremot hade vi ankarboard, ett slags kartong som vi åkte på skaren med.
Jag minns att vissa tidiga morgnar när det var skare så åkte vi innan skolan började på morgonen.
Vårt hus låg på en höjd. Så vi åkte utför en lättelång backe ända ner till sjön...härligt!
Tänk så mycket man hann med och så morgonpigg man var.

Jag tycker att jag börjar fatta att jag inte längre är så ung som jag känner mig inombords. Rätt jobbiga tankar väller upp i mitt inre när jag inser att tiden verkar....ja, det är märkligt att allting verkar ha en viss tid på sig.
Ingenting är för evigt.

Nog har jag haft många sorger i mitt liv men konstigt nog går livet vidare, trots allt.
Allting, går vidare...alla går vidare...

Tack för mina barnbarn som gör livet så underbart nu!


Sjuk!

I sängen!
Helt slut, orkar ingenting i dag. Ont i halsen, i kroppen, nyser  och  fryser....

I dag har kören konsert i V. Karups kyrka. Min man fick fara själv. Det är ju så roligt att sjunga men tyvärr, det går inte i dag.
Jag måste bli fort frisk nu, har inte tid att vara sjuk. Min träning blir lidande!
Har  årskort på träningsinstitut som  kostar varje månad, oavsett om jag tränar eller inte....
Jag blir så stressad.

På 70-talet hade man 12 dagar om året för vård av sjukt barn, om jag minns rätt.
DÅ som ensamstående mamma och med ett av barnen som hade allergi och astmabronkit var det inre roligt.
Jag fick ta ut egna sjukdagar för att lösa detta.Det blev dyrt!! Det gick så långt att min arbetsgivare ringde och undrade varför jag var så mycket sjuk!!

I dag undrar jag stilla: Man väljer att ta hand om sina barn eller så väljer man sig själv..

Min mamma sa "  Otack, är världens lön!" Jag är beredd att hålla med.
Ett Tack från en frånvarande förälder skulle inte ha varit fel.

Därför är det rätt skönt att kunna ligga kvar i sin säng idag och vara Sjuk!

Neeej!

Så är jag då förkyld och har ont i halsen!!!! Trodde jag skulle slippa eftersom jag tagit influensasprutan.
Men icke sa nicke!

Kören skall ha konsert i morgon, och jag mår inte bra. Vill helst bara sova. Lite svårt p.g.a. att vi har gäster denna helg.

Ont  i knät och influensa ...

Jag som skall tll Oslo under veckan...

Eländes elände är dagens status.

Hoppas du mår så mycket bättre än jag gör.


Mest inomhusdag.

Vissa dagar är härligare än andra. I dag har det varit en sådan dag. Jag har nämligen varit inne hela dagen p.g.a. mitt onda knä! Skrivet med en viss humor...

Solen har skinit från en klarblå himmel och jag har varit inne och lagat mat!! Hela dagen.
 
Men på kvällskvisten kom min mans syster och svåger så vips blev det lite roligare.
En drink och små goda krustade, satt inte fel.

Därefter åkte samtliga till min mans barnbarn för att fira hans 18-årsdag. Det var rätt många, både äldre och yngre. Vi var väl ca 30 personer som åt allt gott.
Det roliga är att se när ett gång 18åringar sitter uppklädda i mörk kostym vid eget bord som riktigt fina gentlemen...trodde knappt att det fanns sådana längre!
Vid paketöppningen höll min man ett känslofyllt tal och födelsedagsbarnet själv klarade galant att öppna och tacka för alla presenter.

Jag hade väldigt besvär med min nya BH. Oj så den skavde, så vid middagen blev det naturligtvis BH-diskussioner . Vad har du för BH osv.

Undrar om männen också diskuterar sina underkläder så som vi kvinnor gör. Nej, det gör de naturligtvis inte, det vet jag. Men visst skulle det vara roligt att höra....eller hur?
T.ex. " behöver du push up  eller.."

Nu är det morgonrock på och en säng som väntar ..

Jag vill cykla. !

Kan det inte sluta att blåsa???

Idag fick jag ta bilen till min harmonistund på gymmet. En timmes parkering kostade 20 kr. Nu VILL jag cykla!

Mitt knä värker hela tiden, har svårt att gå. Jag har varit så bra p.g.a cyklingen, men p.g.a att jag varit på resande fot under tre veckor så har knät blivit så ont igen!!

Min man och jag promenerar en stund efter maten numera, det känns så hälsosamt, men varje steg jag tar gör ONT, knät vill bara vika sig, det går inte att belasta.

I dag fick jag ett telefonsamtal som förvånade och gladde mig. Personen ifråga hade läst om mig i Året  Runt och känt igen mig från skoltiden i min hemby.

