liveteftersextio

Kvällen är sen inpå det nya året. Sömnen vill inte infinna sig. Jag har legat i två dagar i förkylning så det är inte så konstigt att jag är utvilad.

I kväll har jag kommit ihåg händelser som hände för många, många år sedan.
Det gör riktigt ont att minnas. det är märkligt att vissa händelser som varit svåra bara har försvunnit och vips, så kommer de som ett brev på posten!

Minnet vaknar till liv, det känns som en kalldusch som river i själen.

Ja, man kan bli arg och ledsen men vad hjälper det?
Påmind kan man också bli...om hur det var på den tiden...!

Det har varit en lång resa.

Jag önskar att alla som bär på skuldkänslor skall befrias från dessa, för det skadar och hindrar så oerhört förmågan att vara tydlig om vem det är som bor därinne.

Skulden är en tung börda som någon annat givit dig!
Du är inte skyldig till den!
Den som är skyldig , är den som givit dig den!

Att vara älskad och sedd som den du är, är den enda rättighet du har! Och den är inte liten! Det är den största rätten du fått som född människa!

Låt inte någon tvinga dig!!!
Om ingen lyssnar på dig, stanna inte kvar!!!
Bär inte din smärta ensam, dela med dig av den!!!
Gå dit du får hjälp!!!

Varför skriver jag nu detta och varför kom detta minne just nu, kan man fråga sig. Förhoppningsvis kanske det är för att hjälpa dig som läser...
och för mig som skriver.