liveteftersextio

Jag tror att alla omkring mig är förkylda! Det kraxas överallt.

För min del har jag numera nässkjöljning flera gånger om dagen som ny hobby!! Inte en dag för tidigt!

Inte underligt egentligen med vårt sätt att leva. Vi reser och far, kors och tvärs. Vi träffar så mycket människor på de stora varuhusen och i bussar, tåg och flyg.

Kanske vi borde kallas för resandefolket? För det är ett nytt levnadssätt detta.

Fram med kortet, dra det och stig på, stig av.
Sök upp en skärm som visar tider och avgångar.
Spring som tusan för att hinna.
Ta upp mobilen eller dyligt, kolla in om det har hänt något eller passa på att göra några ärenden under tiden som du sitter ner.
På med datorn eller passa på att sminka dig eller blogga eller skriva på facebok.
Ja just det, prata i telefonen och fråga någon var denna någon befinner sig.

Jag har många gånger undrat vad det blir av dessa unga människor som lever detta liv? Hur mår hjärnan egentligen av detta?

Vi tittat och tittar på skärmar som aldrig tidigare i historien! Barnen tittar på filmer och annat på TV som aldrig tidigare.

Ingenting av detta fanns i min barndom. Det fanns däremot någonting helt motsatt. nämligen levande människor som skapade bara genom att finnas. Det fanns tid att vänta på sin tur i affären och samtidigt prata en stund.
Matro fanns, ingen hobby eller tv som väntade.

Det fanns tid för lugn och ro. Det fanns tid för eftertanke och reflektion.

Det är det som saknas idag när hjärnan går på sådant högvarv.

Idag är vi som programmerade robotar som skall passa alla tider hit och dit. Vad gör detta med oss som människor? Hur blir det med barnen?

En liten fråga: Hur många är det som går lugnt i dag?