Glad PÅsk?

Så är det " Glad Påsk ". Det var inte längesedan det var " God Jul ".

Nu är allt gult, då var allt rött.

I kyrkan är det lila nu till påsken.

Vi har färger som symboler. Färgerna på våra kläder speglar också lite hur vi mår.
I bland vill man synas och ibland vill man inte synas. Visst är det så. Vårt mående speglas i vårt  färgval av kläder, eller hur?

Är  då alla glada för att det är Påsk?

Jag undrar....kanske, för att det har blivit ljusare?
Det är inte alltid så lätt det heller, att det har blivit ljusare, menar jag.
Om det är så att jag inte mår så bra och inte vill synas, då är ljuset väldigt påtagligt jobbigt.

Våren kan vara en svår tid för många. Det tar tid att tina upp efter en lång och kall vinter, så var rädda om varandras upptining.

Krama om varandra så går det lättare! Värm varandras hjärtan.


www.lakdinsorg.se
Jag finns om Du behöver mig!




Längtan...

Lycka! Här går jag nu i min trädgård och bara njuter!! Eftersom vi flyttade in i höstas så vet jag inte vad som spirar. Det är underbart att lära känna en trädgård som jag själv inte har planerat. En härlig känsla att vänta in.
Att vänta.. ja. Alla väntar vi på någonting beroende på hur vi mår.

Att må dåligt... att inte längta.. att bara vilja sova eller vilja att dagen bara skall ta slut så att man får gå och lägga sig.
Känns den känslan igen?
Vi är nog många som har känt det så stundvis. Kanske t.o.m en lång period i våra liv.

Att vara ledsen och att inte kunna be om hjälp är en stor folksjukdom anser jag.
Det anses starkt att klara sig själv. Att inte falla offer för självömkan.

Jag har faktiskt funderat på detta med självömkan. Är det så fel egentligen?
Om ingen annan i  ens närhet finns för att trösta. Vem skall då trösta? Är inte självömkan ett bevis för att det saknas en kram från någon eller att  det saknas någon som verkligen vill lyssna en stund?

Kram tilll Dig från mig!

Barn nu och då.

Ännu en dag med två grabbar lekandes omkring mig. De leker oavbrutet med varandra. Pratar och samspelar. De har inte långtråkigt en sekund och behöver inte sysselsättas.
I går kväll var det lördagsgodis och cocacola.
När jag var liten fanns inte sådana rutiner överhuvudtaget.
Jag minns att vi mestadels satt i köket tillsammans. Vi lyssnade på radioprogram och i bland spelade vi corrong.
Det fanns mycket tid till att fundera, längta och drömma..
I dag skall jag och grabbarna gå på bio. Jag minns att jag gick på en Kalle Anka matiné en gång och tyckte att den var riktigt otäck.  I dag ser barnen skräck från tidig ålder.
Jag undrar ofta hur alla intryck som små barn får idag hinner bearbeta alla sina intryck. Finns det tid att bara vara?
Alla små hjärnor behöver lugn och ro. Stressen börjar tidigt idag för de små. I bland undrar jag hur det påverkar de när de blir större?
Vi vet att koncentrationen endast räcker i 20 minuter och efter det behöver vi en paus.
Att ta sig en paus under dagen i tystnad kan vara en bra träning för alla barn.
Vi vuxna behöver också lära oss det.
Jag minns min pappa som alltid vilade en stund efter maten. Som barn fick vi alltid sitta kvar en stund efter det att vi ätit. Detta för att smälta maten!
Det var mycket som var bra förr!
Eftersom jag är gammal lärare så hade vi regler på den tiden som jag faktiskt saknar i dagens skola.

IT

Så sitter jag då här med tcå grabbar som spelar  ett konstigt spel, ett slags dataolympicspel Vancover 2010.
Ingenting som jag begriper mig på men, den minste han vinner för full!
Det är en helt annan värld som jag aldrig kommer in i. Mina små barnbarn är uppväxta med en teknik som jag aldrig hade kunnar föreställa mig.
JAg minns när min äldste son fick sin pappas dator när han var ca 14 år. Den var lika stor som en TV. En äldre modell naturligtvis.
Jag kunde inte tänka mig att det skulle finnas typ I phod heller! Tänk bara på de första mobiltelefonerna så stora de var!
Allting blir bara mindre och mindre och världen blir bara mindre och mindre!
Vad är det som bli större p.g.a. detta?

Tankar om..

Har idag pratat med en jämnårig kvinna om hur det känns att bli äldre och känna att livet var det som gick under tiden som man väntade.
Undrar hur många som tänker så ?
Att leva i nuet. Hur svårt är inte det ?
Att inte tänka på att allt kan vara slut nästa sekund.
Att se en framtid trots allt.
Trots alla dödsannonser om jämnåriga och trots att alla de som alltid fanns runt omkring inte längre finns kvar.
Hur många av oss är det inte som går omkring och tänker sådana tankar?

Jag minns min farmor som alltid hade en kommentar som lyder " om jag bara lever och har hälsan ".. Då när jag var liten var det för mig en konstig reflektion. Men idag är den mer sann än någonsin.