Vi har gått i B-skola, således gick vi vartannat år i samma klassrum. Viss kände jag igen namnet.
Det visade sig att hon flyttade till Malmö för 18 år sedan.. Vi bestämde oss för att träffas om någon vecka.
Det skall bli så roligt att träffa någon hemifrån. Det är en speciell känsla. Jag blir så glad när jag tänker på att våra vägar korsas igen efter över 50 år.

När man flyttar så sent som jag gjort så har man inga s.k." gamla vänner hemifrån " som man kan minnas med. på ställe och ort.

Jag har verkligen saknat alla mina vänner hemma i Sundsvall, man kan inte ersätta de med andra.

Beträffande minnen, så har jag läst ut Leif GW Persson bok om " Gustafs grabb ".
Den handlar om alla hans minnen, så som han kommer i håg dem. Och det är viktigt att påpeka att just minnen oftast inte stämmer överens trots att man varit med om samma händelser.

Vår egen upplevelse av verkligenheten avgör alltid vad som har hänt.

I mitt arbete som handledare i Sorgbearbetning betonar jag just detta att känslan är bara din egen och ingen annans.
Vad vi bör lära oss av varandra är dock att respektera varandras känslor som alltid är sanna..

Nu bör jag respektera mitt onda knä och gå till sängs.

Jag i tidningen ÅRET RUNT.

I dag tittade jag i tidningen Året Runt när jag var " på affären".
Vips, så var artikeln som jag visste skulle komma  i tidningen.
Jag köpte den såklart!!
När jag jag kom hem så låg två ex. i brevlådan.
Således har jag nu tre ex. av tidningen.
Det roliga i sammanhanget är att min dotter i Oslo ringde mig just när jag kommit hem från affären. Hon berättade då för mig att jag var i tidningen Året Runt.
Jag hade ingenting berättat, så jag undrade förstås hur hon visste det.
Jo, någon i hennes blogg Prinsessansdagbok, hade informerat henne om detta.
Tänka sig att jag får vara med om denna fenomenala uppfinning som datan innebär.

Idag har jag köpt nya bh:s. Det var så länge sedan att jag inte hade den blekaste anong om vilken storlek jag har i dag.
Jag hämtade den ena bh:n efter den andra, men ingenting passade. Som tur var fick jag en fantastisk hjälp av expediten som till slut fann rätt storlek.
Men...SÅ stor?? NEj.nej, sa jag.
MEn expediten visste bättre. Den satt perfekt!
Så har jag då blivit riktig tant, tänkte jag när jag gick därifrån.
Huvudsaken är att den känns bra där den sitter!
Man får acceptera åldrandet, huvudsaken är att jag är frisk!!!!!!!!!!

 



Nu är EMIL här och blåser!

¨Så har EMIL kommit!!
 Det stormar och regnar!!
 Ännu en man skjuten här i Malmö!
 Nu är 5 st. skjutna !

Ja, detta är det nya året 2012!


Men jag tänker minsann inte slås ner av detta, för jag har nämligen bestämt mig för att fortsätta med min träning.
Jag cyklade i motvind till träningen men hem var det nästan omöjligt att ta sig fram. Jag åkte än hit och dit med cykeln, tur att jag inte föll.
Regnet öste ner så det var så skänt att komma hem och slänga av sig alla blöta kläder.
Visst, det tar emot att börja träna igen men ack så härligt att komma dit och känna stödet från personalen!
Jag går nämligen på Easy Line, vilket är nyöppnat här i Malmö.

Nu är det viloläge som gäller en stund innan det är dags att laga lite broccolisoppa!


2012

Jag har varit väldigt dålig på att skriva sista tiden p.g.a att jag helt enkelt inte har varit hemma utan på resande fot.
Det är i dag nyårsdagens kväll 2012 och jag har nyligen sett stjärnorna på slottet,. Dagens huvudperson var Christer Lindarw, en mycket angenäm bekantskap via rutan. Jag gillar honom p.g.a. den dag som han skapade tillsammans med sina övriga stjärnor. Han är mer än man tror, d.v.s  om man som jag inte visste så mycket om honom och hans historia. En fin människa som gav av sig själv, mycket ödmjukt!

Helt otroligt att jag skall fylla 68 år i år, livet är verkligen en resa med oväntade resmål.
Tack för att jag får sitta på bussen än så länge....och att jag efterlämnar 3barn och 6 barnbarn...hittills!
Nu till Leif GW:s bok och sängen!

Sov så gott!

Gott Nytt År!

Varm i hjärtat.

Ute är det mörkt.
Det är kväll.
Adventsljusen i granar och träd, på balkonger och i fönster lyser med värme.

