Att ge till sig själv.

Att promenera en höstdag på en grusväg under stora, väldiga träd som lyser guldgula i solskenet.
Att andas in den friska luften och djupandas.
Att känna doften av jord.
Det får mig att minnas.
Jag vet inte varför denna jorddoft ger mig sådan skön känsla.

Undrar vad som hände om hösten i min barndom?

Lätta, långa och snabba steg gav mig en sådan styrka. Så skönt!
Att därefter sitta på en bänk med näsan mot solen och äta sitt äpple.
Ja, det är livet på en pinne.

Min massage hjälper mig!! Mina triggerpunkter löses upp. Helt otroligt att slippa det onda!
Kanske jag kan börja träna igen lite smått om detta håller i sig.

Min man han är otrolig. Han cyklar drygt två mil om dagen, fram och tillbaka till sitt jobb. Han är i alla fall 64 år.
Jag måste berömma honom för detta, men han har ju alltid gillat att aktivera sig och har tagit sig tid till det.

Vi är många kvinnor i min ålder som går omkring med inflammation och värk. Ständigt vana vid att ha ont,
det startar med mensvärk, eller hur?
Kan det bero på att vi inte har givit oss den tiden vi själva behövt för att gå iväg en stund på dagen för att motionera?
Kan det berott på att kvinnans plats var framför spisen i köket med barnen i hasorna?
Vi är många i min ålder som frågar oss detta.
Vi kom i kläm på något sätt. Vi skulle vara som våra mammor = duktiga hemmafruar och samtidigt den första generationens kvinnor som också skulle utbilda sig för att gå ut i arbetslivet. Dessutom skulle vi vara samhällsengagerade och klara av att vara ensamstående mammor.
Jag undrar ofta, var någonstans var papporna?
Vilken press på vår generation och inga förebilder!
Vi har vandrat vår snåriga marsch, vi kvinnliga fyrtitalister.
Nu ser vi  alla  dessa märkliga kvinnor med förstorade bröst och läppar och vi  undrar lite stillsamt: Om vi  inte hade mått bättre om vi vandrat med lätta steg på grusvägen och njutit i stället!
Det skall jag försöka göra mer av nu i stället.







Kommentarer
Postat av: Karin

Hejsan



Visst luktar hösten gott! I stället för att förbanna den, bör man njuta av dess färger. Jag vandrar också så gärna så.

Kram-kram

2010-10-28 @ 12:42:58
Postat av: liveteftersextio.blogg.se

Hej Karin, så kul att det finns fler höstnjutare!

Kram och må så gott!

2010-10-28 @ 21:30:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0