Jag minns min fasters ord ( hon fick inga egna barn, men adopterade ) som kom för att gratulera mig när jag fick mitt första barn.." barn är Guds välsignelse ". Då förstod jag inte varför hon sa så. Jag blev ju med barn hur lätt som helst.
I dag förstår jag henne mer än väl. För visst är det underbart med barn och barnbarn!!
De ger mig så fantastiskt mycker och JAG ÄLSKAR OCH LÄNGTAR EFTER DE VARJE STUND!
Jag är så tacksam!!!

I morgon bär det av till några av dem!


Födelsedagsfirande.

Rätt låt vann! Vilken härlig röst Anna Bergendahl har. Det var första gången jag hörde den. Det var en riktig
 " klick " låt.
I dag har vi hafr födelsedagsmiddag . Det blev presenter som hör till trädgården. 
Därefter har jag varit ute och klippt i trädgården. Underbart att få städa fram våren!

Jag mår så bra av att påta i trädgården.

Melodifestivalkväll.

Så är det då kvällen då Melodifestivalen avgörs.
Det har hänt mycket under mina levnadsår inom schlagervärlden.
På min tid var det Siwan och Lillbabs mfl. Enkla låtar även på den tiden men trallvänliga.
Det går inte att jämföras med dagens tävling.

Jag vet faktiskt inte vem jag tycker skulle passa bäst som vinnare i Europafestivalen. Den skall ju passa även i andra länder?
Vad är det som gör att en melodi " slår "?
Ja, för mig är det melodislingan som sätter sig fast och som för mig att minnas låten. Men det kan även vara att den " tar tag " i känslan. Ungefär som ett " klick".

Häromdagen sjöng kören på invigningen av Kävlinges nya polishus. Vi stod för underhållningen tillsammans med Polisen musikkår. Det dråpliga var att vi trodde vi repade vår första låt, när det egentligen redan hade börjat.
Nåväl, allt gick bra.

Jag har sjungit i kör sedan tidiga tonår. Min pappas kusin hade en damkör och i den startade jag min körvana. Den kören spelade redan i början på 1960 talet in en skiva. Jag undrar om det är någon som har ett exemplar någonstans? Kanske någon av damerna hemma på byn?

Byn är verkligen hemma för alltid oavsett var jag bor. Rötterna sitter djupt. I bland gör det riktigt ont av längtan till en tid som inte längre finns.



SJ...igen

Det är bäst att jag skriver och berättar att jag for in till Centralen och fick jättefin hjälp av dem. Jag kommer upp till SUndsvall samma dag men flera timmar senare.
Det var fler än jag som var där i samma ärende.
Men det gick en halv dag åtspillo som jag hade planerat för annat.



Inställda tåg!!!

Jag blir tokig på SJ !!!
I dag ringde en telefonsvarare upp mig på mobilen och meddelade att tåget som jag skulle resa med var inställt.
(Sträckan Stockholm till Sundsvall.) Men jag kommer ju fråm Malmö och behöver ett anslutningståg!!

Jag kunde inte fråga hur det går med min biljett från Malmö till Stockholm. Kan den återbetalas eller ej. Går det andra tåg till Sundsvall och hur länge får jag då vänta, kanske det inte alls går något tåg denna dag...?

Kan de inte meddela detta personligt så man kan få ställa frågor och få svar.
Det är klart att det underlättar för SJ att endast spela in ett meddelande och sända detta till kunden. Men kunden blir lidande utan att kunna hantera sin situation. Detta kan inte kallas service!

Även hemresan var inställd på sträckan Sundsvall - Stockholm.
Vad händer med resan ner till Malmö??
Kan jag överhuvudtaget resa dessa dagar?

Jag har bestämt med barn och barnbarn uppe Sundsvall, tider och dagar. Det ger naturligvis ringar på vattnet för samtliga berörda.
Dessutom har jag inbokade möten med flera företag eftersom jag har egen näringsverksamhet. Detta blir bara för jobbigt!
Och varför meddelar SJ så tätt inpå resdagen?

Jag är skitarg och besviken. Detta ställer till trassel för mig för i morgon måste jag ändra mina planer och åka in till stan för att uppsöka Centralen Få se vad de säger där..

Önska mig lycka till.



19 juni?

Vad gör Du den 19 juni denna sommar?

I kväll sändes i TV1 Kungabröllopet 1976.
När jag såg programmet mindes jag hela mitt liv i repris.
34 år sedan! Det har hänt mycket i mitt liv sedan dess. Tänk om jag vetat vad jag skulle möta ?
Vi lever aningslöst på, vi lever på, vi söker, finner, förlorar...

Det har hänt mycket med Kungaparet också. Kungens hår är tunt och grått. Silvias underbara fräschet är som bortblåst.
Så unga och förväntansfulla de var... det har flutit mycket vatten under broarna därefter.
Precis som det gör för oss andra. Vi skall slipas oavsett rang och börd

I går kväll satt jag och tittade i ett gammalt fotoalbum. Jag var väl omkring 19 år på bilderna... en knoppande tillvaro, där man bara längtar efter att få bli vuxen på riktigt. Livet, var framför mig och jag var så nyfiken.