I dag har jag avlsutat sorgbearbetningskursen och sagt Farväl till min klienter.

Människor  som önskat arbeta med att läka sina brustna hjärtan. De gör ett fantastiskt arbete och kommer varandra så nära.
Jag får deras tillit och jag ger de deras verktyg.
De kommer till första träffen med stor frustration och avslutar den 12:e träffen med fullbordan och försoning.
Det är starka möten med innerlighet, sårbarhet,mod och kärlek.

Jag är så glad att jag får arbeta med Sorgbearbetningsprogrammet och att jag  kan hjälpa människor med hjälp av det.

Det värmer mitt hjärta i kväll!




Vad är tiden värd?

Jag funderar väldigt ofta över hur livet har förändrats under min livstid. Närmare bestämt hur barnen har det idag beträffande tid tillsammans med sina föräldrar.
Eftersom jag var barn på en bondgård så fanns mina föräldrar hemma hela tiden. Ingen press på mig att stiga upp en viss tid för att vara hemifrån tillsammans med andra barn och vuxna under dagen.
Min dag bestod av helt andra ingredienser. Nämligen tid! Jag fick tid att tänka i lugn och ro. Jag behövde inte stressa eller pressas.
Mina rötter hann gräva sig ner ordentligt i myllan av mina egna upplevelser och känslor. Inga fröknar som klädde mig och bestämde när jag skulle leka ute eller inne.

Jag bestämde själv vad jag vill göra. I bland var det fruktansvärt långsamt men  jag fann min kreativitet i just detta att vara ensam. Så många tankar och känslor som fick tid att mogna och växa, just in tråkigheten.
I dag kallas det för reflektion och är nödvändigt för alla som stressas och en nödvändighet för att inte bli utbrända.

Mina föräldrar var inte pressade av att klockan  styrde deras liv. De hade kontroll på sitt eget jobb. Klockan styrde inte livet.
Något mycket viktigare styrde, nämligen djurens behov och för det behövdes en känsla av omsorg om djuren. På den tiden var inte prylar det som var det vi behövde i vårt hem. Till det fanns inga pengar.
I dag skulle jag ha kallats ett fattigt barn, enligt dagens värderingssystem.
Ingen reagerade på den tiden på att barnen inte hade leksaker i mängder eller att de inte hade det som alla de andra, som de som hade det bättre. 

Det har skett ett nytt värdesystem som jag är rädd kan skada de små barnen idag.I dag finns det pengar.
Jag skulle kalla dagens barn för fattiga på tid med sina föräldrar. Ingen reagerar i dag över vad detta kan få för reaktioner i barnens känsloliv och värderingssystem.
Är det någon som har funderat över om dagens press och stress på de små kan ge de utbändhetssyndrom tidigt i ålder.
Att alltid passa tider, att känna sig bekräftad i ny barngrupp kräver påfrestningar för ett litet barn, att veta att jag måste sova i min egen säng för att mina föräldrar måste sova för att orka gå till jobbet, när jag helst bara vill vara nära.
Till detta finns ingen tid, idag sorgligt nog.
Men sovproblemen går att lösa genom att köpa en stor säng till barnet. Föäldrarna kan då skifta säng och lägga sig i barnets säng så kan ett barn få sova med en förälder.
Har man läst utvecklingspsykologi så vet man att ett barn under tre år har viktiga behov som måste tillgodoses.
Detta har ersatts idag, för att systemet kräver att barn skall infoga sig i vuxenvärldens nya värderingssystem
 





2:a Advent

I dag har dagen bjudit på konsert i S:t Andreas kyrkan. Malmö kammarkör under ledning av Dan-olof Stenlund.

Jag njöööt i hela kroppen!

Vilken känsla  i sången!

Tänk att jag är så lyckligt lottad att jag bor så nära kyrkan, endast ett stenkast i från.

Det är en rikedom att få gratis konserter varje lördag.

Vädret  består av regn och blåst, men vad gör väl det, när man träffar norrlänningar i kyrkan.

Det är nåt visst med oss från norr ändå.

I går var vi på julfesten som huset anordnat. Det är också bara ett stenkast till restaurangen vi besökte.

Jag njuter av förmånen att kunna promenera hem, det är lyx för mig.

I morgon skall vi i Poliskören ha en konsert i Kävlinge kyrka, tillsammans med Polisens blåsorkester.

Vi skall börja öva och repetera kl. tre och lär väl inte vara hemma förrän vi åtta tiden. 

Vår 2:a Advent innebär således matsäck. 

Så har jag tänt våra ljus härhemma och mannen går ner i gymmet.

Ha en fin kväll.









RSS 2.0