Den 19 juni 2010, trettiofyra år senare, skall jag och min man vara barnvakt till två små underbara barnbarn. Deras föräldrar skall nämligen gå på ett bröllop här i Skåne.
Det går runt, runt, runt.
Vad skall Du göra den 19 juni 2010?

Sång och Vhenlängtan.

Nu har jag kommit hem efter en sånglektion. Det är underbart att få undervisning i sångteknik. Mage och stöd, andning, energi. Ja, detta har jag längtat efter!

För många år sedan sjöng jag för en sångpedagog i Linköping. Eva Höijer, som tråkigt nog avled i unga år.
Sommaren 2005 träffade jag hennes man Olof Höijer på Vhen. Han höll en pianokonsert på Turistgården och hade med sig sin nya fru samt hans och Evas dotter. Det kändes overkligt stt träffa Evas dotter som jag inte träffat sedan hon var en liten baby som låg i babysängen.

Det hände mycket den dagen! 31/7-05 går till historien.

Jag mötte min blivande man på kyrkogården. Många fler märkliga möten inträffade den dagen.

I fjol somras träffades hela min familj med barn på Vhen. Vi bodde då på Tusristgården allesammans. En vecka med underbara minnen.
Cykling, bad, fotbollsgolf, chokladmassage, goda middagar ja mycket mer..

Vhen  är vår lyckoö ochvi längtar alla tillbaka dit denna sommar.

Att kunna vara tillsammans under samma tak med alla småkusiner som leker, är för mig det bästa som finns. 
Att vakna och gå till frukosten och möta de sina.
Att inför kvällen samlas i allrummet för en kvällsdrink.

Oh, vad jag längtar!!!!


Melodifestival?

Mycket har skrivits angående årets melodifestival. Nu skriver jag också.

Jag blir bara trött, går i från, lyssnar med ett öra. Det känns bara jobbigt tycker jag.

I dag var det ett märlkligt filminlägg med Dolph. Inte bra...betänk att även mindre barn sitter och tittar.
Mina barnbarn mellan 5 och 8 år tittar och röstar. Till och med de har ledsnat på det hela.
Vi har under alla år ringt varandra och frågat vem eller vilka vi röstar på. Men nu har de inga riktiga favoriter. Jag undrar för vilken kategori som melodifestivalen riktar sig till?
Vad tycker Du ?
Min man han går och lägger sig. Också ett betyg!

Stolt!

Jag är så stolt över Josefines bästa vän Charlotte!
Hon bor sedan några år i USA. Har utbildat sig till journalist där.

Den 2 mars var president Obama på besök i Savahnna där hon nu bor tillsammans med sin man och sin son.
Hon var där med sitt TV team och filmade hans besök och tal.
Därefter fick hon personligen hälsa på Obama him self.
Jag undrar hur många svenskar som personligen har tagit presidenten i hand?


Josefine och hennes familj har lite fotojobb då och då. 
Den  26 mars  är det dags igen  och då för tidningen MAMA i Norge.
Jättekul!

I dag har vi vandrat längs stranden och sett hundratals svanar.
Vi har druckit kaffe ute och tagit fram utemöbeln ?

Nu är våren äntligen här ?





Vad är sorg egentligen?

I dag har jag sett på "efter tio med Malou ".

En kvinna  hade planterat in två embryon, hon födde och ammade dessa två barn som egentligen inte alls är hennes biologiska barn.

Hennes funderingar angående detta är värda att reflekteras över.

Hennes adopterade barn har levt med hennes blodomlopp och hjärtljud, blivit ammade osv.

Vid vanlig adoption får ett adopterat barn lämna sin biologiska mamma.

Ger den biologiska mamman  barnet via sitt hjärtljud, blodomlopp, födselupplevelse och för oss ännu så länge outforskade sinnesupplevelser en minne?

Hur påverkas ett barn av att mista detta?
Och hur påverkas ett barn som adopteras bort efter att ha blivit ammat eller att ha levt nära sin förälder och sedan rycks därifrån?
Kan man glömma det man inte minns?
Minns kroppens sinnen? 
 
Jag som arbetar med sorg har funderat mycket över detta.

Jag vet att många adopterade barn i vuxen ålder kan känna ett hål eller tomrum inom sig som de inte kan förklara. Vissa fyller det med alkohol eller annat.

Kicki Danielsson var med i programmet och berättade om sin sorg över detta.

Saknaden, frågorna som inte kan besvaras....

Sorgen har så många ansikten, skilsmässa, separation, sjukdom, barnlöshet, förlust av arbete, förlust av nära anhörig, relationsproblem med kollegor, föräldrar, vänner  ja, i stort sett alla slags förluster skapar en känslomässig sorg.

I handlingsptrogrammet för Sorgbearbetning finns ett konkret hjälpmedel. Gå gärna in på min hemsida www.lakdinsorg.se
Du är välkommen!



RSS 2.0